Verklighetsflykt undan oförstående och hurtfriska vuxna

I Lena Frölander-Ulfs senaste bilderbok välkomnas det blyga barnets vilja till lugn och ro framom socialt umgänge. Denna gång i en svindlande vacker undervattensmiljö.

I sin kritikerrosade bilderbok Jag, Fidel och skogen (2016) presenterade författaren och illustratören Lena Frölander-Ulf en för barnboksgenren rätt ovanlig karaktär nämligen det smått ängsliga och avvaktandet barnet. I berättelsen skrev författaren på ett övertygande sätt fram det lilla barnets rädsla för mörkret på en skärgårdsö genom ett jag-perspektiv och illustrerade på ett briljant sätt hur rädslan kan övervinnas genom kreativt tänk.

I den fristående fortsättningen Pappa, jag och havet är barnet tillbaka i skärgårdsmiljön, den här gången i sällskap med pappan. I motsats till barnet älskar pappan havet och att köra omkring med båten. Ur den vuxnes perspektiv kronas båtturerna av besök på holmar hos vänner och bekanta.

När så båtens för styr mot Ytterön där det "finns en massa roliga barn" och "massor att göra" fylls barnet av ängslan för påtvingad lek med främmande barn. Väl framme på ön uppmuntrar pappan ändå hurtfriskt barnet till lek och skoj och ser inte rädslan, förstår inte oron. Men barnet vill varken leka en skränig lek i skogen eller simma i ett hav fyllt av tång och slemmiga gäddor. I stället tar det i en modig akt av trots sitt leksaksfartyg ur badkassen och flyr in i en ensamlek tillsammans med hunden Fidel.

Lugn värld

I denna lek ledsagar Fidel barnet ner under havets yta och avklär dess faror. Det stora och okända blir till en skimrande vacker undervattensvärld för barnet att utforska, en befriande plats dit inga störande vuxenljud når. På sin väg allt djupare ner mot havets botten ser barnet denna värld med helt nya ögon, det är ljusgrönt och glittrande, svalt och lugnt. Inte ens gäddan som simmar emot skrämmer längre utan har förvandlats till Bob Gädda, en rundlagd gestalt med snälla ögon och keps på hjässan som lockar med på konsert i en tjusig salong på förlista S/S Sargasso.

Frölander-Ulfs illustrationer i skrapkartong och akvarell, ger en helt egen, speciell prägel åt berättelsen. De detaljrika och hisnande vackra uppslagen bär upp texten och bjuder med på ett äventyr där havets vänliga invånare får barnet att glömma tid, rum och verkligheten uppe på land.

Det fina med den här berättelsen är att den bejakar det ängsliga barnet och visar att det är helt okej att vilja leka ensam och föredra sitt eget sällskap framom ofrivillig social samvaro. För när barnet väl återvänder till verkligheten har det tack vare sin lek blivit du med havet och vågar även uttala den önskan som bidat sin tid ända sedan båten lade ut mot Ytterön: "Men vi hinner väl simma? Bara du och jag, pappa."

FAKTA

Pappa, jag och havet

Bilderbok, text och illustrationer: Lena Frölander-Ulf.

Förlag: Förlaget.