"Vi måste alla gemensamt bära ansvaret"

Stränder fulla med avfall och mikroplaster i haven oroar många. På Pellinge skred man till verket då tre båtar fyllda med miljövårdande öbor beväpnade med sopsäckar och grepar på måndagsmorgonen gav sig ut i skärgården för att rensa bort skräp.

Morgonsolen har nyss börjat värma ett vindstilla Pellinge utanför Borgå. Bryggan vid Strujan, platsen där vägen genom Stor-Pellinge slutar, fylls sakta men säkert med öbor som kommit för att hjälpa till med att få bort skräpet från skärgårdsöarna.

– Det är ju allas ansvar, och jag hoppas att så många som möjligt deltar. Vi skickar dessutom vidare utmaningen till andra skärgårdssamhällen i trakten, säger Kika Packalén-Kippilä, primus motor för evenemanget.

Hon har med en stor portion viljestyrka och på frivillig basis lyckats aktivera flertalet lokala föreningar i syfte att rensa skärgården på skräp.

SAMARBETE. Att evenemanget blev av menar Pellinge Hembygdsförenings ordförande Nina Sarnow och evenemangets huvudarrangör Kika Packalén–Kippilä beror på det goda samarbetet mellan de lokala föreningarna på Pellinge. Bild: Lotta Åberg

– Idén föddes faktiskt redan för länge sedan, när jag skulle ha ett fotograferingstillfälle ute i skärgården för att marknadsföra mitt företag. När vi åkte runt till de olika öarna insåg vi hur illa det var ställt, det fanns massor med skräp överallt. När vi åkte ut och fotograferade började vi därför alltid ha med oss sopsäckar som vi kunde fylla med det avfall vi hittade. I vintras väcktes tanken på att samla ihop ett gäng och börja rensa öarna.

Kika Packalén-Kippiläs kompanjon Regina Andersson har också fått upp ögonen för situationen.

– Det var först då jag började bo här som jag faktiskt insåg hur läget var.

Andersson och Packalén-Kippilä menar att den som bara sporadiskt besöker skärgården och kanske endast ser de rekreationsöar som kommunen sköter om, inte inser att situationen är kritiskt på många håll. Att det är ett gemensamt ansvar som bärs av dem som rör sig i skärgården är något Packalén-Kippilä betonar. Hon hoppas att hennes entusiasm ska smitta av sig på andra.

– Vad är trevligare än en bättre skärgård för alla!

Behöver inte leta

Det dussinstora sällskapets första anhalt för dagen är Glosholmen utanför Pellinge, en ö där sjö- och gränsbevakningen tidigare fungerat.

ALLEHANDA. Det är inte bara frigolit och plast som drivit upp längs med skärgårdsöarnas stränder. Regina Andersson och Kevin Kulju kämpade med att bärga bort en gammal boj. Bild: Lotta Åberg

– Det är ju helt otroligt, man behöver inte ens leta, man bara trampar över skräpet, säger ordförande för Pellinge hembygdsförening, Nina Sarnow, medan hon plockar upp en stor plastflaska.

Redan efter tio minuter på ön hade flera stora högar med avfall samlats vid Glosholmens klippor.

– Det är obehagligt då man hittar skräp under vegetationen, då vet man att det kommit upp ur havet och legat här länge, säger Sarnow.

Nina Sarnow menar att Pellingeborna har det gemensamma bästa i åtanke.

– Trots att vi har otroligt många olika föreningar här, så jobbar vi inte alla var för sig, utan samarbetar för en bättre närmiljö.

STÄDAT. Om alla drar sitt strå till stacken blir skärgården en trevligare plats för alla Bild: Lotta Åberg

Förändringens vind

Plastflaskor, frigolitbitar och metallskrot var dussinvara på Glosholmen. Men även mer skrymmande föremål upptäcktes. En gammal plastbåt som varken var sjö- eller landduglig bars med gemensamma krafter bort från ön.

– Den här båten har varit här länge. Ingen vet hur den kommit hit, men kanske har den sköljts upp här någon höst, säger Markus Englund, som bott på Pellinge hela sitt liv.

Englund konstaterar att attityderna förändrats.

– När jag var liten minns jag att man på våren kunde gå längs med strandkanten och leta efter olika fynd, även om det var väldigt sällan som vi hittade något. I dag är det annorlunda, och alltfler är medvetna om miljön. Att åka ut och med gemensamma krafter samla ihop skräp kunde bli en årlig tradition

På en annan klippa står Kevin Kulju, Beatrice Lindlöf och Marie Kjellgren och samlar ihop skräp. Kulju berättar att man hittat femtiofem plastföremål på bara några minuter i en skreva i berget.

– Att samla skräp är väldigt likt svampplockning. När man hittar en, finns det plötsligt hur mycket som helst, säger Marie Kjellgren. Hon arbetar även som fiskare, och ser i sitt yrkesutövande hur skräpet påverkar skärgårdslivet mer än bara på det estetiska planet.

