Ulla-Lena Lundberg ser fram emot att få skriva i Diktarhemmet

Diktarhemmets nya invånare har redan länge varit en välkänd doldis i Borgå. Författaren Ulla- Lena Lundberg flyttar tillbaka igen, efter närmare fyra år i Mariehamn, då Svenska Litteratursällskapet har valt henne till ny invånare i det anrika Diktarhemmet intill domkyrkan.Flyttar in gör hon i mitten av januari.

Ulla-Lena Lundberg är den första kvinnliga författaren som flyttar in i Diktarhemmet, men själv är hon inte så intresserad av just den aspekten.

– Det låg mig knappast i fatet att jag är kvinna, jag kan tänka mig att det kunde ha kommit en hel del kritik ifall urvalsnämnden hade valt en manlig författare.

Hon anmälde själv sitt intresse för Diktarhemmet.

– Jo, inte kan man lita på att någon annan föreslår en. Jag är väldigt glad, jag ville verkligen tillbaka till Borgå och Diktarhemmet är ett underbart hus, med fantastiskt läge i Gamla stan, och ådalen framför sig. Det är en kulturmiljö av Guds nåde. Och jag ser så fram emot att få en trädgård!

Lundberg flyttade första gången till Borgå 1973. Under 1970-talet tillbringade hon mycket tid utomlands, men hade sin lägenhet i Borgå Port kvar som en fast punkt. Flyttlasset till Mariehamn gick för fyra år sedan.

– Jag sålde min Borgålägenhet när ett långdraget stambyte blev klart. Åland har haft många fördelar, och jag hade tänkt mig en lugn pensionärstid där, men jag har varit väldigt efterfrågad på fastlandet och har åkt fram och tillbaka. Det har blivit tungt och slitigt, med långa restider.

Bekant hus

Ulla-Lena Lundberg kommer ihåg sina tre närmaste företrädare i Diktarhemmet: Rabbe Enckell, Lars Huldén och Christer Kihlman.

– Jag har besökt Diktarhemmet under alla deras tider där.

Ulla-Lena Lundberg

Föddes 1947 på Kökar, bodde i Borgå 1973– 2014.

Debuterade som 15-åring med diktsamlingen Utgångspunkt.

Har skrivit romaner, rese- och fackböcker samt hörspel.

Tilldelades Finlandiapriset 2012 och Kyrkans kulturpris 2013, för romanen Is

Fick Karl Emil Tollanders pris 2011 och Runebergspriset 1998.

Har varit kandidat för Nordiska Rådets litteraturpris fem gånger.

Utsågs till ny invånare i Diktarhemmet fr.o.m. januari 2018 av en kommitté bestående av representanter från SLS och Finlands svenska författareförening.

Något större intresse för inredning har Lundberg inte, men uppdraget att se till att Diktarhemmet blir en representativ helhet tar hon på allvar.

– Mycket måste köpas nytt. Jag har aldrig varit speciellt inredningsintresserad, men ett par av mina kusiner och kusinbarn i huvudstadsregionen har lovat hjälpa till att möblera.

Hon ser fram emot att ha mycket utrymme.

– När man varit relativt trångbodd känns det fantastiskt att få en representationsvåning i entréplan. Övre våningen hoppas jag kunna freda för arbete och vila. Det kan periodvis se ganska stökigt ut när jag är mitt i arbetet.

Jag tror inte att jag kommer att använda skrivarstugan så mycket, jag har alltid haft mitt arbetsrum hemma. Borgås fina stadsbibliotek ser jag också fram emot att använda.

Det finns en skrivarstuga i trädgården, som åtminstone Christer Kihlman ska ha använt flitigt, kommer du att arbeta i den?

– Jag tror inte att jag kommer att använda skrivarstugan så mycket, jag har alltid haft mitt arbetsrum hemma. Borgås fina stadsbibliotek ser jag också fram emot att använda.

Djupa rötter

Att Ulla-Lena Lundberg har djupa rötter i Borgå och gravar att besöka på Näsebackens begravningsplats är välkänt, och de rötterna betyder mycket för henne.

– Min mamma var lärare i Kråkö skola under 1970-talet. Hon undervisade först i Bjurböle skola under flera år och flyttade sen över till Kråkö när skolan i Bjurböle drogs in. Min mormorsfar Robert Rostedt var en av Borgåbladets första redaktörer, under en kort period. Han grundade sedan Finns folkhögskola. Och min mormorsmor Olga Rostedt, född Nyström, var uppvuxen i Borgå.

Diktarhemmets invånare förväntas enligt stadgarna i donationsbrevet delta i stadens kulturliv på ett eller annat sätt. Lundberg är känd för att tidvis behöva isolera sig och ägna sig åt sitt arbete i lugn och ro.

– Om man främst ville ha en värdinna till Diktarhemmet hade man knappast valt mig. Jag framhåller att en författare som skriver också bidrar till kulturlivet på orten. Det gäller att hitta en balans. Idealet skulle vara att vara utåtriktad och social kanske under en vecka i månaden, med anpassning till årstider och eventuella intressanta besök. Jag kommer inte att vara elitistisk i framtoningen. Min avsikt är inte att bara samla stora kända namn i gästboken.

Ser framåt

Sina pågående skrivprojekt vill Ulla-Lena Lundberg inte tala om i offentligheten ännu, men för närvarande hyser hon stort intresse för folkrörelserna under förra sekelskiftet.

– Ungdomsföreningarna, sångkörerna, folkhögskolorna och Marthaföreningarna hör till det jag funderar på just nu, de är en intressant och viktig del av bildningsidealet och demokratins utveckling. De utförde en hedervärd kulturell aktivitet som jag är övertygad om bidrog starkt till demokratitänkandet i folkets djupa led.

Hur länge har hon då tänkt bo i huset?

– