Världen är full av möjligheter

Årligen är det flera studerande som åker på utbyte, av många orsaker. Men de flesta har en sak gemensamt – en annan kultur lockar. Så var det även för Isabella och Wilma.

Isabella Haaja, 18, och Wilma Fjäder, 18, är två av sex eleverna från Borgå Gymnasium som tillbringade sitt andra gymnasieår utomlands. De hade båda haft en dröm om att åka i väg på utbyte sedan de var små, och under första året i gymnasiet började processen med att ordna detaljerna.

Det är sällsynt att de som vill åka på utbyte får välja var de tillbringar sitt utbytesår. Det tycker både Isabella och Wilma är positivt.

– Det är inte meningen att man ska få bestämma allt, som man gör när man ska i väg på en egen resa, påpekar Wilma.

De anser båda att möjligheten till ett ännu bättre år ökar då man inte får välja vart man åker på utbyte. Man kanske hamnar i en stad man aldrig hade valt själv – fast det blir hur bra som helst ändå.

– Oberoende av var man hamnar så är det oftast ens egen inställning som avgör hur bra det blir, säger Isabella.

Många organisationer

Valet av vilken organisation man ska välja att åka med kan vara jobbigt på grund av alla valmöjligheter, men för Isabella och Wilma var valet ganska klart. Isabella valde att åka med den interkulturella organisationen AFS, eftersom deras principer passade henne bra. Dessutom får värdfamiljerna inte betalt för att ha en studerande hos sig. Wilmas val av YFU, Youth for understanding, var även det enkelt, dels för att hennes syster åkte med samma organisation och dels av samma orsak som Isabella – att boendet bygger på att värdfamiljerna ställer upp frivilligt.

Något som också bidrog till deras val var möjligheten att få bo i samma familj under hela året.

– Jag skulle inte kunna föreställa mig att byta familj efter några månader, speciellt när det tar en tid innan man känner sig hemma i en ny familj, konstaterar Isabella.

Allt var annorlunda

Under ett år i ett annat land hinner man uppleva mycket, upptäcka en hel del skillnader och hitta både positiva och negativa saker.

Isabella, som bodde i Camas, gick i en stor skola och Wilma, som bodde i Michigan, gick i en lite mindre skola. Båda beskriver skolan de gick i som en typisk high school bekant från filmvärlden, till och med eleverna i skolorna beskrev dem så. Det var inte bara skolan som skilde sig från Finland, utan allt från regler, kultur och vad som är viktigt till hur man ska bete sig i sociala sammanhang.

Ingenting kom som en överraskning för dem, utan de var förberedda på att allting kanske inte är som man tror.

– Man måste nog vara beredd på att anpassa sig till allt nytt, säger Wilma.

Aldrig hemlängtan

Något som är typiskt i Amerika är att alltid göra någonting. Dagarna är fyllda med skola, idrott och andra roliga evenemang.

– Jag hade aldrig endast hemmadagar som i Finland – något som jag gillade, eftersom det gjorde att jag inte fick hemlängtan, säger Wilma.

Båda två berättar att de fast de trivdes saknade sina vänner och familj, finsk choklad och det organiserade finska samhället. Något de ibland upplevde som jobbigt var att inte ha samma relationer som de har i Finland. De reagerade också båda på hur självständiga vi får vara här hemma. .

– Jag har nog lärt mig att uppskatta hur bra saker och ting är här i Finland trots allt, konstaterar Isabella.