Väckning instanser

De som inte simmar som fisken i webbvattnet blir som ett kadaver utsugna av nejonögon med låg panna och stor mun.

Min första koppling till bankvärlden var då jag fick min guldgrissparbössa, i en anspråkslös banklokal i nuvarande Kuggomskolans utrymmen. Det var bankens sätt att binda en kommande konsument till sig själv och sparandet som gynnade banken.

Nu för tiden behöver man personligen besöka banken ytterst sällan, det mesta kan skötas över nätet. Därför ser man också ändringen tydligare varje gång man besöker en banklokal. Draperierna har ökat i antal, lika så andra provisoriska uteslutande mellanväggar. Kassakunderna är förvisade till en liten punkt som blir allt dyrare att använda.

Förra veckan då jag besökte banken var det endast äldre personer som befann sig i salen, betalandes höga summor för att få uträtta sina ärenden tillsammans med en människa i stället för maskiner. Betjäningen var vänlig. Senioren hade konstant misslyckats med att uträtta sina ärenden online, så han blev ombedd att ta sina bankkoder med sig nästa gång. Det vill säga uträtta ärendet över nätet, inne i banklokalen...

Människokontakten håller på att utrotas ur systemet. Allt oftare får folk e-post undertecknad FPA eller Servicen för x-bilen. Också Borgå stad har gått in för att ta bort de direkta kontaktuppgifterna till diverse ansvarspersoner. Allt är förvisat till formulär på nätet, på vilka en instans sen ofta svarar utan personlig underteckning. Förverkligandet är ställvis ytterst undermåligt och fegt.

Att fylla i en sjukvårdsförsäkrings skadeanmälan har gjorts till ett sådant menyhelvete att en sjuk person kan avlida av desperation innan man kommer till sista sidan – förhoppningsvis inte med avsikt. Och först lärdes alla att aldrig ge ut sina personliga bankkoder på nätet. Men nu har nyckeln till ditt privata kassaskåp blivit universalnyckeln som förutsätts för att identifiera dig i otaliga virtuella betjäningsluckor. Och de befogat rädda som behöver hjälp i träsket betalar sig sjuka för att de är i minoritet. För det mesta drabbas tyvärr de som är knappast bemedlade: sex euro per banktransaktion i kontoret eller nummerförfrågning per telefon.

På grund av sjunkande volymer stiger priset för personlig betjäning exponentiellt – eller tvärtom? Och det att nummertjänsten frågar om man ännu till samma ohyggliga minuttaxa kan stå till tjänst med något annat, till exempel att för kundens del googla hur man tillreder burgundisk oxe är lika absurt som priset. De som inte simmar som fisken i webbvattnet blir som ett kadaver utsugna av nejonögon med låg panna och stor mun.

Det gick snabbt att utveckla parallella webbsidor för mobilanvändare, så var dröjer den seniorvänliga varianten? Utan blinkande reklamer och alltid med menyerna i övre kanten av sidan. För många äldre existerar bara det som syns på rutan, skrollandet är en självklarhet endast för de diginativa. Eller bevilja ens gratis personlig hjälp i problemsituationer.

Att se till minoriteters behandling och rättigheter med käpp och morot borde även omfatta nätet och de äldre. Det håller inte att bara stänga ut och eventuellt ockra sig på dem som inte kan.

Kristian Willner företagare och stadsfullmäktigeledamot (obunden/SFP) i Lovisa