Var i Lovisa ska muddringsmassorna placeras?

Lovisa har lov att deponera 50 000 ton per år på stadens jordavstjälpningsplats. Då den totala mängden uppgår till det femdubbla väcks frågor var man har tänkt göra sig av med de övriga 200 000 tonnen.

Lovisa har satt in en ansökan om muddringslov för Drottningstranden (bostadsmässområdet) i oktober förra året, den 9 februari har det begärts ett miljöutlåtande för muddringen. Miljöutlåtandet är givet den 11 mars.

I utlåtande framgår det att inte alla massor kan deponeras på stadens jordavstjälpningsplats enligt planerna. I det ursprungliga lovet ingick det att en del skulle deponeras på området men det slopades när det frågades efter en tilläggsutredning om hur man gör med möjlig avrinning från sura sulfatjordar. Nu visade det sig att man bara har lov att deponera 50 000 ton per år på stadens jordavstjälpningsplats och då den totala mängden uppgår till det femdubbla väcks frågor var man har tänkt göra sig av med de övriga 200 000 tonnen. Varför vet inte staden vilka lov den har på sin egen jordavstjälpningsplats? Eller tänkte man att ingen skulle märka? Förutom det innehåller massorna arsen, nickel och kolväten som överstiger gränsvärden för vad som får deponeras på platsen.

Muddringslovet behövs för att man skall få lov att bygga på det mittersta området där de flytande husen befinner sig (mässans dragplåster). Orsaken är att vågbrytaren och strandvallarna måste vara byggda för att ta bort risken för översvämning. Nyligen godkände man offerten för markförstärkningen av det mittersta området för 3,3 miljoner euro. Det skulle vara viktigt att de pengarna inte är bortkastade för att man inte har sökt muddringslovet i tid, så att man skulle ha hunnit lösa problemen med deponering och möjliga besvär.

Tidtabellen har helt klart varit för stram, frågan är varför man har haft så bråttom med att delta i mässan och dessutom delvis valt ett så dåligt område. Tyvärr ser projektet ut som om man levt enligt visionerna och har glömt bort alla beräkningar, riskanalyser och sunt bondförnuft. Frågan är hur dyrt projektet kommer att vara för invånarna i förlorad service och höjt skattöre som landsbygden och byarna tills vidare har känt av.

Daniel Thomasson Pernå