Vi är värda bättre

En kvinna har ett egenvärde som människa. En kvinna är värd mer än att slippa stryk.

I början av året bestämde vi oss för att gå skilda vägar efter nio års äktenskap. Det var, såsom ett liknande beslut ska vara, tungt så ända in i många uttryck som inte lämpar sig här. Vad för sorts kommentarer han fick höra där i början vet jag inte men jag fick från flera olika håll illa dold kritik i form av "men han slår dig ju inte". Varför lämnar jag en man som ju inte ens slår? Jag tänker inte gå in på några detaljer i just mitt fall, mer än att understryka att det tveklöst inte var ens fel att två bråkade och att ingenting handlade om våld. För vad som fascinerar mig och vad jag vill skriva om är det här ifrågasättandet av beslutets rimlighet.

På något vis ligger det en beklämmande underton av tidigare generationers kvinnoöden i den frågan. Länge var det inte bara en mans privilegium utan också ansvar att "fysiskt tillrättavisa" sin fru. Redan i år 1734 års lag konstaterades att maken däremot inte ska slå sin hustru så att hon får alltför stora sår eller till exempel dör, och det är ju bra. I dagens Finland får makar inte slå sina hustrur alls, vilket förstås är ännu bättre.

Så om vi för den här gången bortser ifrån den sorgliga statistik som visar att närmare hälften av alla finska kvinnor över 15 år likväl någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld och i stället stannar vid själva ifrågasättandet. För vad säger det egentligen om vad vi lägger för värde i en kvinnas liv? Att en kvinna ska vara glad över att inte få stryk för att det i alla lägen är ett realistiskt alternativ? Att en kvinna inte ska kräva mer av en man än att han inte slår henne?

Jag ska inte säga att jag är särskilt förtjust i dagens självförverklingsmani och jag har svårt att tro att det skulle finnas någon logik i tanken att man ska hitta sig själv. Jag försöker liksom inte förespråka att alla kvinnor som inte varje dag är överförtjusta i sina män ska skilja sig. Däremot är det hög tid att kvinnor lär sig att de är värdefulla. Inte som hustrur, döttrar eller mödrar i relation till någon man, utan som sig själva. En kvinna har ett egenvärde som människa. En kvinna är värd mer än att slippa stryk.

Och jag är ledsen att jag är den där bråkiga feminist-blomhattstanten som förstör alla fester men det här är viktigt. I ett land som liksom Finland anser sig vara jämställt borde väl en kvinna ha rätt att få fler behov uppfyllda än grundläggande skydd för sin kroppsliga integritet? Det måste få finnas mer att önska, mer att kräva, utan att för den skull klassas som besvärlig och otacksam.

Dessutom är kommentarerna om att han inte slår i förlängningen en del av det konstanta hotet om våld mot kvinnor. Ett hot som kvinnor hela tiden tvingas förhålla sig till, som gör att vi lär oss att gå med nycklarna som ett vapen i handen, som begränsar vårt utrymme i offentliga rum, som säger att det är vårt fel om någonting händer eftersom vi inte varit försiktiga nog. Ett normaliserande av våld.

Vi är värda bättre.

Charlotte Vainio