– Man vet inte exakt hur mikroplasterna i havet påverkar fisket ännu, men det forskas hela tiden i det. Ballonger är det vanligaste skräpet vi hittar i våra laxryssjor. Det krävs mycket möda att få bort dem.

TUNGT. Det var inte bara småskräp som rensades bort från Glosholmen på måndagen. Bild: Lotta Åberg

Ansvarstagande

Per Högström, chef för idrottstjänster på Borgå stad, berättar att man även från stadens sida arbetar aktivt med att förbättra situationen på de skärgårdsområden man har hand om.

– Vi har faktiskt slutat med sopkorgar på våra öar. Detta för att vi försökt arbeta in principen att man tar med sig det skräp som blir kvar då man besökt ön. Det fungerar bra, skärgårdsbesökarna har skött sig bra i år.

Högström berättar att staden har sommararbetare som även regelbundet sköter om ordningen och renhållningen på stadens öar.

– Främst gäller det naturligtvis Furuholmen, som ligger utanför Haiko, en av stadens mest populära rekreationsöar. Där måste man vara noggrann med att ta med sig allt skräp.

Håll skärgården ren är en förening som i femtio år verkat för en renare och miljövänligare skärgårdsmiljö. Veera Säilä, informatör på föreningen, erinrar sig en informationsvideo som en svensk myndighet publicerade på 1960-talet.

– Där visar man i en strålande vacker svensk skärgårdsmiljö hur miljömedvetna skärgårdsfarare packar ner allt skräp i en papplåda, i vilken de sedan placerar stenar i syfte att den garanterat ska sjunka till botten. Man tror att det är ett skämt när man ser den i dag, men det var verkligheten för bara ett halvsekel sedan.

Enligt Säilä är allmänhetens attityd en annan i dag. Sedan år 2011 har man ordnat projektet "Siisti biitsi" för att städa upp stränder. Vem som helst kan då samla ihop en städpatrull och rapportera till föreningen hur mycket skräp man hittat och sorterat. När man sedan skickar in resultatet markeras det ut på en karta. Även Kika Packalén-Kippilä utnyttjade Håll skärgården ren-föreningens "Siisti biitsi"-projekt.

– Men det tråkiga är, att då jag kollande på kartan har skärgårdsborna i Östnyland inte varit särskilt aktiva med att ordna städprojekt.

Veera Säilä menar att skräpet förändras i takt med tiden. För femtio år sedan var den stora miljöboven, plasten, inte alls lika vanlig som i dag.

– Plast är jättebra på många sätt, men inte då det lämnas kvar i naturen. Det skapas mikroplaster som är rena dödsdomen för miljön.

Säilä förklarar att mikroplasterna sakta hamnar i havet och förstör matsmältningsorganens funktion hos vattenlevande organismer.

– I år satsar vi hårt på att få folk att förstå att tobaksfimpar, som finns överallt, bland annat innehåller massor med plastämnen och därför inte kan slängas i naturen.

Skärgård för alla

Efter en rejäl timme är sopsäckarna vid Glosholmen välfyllda med allehanda skräp.

– Det är ingen tvekan om att plast är det skräp som är i överväldigande majoritet, konstaterar Kika Packalén-Kippilä medan hon håller upp en stor, svart sopsäck.

Man borde vädja till alla som är ute i skärgården att verkligen ta sitt ansvar. Om alla har med sig en sopsäck när man åker ut skulle vi se resultat. Det är vår gemensamma skärgård som vi ska värna.

Att samarbetet bland skärgårdsborna är viktigt är något som Regina Andersson också håller med om.

– Det behövs bara en eller två eldsjälar som sätter hjulen i rullning, därefter brukar det nog börja hända saker.

Den goda stämningen mellan öborna går det inte att ta fel på. När Glosholmen rensats klart och klockan närmar sig lunchtid plockar Kika Packalén-Kippilä fram en stor skål med bullar, innan färden går vidare.

– Gemenskapen i att sätta sig och ta en kaffepaus tillsammans är också en viktig del av detta evenemang, konstaterar hon.

Att nytt skräp från havets djup sköljs upp och samlas på stränderna är något som är oundvikligt. Med små medel kan man ändå bidra mycket.

– Man borde vädja till alla som är ute i skärgården att verkligen ta sitt ansvar. Om alla har med sig en sopsäck när man åker ut skulle vi se resultat. Det är vår gemensamma skärgård som vi ska värna, konstaterar Roland Wiksten, en av deltagarna, och får unisont medhåll av de andra.

Mängden skräp som samlades ihop på Pellinge

Plast: 718

Papper och kartong: 27

Metall: 67

Glas och keramik: 47

Tyg: 3

Trä: 31

Gummi: 1

Tobaksfimpar: 16

Övrigt: 80