Vanskötta Sibbostrand har fortfarande potential

Intresset var enormt när projektet startade för knappt tio år sedan. Sibbostrand skulle få 250 bostäder, en marina med 400 båtplatser och ett torg i anslutning till den med restauranger, bar och mataffär. Vad händer nu?

Främsta målgruppen var välbärgade pensionärer med smak för ett bekvämt boende i skärgårdsmiljö med all service och huvudstadens utbud en metrolinje bort, men man hoppades också på barnfamiljer.

Uppmärksamheten var massiv, men det var redan för åratal sedan och kändisarna kring projektet – Harry Hjallis Harkimo, Jethro Rostedt , Helena Karihtala – har inte längre någon synlig roll i projektet som skulle stå klart 2016.

De dyra bostäderna och tomterna går inte att sälja, och efter att den första fasen med en handfull hus förverkligades, liknar resten av området närmast en sandgrop på god väg att växa igen.

Att byggföretaget Skanska är i en knepig situation förstår man, finns det inte efterfrågan på bostäder så finns det inte. Frågan är hur effektivt man har marknadsfört området. Att man vanskött omgivningen och låtit det förfalla bidrar inte till att öka Sibbostrands attraktivitet. Men framför allt visar det på en oerhörd nonchalans gentemot dem som redan bor där.

Man förstår att invånarna rasar och har tappat förtroendet för både byggbolag och kommunen, som inte har bevakat sina intressen tillräckligt aktivt.

Och Sibbo står nu med Svarte Petter i hand. Om företaget sätts i konkurs har kommunen endast dåliga alternativ att välja mellan som att Sibbo kommun löser in området eller att kommunen helt enkelt förlänger avtalet med Skanska, som byggbolaget önskar.

En förlängning av avtalet med Sibbostrand Oy till 2028 har dömts ut av dryga 360 invånare, som nu vänder sig till kommunfullmäktige med en uppmaning att inte godkänna vädjan om tilläggstid.

Risken att bolaget går i konkurs är överhängande, och då väntar en lång och besvärlig juridisk process där kommunens kontroll över områdets öde är så gott som obefintligt. En konkurs innebär att inget utvecklas på området under flera år, och slutresultatet kan bli något helt annat än vad man hoppades på.

En möjlighet är att avtalet helt enkelt upplöses. Kommunen får tillbaka marken som man sålde till Sibbostrand, men förlorar också panten på 5 miljoner euro. Kommunen måste också göra investeringar som man inte räknat med, men å andra sidan har man kontrollen över hur området utvecklas.

För tio år sedan annekterade Helsingfors Östersundom, och på andra sidan gränsen skulle Sibbo visa upp att kommunen inte endast är en landbygdsort med gröna och tomma områden. I dag är Östersundom lika tyst och stilla som förr, och Sibbostrandens citymiljö med en egen Sibbotwist, en urban fiskarby, finns bara i glassiga broschyrer. Utvecklingen och tillväxten sker i Söderkulla centrum och i Nickby-Tallmo, på kommunens egna områden, och kommunen växer hela tiden.

Nu gäller det att tänka långsiktigt och se det som kommunens beslutsfattare såg för tio år sedan och som fick dem att våga satsa på projektet. Sibbostrand är fortfarande ett värdefullt område med möjligheter. Nu måste man skapa lösningar som bidrar till att områdets nuvarande invånare trivs och att värdet på deras bostäder behålls.

Vilken lösning kommunen än går inför lönar det sig att anlita verkligt erfarna och tuffa jurister för förhandlingarna. Stora byggföretag som Skanska har en arme av drivna jurister för vilka den här typen av förhandlingar är vardag.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland