Yrket går från far till son

BRA LAGARBETE. Björn och Viking Kellgren har alltid kommit bra överens och jobbar ofta tillsammans. Bild: Victoria Riikonen

Viking och Björn Kellgren arbetar sida vid sida som yrkesfiskare i familjeföretaget. Viking lärde sig yrket av sin far och för det nu vidare till Björn. Båda två har vuxit upp med fiskandet som en självklar del av vardagen.

Björn Kellgren om sin uppväxt och synen på fadern:

Med pappa har man alltid haft mycket att göra, man går aldrig sysslolös. Det har alltid varit full rulle på sommaren. Vi jobbar tillsammans och kommer bra överrens, vi har aldrig haft några större fnurror på tråden. Pappa är bra på att förklara, när han ger en order är den konkret, det är inte så mycket velande fram och tillbaka. Med pappa är det är inga långa tal och predikningar som gäller, då hinner man också göra mer om man pratar mindre. Ute på sjön är det inte många ord vi behöver säga till varandra om själva jobbet, vi vet vilken lina vi ska dra i och när. Det blir rutin med allt eftersom alla dagar ser nästan likadana ut.

Ända sedan jag var liten har jag varit med i jobbet på ett hörn. Jag sprang först runt vid rökeriet och småningom började jag också vara med på torget. I början fick jag inte stå och sälja fisk, utan jag sprang med varor från bilen till torgtältet. I dag har vi ordentliga bodar här på Pellinge sommartorg men förr hade vi tält. Vi kunde inte ha varorna inne i tältet utan förvarade det mesta i bilen. Min uppgift var att springa och hämta mer biffar eller rökt lax och annat som behövdes. Med andra ord började jag som springpojke. Jag var också tidigt med då pappa åkte ut för att vittja laxryssjorna. Eftersom jag var ganska liten var det inte så mycket tungt arbete som gällde då.

Efter att jag fyllt tio var jag med och fiskade ibland. Efter att pappa fick en kniv i handen på torget fick jag ställa upp ännu mera.

Det var storm och våra tält höll på att flyga i väg. Vi körde upp bilen och skulle spänna fast tältet i den. En av spännremmarna var för lång och då pappa skulle skära av den med filékniv gick kniven itu. En del for in i handen och blodet riktigt sprutade. Efter det tog det en lång tid innan handen blev bra, det var då jag började vara med på allvar. Men pappa var ändå alltid med i båten med mig och fafa. Jag var kanske tolv tretton år då.

För ett par tre år sedan blev jag yrkesfiskare via ett lärlingsprogram. Pappa var mästare och jag gesäll. Det var inget extra med det, jag behövde bara papper på det så att jag kan sälja min egen fisk. Jag fortsatte i samma spår som jag alltid har gjort. Min syster Marie gick samma program året därpå.

Utöver fisket är jag byggare till yrket och studerar för tillfället till byggmästare i Ekenäs. Under studieåret bor jag i en egen lägenhet i Ekenäs. Hemma på Pellinge bor jag på fafas hemställe, pappa har renoverat gamla båtverkstaden där han nu bor. Det är ungefär hundra meter mellan husen. På veckosluten och under sommaren är jag ofta hemma och grejar med det ena och det andra.

I framtiden kommer jag säkert att syssla en del med fiskandet, det tror jag. Man får se vart livet för en. Firma, båtar och redskap finns ju så jag tror inte att fiskandet kommer att falla bort från mitt liv helt.

Viking Kellgren om sin syn på föräldraskapet och sonen Björn:

Björn är alltid redo och man kan lita på honom. Om man ber honom göra en sak behöver man inte kolla om han gör det eller inte. Det som man har kommit överrens blir också gjort. Misstag kan hända men det är väldigt sällan. Jag behöver inte förklara så ingående, om jag säger att åk ut och vittja laxfällorna vet han precis hur han ska göra, han har ju varit med tidigare.

Jag har varit yrkesfiskare i snart trettio år. Som femtonåring började jag fiska och gick sedan ett år i Kuggom för att få nödvändiga lov. Innan det fiskade jag med en trålare som pappa hade byggt tillsammans med sin brorsa. Jag körde också Pellingefärjan en tid men det var inte min grej helt enkelt. Vintern 1986 byggde jag mig en egen båt.

Min pappa fiskade tillsammans med sin bror, min kusin Jörgens pappa. När jag och Jörgen blev äldre slutade våra föräldrar att fiska tillsammans då vi fanns till hands. Jag fiskade också ett tag med brorsan men han bildade egen familj och Björn och Marie blev stora. Nu har brorsan sitt och jag har mitt.

Det har aldrig varit några problem med Björn. Båda barnen har varit lydiga och snälla, Björn och Marie. De gör som man säger och när pappa inte ser så gör de som de vill men det behöver inte jag veta om. Likadan har jag själv varit, det hör till.

Att jobba tillsammans med Björn har också fungerat bra, vi kommer mycket bra överens. Vi jobbar för det mesta två och två. Endera åker Björn med sin farfar, sin syster eller så kommer han med mig. Då vi är ute med två båtar så är jag och Marie i den ena båten och Björn och hans farfar tar den andra.

Jag kommer knappast ha tid att gå i pension, min farsa är sjuttiosex och pensionär men han är med så mycket han orkar. Det sitter så starkt i rötterna och generna, man kan inte sluta så där bara. När man är van att jobba långa dagar alla dagar i veckan är det svårt att sluta.

Jag kommer i nåt skede att ta det lugnare men kan antagligen inte heller sluta helt och hållet. Men skulle jag dö i morgon skulle Björn och Marie klara sig själva riktigt bra.

PROFIL

Viking Kellgren

Yrke: Fiskare.

Bor: Pellinge, Husholmen.

Familj: Fru och två barn.

Ålder: 53.

Uppskattar mest hos Björn: Han är alltid redo, punktlig och man kan lita på honom.

PROFIL

Björn Kellgren

Yrke: Fiskare och byggare, studerar till byggmästare.

Bor: Pellinge, Husholmen/Ekenäs.

Familj: Flickvän och katt.

Ålder: 21.

Uppskattar mest hos Viking: Han är bra på att förklara och är väldigt rak på sak.