Vårt land, vårt land, vårt fosterland

Trots att vår nationaldag inte infaller under en av de festligaste, varmaste eller soligaste årstiderna tycker jag att man ska fira.

Som studerande är jag ibland med på olika studieevenemang och där finns en sång som vi ibland sjunger; "Minne, jag har tappat mitt minne. Är jag svensk eller finne?" Även om jag inte har tappat mitt minne är det lite så där jag kan känna ibland.

Som finlandssvensk kan jag nämligen ibland ha svårt att känna tillhörighet med detta land. Det är det land jag är född och uppvuxen i, men det faktum att jag tillhör en minoritet som har ett eget språk och nästan lite av en egen kultur gör det ibland svårt. Någon tillhörighet med Sverige känner jag inte heller trots att det är svensk musik, tv och annan underhållning jag konsumerar i stället för inhemsk.

Det händer att jag får ta emot glåpord och stöter på människor som ber mig att dra tillbaka till Sverige. Ibland känner jag mig till och med rädd för att prata svenska på olika ställen och ibland blir jag uppgiven och frustrerad över att det ska vara så krångligt att få service på sitt modersmål. Men trots det vill jag inte dra "tillbaka" till Sverige, dels för att jag inte kan dra tillbaka till ett land jag inte kommer ifrån, dels för att Finland ligger för varmt om hjärtat.

Må så vara att jag varken är finsk eller svensk, men jag känner mig så otroligt stolt över mitt hemland. Jag är så tacksam över att ha fått växa upp i de tusen sjöarnas land med en massa grönt guld överallt. Jag är stolt över att det finländska skolsystemet är ett av de bästa i världen och jag tycker att det är hur tufft som helst med ett tvåspråkigt land. Det finns alltid saker som kunde förbättras, men så är det väl i vilket land man än bor i.

Även mina släktingar har krigat för detta land, min morfar, hans bror och min farfars far var alla veteraner. Hur skulle jag inte kunna känna kärlek och stolthet över ett land som mina släktingar har krigat för? Vi får aldrig ta vår självständighet och välfärd för given. I dag är det ju dessutom vår nationaldag och även om årets nationaldag inte uppmärksammas lika mycket som förra året när vi firade hundra års självständighet känner jag mig lika stolt i dag som för ett år sedan.

Trots att vår nationaldag inte infaller under en av de festligaste, varmaste eller soligaste årstiderna tycker jag att man ska fira. De flesta av oss blir inte inbjudna till presidentbalen, men vad gör väl det? Man kan fira ändå. Detta är en dag att fylla hjärtat med stolthet, glädje och tacksamhet över att vi får växa upp i ett land som har fred och självständighet. Och de som tvingades genomleva krig och elände kan glädjas åt att deras barn och barnbarn får en tryggare uppväxt än vad de fick. Om inte det är värt att firas så vet jag inte vad som skulle vara det.

Jag är varken svensk eller finne, men jag är finlandssvensk och därmed också finländare och i dag tänker jag fira detta fantastiska land. Jag uppmanar även dig att göra detsamma och ha en underbar självständighetsdag fylld med tacksamhet och glädje.

De flesta av oss blir inte inbjudna till presidentbalen, men vad gör väl det? Man kan fira ändå.

Chanette Härus studerande och fotograf