Vi tryggar församlingarnas framtida verksamhet genom gemensamma fastigheter

Uppdateringen av fastighetsstrategin har i Borgå kyrkliga samfällighet varit en svår och känslosam process. Församlingarnas alla utrymmen är viktiga och bekanta för oss på många olika sätt. Att uppnå ett beslut som alla församlingsmedlemmar skulle vara nöjda men kommer knappast att hända.

I Borgå kyrkliga samfällighet är vi i den situationen att det ekonomiska läget fått oss förtroendevalda att allvarligt fundera hur vi bäst ska säkra församlingarnas verksamhet också i framtiden. Det är ohållbart att man i båda församlingarna måste dra ner på de redan färdigt ansträngda verksamhetsmedlen, då det går att spara in på fastighetssidan.

Jag förstår den oro och det förtret som försäljningsförslaget för det svenska församlingshemmet orsakar. Det har till och med pratats om språkstrid. Jag vill säga högt en viktig tanke, som jag vet att många borgåbor skriver under: tvåspråkighet är en rikedom och tillgång i Borgå – också i församlingarna! Pratet om språkpolitik lägger tyvärr fokus på fel ställe, vi glömmer bort den givna orsaken till fastighetsstrategin: att balansera ekonomin genom att minska på fastighetsmassan. Pratet om språkstrid lägger också en skugga på det professionella arbete över språkgränserna som båda församlingarnas anställda och förtroendevalda redan nu gör.

Förslaget är att verksamheten i svenska församlingshemmet skulle flyttas till finska församlingshemmet, den nyrenoverade domprostgården och Mariagården i Gammelbacka. Förvaltningen för de båda församlingarna finns redan nu i finska församlingshemmet på Lundagatan fem och en naturlig fortsättning för detta samarbete är att vi bredare använder gemensamma utrymmen. I Mariagården i Gammelbacka jobbar vi redan nu sida vid sida. Nu när domprostgårdens renovering är klar kan vi tillsammans planera verksamhet där från grunden och vi ska se möjligheterna i byggnaden.

Utrymmena bör tjäna verksamheten. Trots att många förtroendevalda är aktiva församlingsmedlemmar känner personalen bäst till de olika behoven för verksamheten. Dialogen mellan förvaltningen, de förtroendevalda och de anställda har ökats under strategiprocessen, men det finns orsak att erkänna att här har vi att jobba med ännu mera. Användningen av domprostgården i framtiden är ett gott exempel på detta.

Det finns planer för hur de gemensamma utrymmena ska användas mellan församlingarna, där behöver vi bättre samarbete med de anställda ännu. Slutresultatet kommer att ha med sig både ekonomiska besparingar och en möjlighet för professionellt samarbete, bara arbets- och samlingsutrymmena planeras tillsammans, så att båda församlingarnas behov blir hörda.

För tillfället pågår en namninsamling för att bevara det svenska församlingshemmet. Som ett starkt argument för bevarandet har byggnadens kulturhistoriska värde förts fram. Samma argument användes tidigare då domprostgårdens renovering bestämdes. Byggandes öde diskuterade vi beslutsfattare i församlingarna i flera år. Till slut kom vi till en gemensam överenskommelse mellan församlingarna om att byggnaderna renoveras för gemensamt bruk och inte som tjänstebostad. Den nyrenoverade byggnadens prislapp är 2,9 miljoner euro inklusive möblering. I dags dato används utrymmena ändå inte aktivt.

Samtidigt vet vi beslutsfattare att enbart de nödvändiga reparationerna i det svenska församlingshemmet skulle bli att kosta minst 1,5 miljoner euro. Den kyrkliga samfälligheten har inte råd att utföra alla nödvändiga renoveringar och efter det uppehålla fastigheter, fast de skulle vara hur kulturhistoriskt värdefulla som helst.

På grund av de ekonomiska realiteterna står vi beslutsförfattare inför hårda beslut. Saken är inte lätt på något sätt och många känslor är inblandade i beslutfattandet. Ett språkbråk eller något annat bråk vill ingen ställa till med utan avsikten är att fatta ett så hållbart beslut som möjligt i en besvärlig fråga. Vi ansvarsbärare i församlingarna ska förmå se flera år framåt för att trygga förutsättningarna för verksamheten, i kostnadskalkylerna nu siktar vi på 2030-talet.

Anna Talvitie ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige