Undervisa barn vikten av personlig integritet

Bild: Oskar Skogberg

Varför är det okej att säga till sitt barn att hen ska gå och krama farfar där borta eller att barnet kan få kakbiten hen ber mot en puss? Varför får inte barnet själv bestämma när och vem hen vill krama och pussa?

Boken Medan han lever av svenska Elaine Eksvärd är en personlig och ärlig berättelse om hur hon utsattes för övergrepp av sin pappa som barn och vad det gjorde med henne som person.

När jag hade läst boken fick jag mig en ordentlig tankeställare och började alltmer äcklas och förargas över att barns integritet inte tas på större allvar. Enligt organisationen Treskablinoll, ett icke vinstbringande bolag som arbetar för barns rätt till en trygg barndom, har vart tredje barn i Sverige blivit sexuellt utnyttjat. Finland är knappast ett undantag i den här frågan.

De senaste åren har jag själv börjat se saker ur ett nytt perspektiv. Jag blir chockad när jag inser att fenomen, som egentligen är jättekonstiga, tidigare har känts helt okej.

Varför är det till exempel okej att säga till sitt barn att hen ska gå och krama farfar där borta eller att barnet kan få kakbiten hen ber mot en puss? Varför får inte barnet själv bestämma om hen vill ge farfar en kram eller dig en puss?

Det skulle ju bli väldigt märkligt om du skulle säga till din kollega att hen kan få den sista skvätten kaffe i utbyte mot en puss .

Det skulle ju bli väldigt märkligt om du skulle säga till din kollega att hen kan få den sista skvätten kaffe i utbyte mot en puss eller om du skulle uppmana någon annan vuxen att krama om farfar. Tanken är så absurd att jag inte kan låta bli att skratta och därför undrar jag varför det inte känns lika absurt och skrattretande när man tänker sig samma situation med ett barn.

Det är viktigt att tidigt lära barn vikten av integritet, att vara tydlig med att de har rätt att säga nej om något känns obehagligt för dem. Barn måste få lära sig att de inte behöver bli tvingade till att krama någon, pussa någon eller låta någon annan ta på dem på ett sätt som inte känns rätt.

Precis lika mycket behöver de också lära sig att inte de heller får pussa eller krama någon som säger nej till dem.

Det kostar så lite att tala med sitt barn om integritet och lära dem vad som är rätt och vad som är fel, men det kostar en förmögenhet för ett utnyttjat barn att bearbeta sitt trauma.

Om jag själv blir förälder kommer jag att tala med mina barn om det här, och jag tycker att det borde vara en självklarhet för alla föräldrar och för personer som jobbar med barn.

Ämnet är svårt, men det finns mycket tips om hur man ska gå till väga för att prata med barnen om det här, till exempel på Treskablinolls hemsida eller i Rädda Barnens handbok Stopp! Min kropp! Eller varför inte ha integritets övningar i daghem, förskolor och skolor på samma sätt som man har brandövningar? Eller helt enkelt se till att barn från en tidig ålder vet att kroppslig integritet respekteras, både egnas och andras.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för att kommande generationer ska få växa upp i en trygg och säker miljö och därför tycker jag att det är viktigt att börja redan nu.

I Sverige har organisationen Treskablinoll börjat skicka ut brev till förskolor och idrottsskolor med hjälp och tips om hur de ska lära barnen att värna om sin integritet. Jag hoppas att det inte tar lång tid innan vi också får något motsvarande i Finland.

Chanette Härus studerande och fotograf