Vision om en vackrare stad

Om det finns en vision om hur Borgås huvudstråk, Mannerheimgatan, ska se ut vill invånarna gärna se den.

Mycket har gått fel i behandlingen av Borgå Energi-tomten. Jävproblem i repris och Borgå Museums borttappade utlåtande, och den offentliga ordväxlingen mellan Borgå Museums chef och stadsstyrelsens ordförande kan ge bilden att det här är en mer komplicerad fråga än vad det är.

Kanske det är bra att processen drar ut en aning på tiden. Det ger möjlighet till eftertanke om planen är den mest optimala i sin nuvarande skepnad. Förslaget som finns på bordet ger möjlighet att bygga tre eller fyra våningshus, upp till fem våningar höga.

Har du tittat på, jag menar verkligen sett, Borgå Energis tidigare huvudkontor mitt på Mannerheimgatan? Fasaden i stram senjugend är väl bevarad och med sitt karakteristiska utseende är den unik vid en livlig huvudgata. Huset är vackert, men man missar det lätt när man snabbt rör sig förbi det, där det ligger mellan Författarparken och flervåningshusen.

Det skyddade huset är byggt 1913 efter ritningar av arkitekt Selim A. Lindqvist. Han har planerat många andra byggnader avsedda för tekniska ändamål, till exempel spårvagnshallarna i Tölö och Söderviks kraftverk vid Kaserntorget, båda i Helsingfors. Borgå Energi-huset utgör alltså ett stycke arkitektonisk historia.

Av Borgå Museums utlåtande, det som nu hittats och är en orsak till att behandlingen tar ett steg tillbaka i byråkratin, kan man utläsa en oro att våningshusen kommer att bli alldeles för massiva och dominerande, om planen förverkligas enligt förslaget.

För oss vanliga Borgåbor är det svårt att gestalta hur ett nytt kvarter kommer att se ut. Blir bebyggelsen för hög eller låg, blir det för tätt eller glest, fult eller vackert?

Titta på Mannerheimgatan. Längs gatan som borde vara stadens paradgata står historiska fastigheter intill rivningskåkar och misslyckade eller bara konstiga nybyggen. Det mest flagranta exemplet är Nimbuskvarteret och Citymarket. Den tidens beslutsfattare verkar ha haft en osannolik brist på insikt om vad som är hållbar estetik när man godkände något sådant.

Mannerheimgatan byggs tätare och på höjden utan att vi som bor här vet vad nästa drag är. I det skedet som planer presenteras är bilderna glassiga och tjusiga, tillrättalagda reklambilder, men verkligheten är oftast något helt annat. Man tar ett kvarter i taget, och resultatet blir ett lapptäcksliknade mischmasch.

Hur vill stadens beslutsfattare att Borgås huvudstråk ska se ut? Finns det en vision för Mannerheimgatan? Visa oss invånare den visionen.

I Gamla stan är husägarnas möjligheter att riva, renovera och bygga starkt begränsade. Färg, material och utseende styrs av Vapora, arbetsgruppen för bygglovsärenden i Gamla Borgå. Samma strikta regler verkar inte styra byggandet på andra håll i staden, Mannerheimgatan är ett exempel. Ett annat är Hammars, en del av Borgå där områdets historia fortfarande är närvarande, men där det verkar vara fritt fram att bygga hur man vill.

Det finns gott om expertis och sakkunskap, både inom Borgå Museum och hos stadens planläggningsavdelning. Och om det finns vilja till kommunikation finns det kanske också kompetens nog för att skapa en vision om hurdant Borgå vi ska ha.

När det gäller planen för Borgå Energi-tomten fattas det slutliga beslutet ändå av stadens förtroendevalda. När planen är godkänd och tomten färdigt utbyggt är det för sent att tänka om.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland

Mer läsning