Varför måste alltid Finland och EU vara primuselever?

Min förutsägelse är att inom några futtiga årtionden – kanske ännu snabbare – kommer det egoistiska människoverket Europeiska unionen att rasa samman som ett hus byggt av spelkort.

Sören Kierkegaard menade att "en folkvald regering är värre än helvetet: där lider man i varje fall ensam, medan det är ännu värre att tyranniseras av andra." Hur blir det i så fall att underhålla två parlament med skattemedel? Jag frågar: vilken fördel har gemene man haft av Europeiska unionen; sedan Finlands medlemskap 1995 och vem har dragit nytta av den utom de femhundra privilegierade personer som fick mer eller mindre prestigefulla tjänster inom EU:s byråkrati och våra 13 parlamentariker som varje vecka med skattepengar glatt flyger mellan Helsingfors-Bryssel-Strasbourg. Och förstås hem igen varje fredag. Mervärdesskatt är lika med EU-skatt.

Med facit på hand kan man ju i dag konstatera, att det mesta som Nej till EU-rörelsen proklamerade för nästan tjugofem år sedan har gått i uppfyllelse. Vi ser numera tiggare i trasiga kläder med darrande händer sträcka fram sina skålar på samma gator där välsituerade män i kritstrecksrandiga kostymer vandrar förbi. Arbetstillfällena bokstavligen flydde till utlandet. Det enda som återstår är en stenhård konkurrens om det som finns kvar. Det som verkligen ägt rum under dessa dryga två decennier är en våldsam ökning av klyftan mellan fattiga och rika.

Här hemma växer sig samtidigt brödköerna allt längre och den dolda fattigdomen ökar för varje månad, ett fenomen som uppstod redan under den stora regressionen i början av 1990-talet och som beslutsfattarna inte lyft ett finger för att avskaffa. Ett fenomen eller låt oss säga "världens åttonde underverk" som endast finns i välfärdsstaten Finland. Parallellt tvingas sedan Folkpensionsanstalten på högvarv bevilja bostadsbidrag samt snäva utkomststöd för fattiga pensionärer, barnfamiljer, låginkomsttagare, invandrare etcetera.

Vilken är alltså nyttan av EU för majoriteten av finländarna? Knappast kan väl det räknas som en förmån att den svettiga knegaren under semestern på Spanska solkusten kan köpa sig en öl och turisten ett par flaskor vin för samma valuta som i hemlandet. De som verkligen skor sig är medlemsländernas elit, det vill säga finansvärlden, tjänstemännen och ledande politiker. Men EU behövs för att trygga freden! Struntprat! I en krissituation sviker EU. Det är en bräcklig rörstav att stöda sig på. Nationernas Förbund, sedermera FN, bildades efter första världskriget för att hindra ytterligare krig. Hur gick det? NF stod maktlöst. Andra världskriget bröt ut med en enorm blodsutgjutelse som följd, omänskliga lidanden och sammanlagt 62 537 700 döda enligt Wikipedia.

Klimatet då? EU behövs för att vi tillsammans skall kunna påverka och som föredöme bli ett exempel för den övriga världen i att skära ned utsläppen. Svammel igen! Bygger på ogrundade antaganden och önsketänkande, inte på fakta. Så länge Kina och Indien med sin enorma befolkningsmängd på 1,4 respektive 1,3 miljarder invånare struntar blankt i att rädda planeten väger EU lätt. Knappast har väl heller USA och Pakistan med många andra länder visat så stort patos i frågan.

Varför måste alltid Finland och EU vara primuselever i klassen?

Min förutsägelse är att inom några futtiga årtionden – kanske ännu snabbare – kommer det egoistiska människoverket Europeiska unionen att rasa samman som ett hus byggt av spelkort. Det knakar redan i fogarna och Storbritannien vill ut och vill inte ut, vilket Theresa May och brexitproblematiken tydligt visar. Problemet är att vi redan har målat in oss i ett hörn. Svårigheten ligger i att finna utvägen.

Helge Ekman Borgå