Välmående blåstång lovar gott för Finska viken

Bättre, men inte bra. Så sammanfattar Jan Ekebom, specialsakkunnig i havsmiljöfrågor på miljöministeriet, utvecklingen av havsmiljön längs Finlands kuster.

– Mitt i prick!

Jan Ekebom kastar ut ankaret och hans drygt fyra meter långa aluminiumbåt av märket Faster stannar ungefär i mitten av den grunda viken vid Finnholmarna strax österom Tirmo. Vattenståndet ligger kring tjugo centimeter under det normala så Ekebom får lyfta upp utombordsmotorn för att minska risken för bottenkänning.

De hårda vindarna dagen innan är lyckligtvis ett minne blott, nu är vädret är lugnt men mulet och stundom faller ett daggaktigt regn.

När man tittar ut över relingen ser man rikliga bestånd av blåstång på den steniga bottnen och det är dem vi kommit för att titta närmare på. Blåstången är nämligen en nyckelart i Östersjön som kan ge forskaren flera ledtrådar om hur det står till med havsmiljön i allmänhet.

Ekebom använder en åra med en krok i ena ändan för att fiska upp en ruska. Han lägger den på en av bänkarna för noggrannare studier.

– Blåstången har bra storlek och har ingen större mängd påväxt av trådformade alger som är ett tecken på övergödning. Om man jämför med situationen för ungefär femton år sedan så finns det i dag betydligt mer blåstång, och det är positivt.

Han lyfter upp blåstångsruskan och skakar om den för att se vad som trillar ner.

– Har man tur kan man få upp fiskyngel och spigg. Blåstången erbjuder ett viktigt skydd för flera olika arter.

En sådan tur har vi inte i dag, men ett exemplar av det lilla kräftdjuret tånggråsugga och en båtsnäcka faller ner på bänken.

– Båda livnär sig på de trådformade algerna och tånggråsuggan äter även blåstång, men om övergödningen är tillräckligt stor så hinner de inte med.

LITEN MEN VIKTIG. Båtsnäckan livnär sig på trådformade alger. Bild: Lotta Åberg

Åtgärder ger resultat

I femton år arbetade Jan Ekebom med havsfrågor på Forststyrelsen och då gjorde han tidvis mycket fältarbete. För ungefär ett år sedan blev han specialsakkunnig i havsmiljöfrågor vid miljöministeriet och han har bland annat fungerat som skribent och medlem i expertgruppen bakom rapporten Finska havsmiljöns tillstånd 2018 (fi. Suomen meriympäristön tila 2018).

– Den viktigaste slutsatsen man kan dra av rapporten är att Finska viken visar tecken på en långsam förbättring. Jag har själv vuxit upp här i Borgå skärgård och jag minns hur klart vattnet var ännu på 1960-talet när jag började plaska omkring. Jämfört med den tiden är läget i dag mycket sämre trots att vi verkar gå åt rätt håll. Och det är klart: om det tog över trettio år för oss att sabba havsmiljön tar det betydligt längre tid innan den återhämtat sig.

Till exempel när det gäller siktdjupet har vi ännu en lång väg att gå. Enligt Ekebom kan man i nuläget i vanliga fall se havsbottnen på någon meters djup medan Finlands miljöcentral har ett siktdjup på minst 5,5 meter som målsättning.

Den främsta orsaken till att övergödningen i Finska viken trots allt minskat står att finna i miljonstaden i öst.

– I S:t Petersburg har man lyckats förbättra reningen av avloppsvattnet väsentligt delvis med finländskt stöd och internationella lån.

Jordbruket är fortsättningsvis en betydande orsak till övergödningen, knappt hälften av kväveutsläppen och klart mer än hälften av fosforutsläppen i Finska viken kommer därifrån. I Nyland är ett par olika projekt i startgroparna som strävar efter att minska jordbrukets miljöbelastning. Staden Raseborg planerar nya skyddszoner, våtmarker och utspridning av gips på åkrarna som ligger på Raseborgs ås avrinningsområde. Även på Vanda ås avrinningsområde finns planer på att behandla en åkerareal på 2 500 – 3 000 hektar med gips.

– Gipset binder näringsämnen på åkrarna, i Sverige har metoden använts i stor utsträckning, säger Ekebom.

Bild: Oskar Skogberg

Mindre nedskräpning

Från viken vid Finnholmarna fortsätter färden till den långsmala Sandön där vi stiger i land på sandstranden i norra ändan. Strax ovanför havslinjen ligger en remsa med blåstång som lossnat från havsbottnen då det stormat och sköljts i land.

– De som kan sina muminböcker vet att Muminmamman brukade odla potatis i tången, det fungerar faktiskt. Det hör till naturens kretslopp att blåstången lossnar i hårt väder och flyter upp till ytan. En del hamnar på stränderna medan resten så småningom sjunker tillbaka till bottnen. På Tvärminne forskningsstation håller man på att utreda hur tången påverkar havsbottnen där den sjunker ner. Syrehalten verkar minska vilket ju inte är bra för havsmiljön.

Längre in på ön finns en grillplats med en vedtrave som upprätthålls av Föreningen Nylands friluftsområden. Det ger Ekebom anledning att tala om skärgårdens rekreationsvärde och om nedskräpning. De här går dessvärre ofta hand i hand.

– Man talar om maritimt skräp, alltså sådant som hamnar i havet och sedan sköljs upp på stränderna. Dessutom finns det "vanligt" skräp som folk lämnar efter sig när de besöker öar.

Vid Sandön är både stranden och skogen påfallande ren och det visar sig ha en förklaring.

– Inför den globala oceandagen den 8 juni samlade jag in skräp här och även på Stångskär och Lilla måsholmen. Jag hittade en hel del plastskräp, byggmaterial, ett par skor, en täckjacka och några andningsskydd. Sammanlagt blev det två och en halv plastsäckar.

Vad som ändå gläder Ekebom är att Sandön fortfarande är så gott som skräpfri ännu en månad efter insamlingen.

– En del av bråtet jag samlade in hade antagligen legat på marken i flera år. Det har talats mycket i medierna om problemet med nedskräpning i naturen och jag tror det börjar ge resultat. Folk har blivit bättre på att städa upp inte bara sitt eget utan även andra människors skräp. I Sverige har "plogging" blivit en trend, det vill säga att man plockar upp skräp samtidigt som man joggar. Det skulle gärna få sprida sig till Finland också.

Lätt att göra rätt

En annan form av nedskräpning det talats mycket om den senaste tiden är mikroplast, det vill säga små plastpartiklar som finns i bland annat tandkräm, schampo och kosmetika. Plastpartiklar lossnar även från fleecekläder och bildäck.

VACKER MILJÖ. Jan Ekebom anser att skärgårdsmiljön har stor potential även med tanke på turism. Bild: Lotta Åberg

– Trots att det talas mycket om mikroplast finns det väldigt lite forskningsresultat om hur plastpartiklarna påverkar ekosystemet. Här skulle man behöva hederlig grundforskning, men tyvärr verkar det inte finnas pengar för det här. Men det positiva är att moderna reningsverk klarar av att avlägsna över 90 procent av mikroplasten ur avloppsvattnet, säger Ekebom.

När det gäller mer traditionellt plastskräp är han glad över förslaget som behandlas i EU om att förbjuda till exempel plastbestick och engångsglas.

– Samma direktiv innehåller också ett förslag om att hamnarna borde ha insamlingsplatser dit man gratis kan lämna söndriga nät, rep och andra redskap. Det är märkligt att man inte redan tidigare skapat ett sådant system. För det måste vara lätt att göra rätt, annars fungerar det inte.

Ekebom påminner om att skärgårdsmiljön inte bara har ett egenvärde, betydelsen kan också mätas i reda pengar. Det här är ytterligare en orsak till att hålla skärgården ren och välmående.

– I rapporten Finska havsmiljöns tillstånd 2018 har man uppskattat att Östersjöns rekreationsvärde överstiger en miljard euro per år och trenden pekar uppåt. Även i Finland har turisterna vid sidan av Lappland också fått upp ögonen för skärgården. Till exempel för kryssningspassagerarna som kommer till Helsingfors ligger Borgå på ett lämpligt avstånd för en dagsutflykt, så för lokala företagare kunde det säkert löna sig att erbjuda upplevelser i skärgården. Island Riddle på Pellinge (ÖN 21.6) är ju ett bra exempel på skärgårdsturism.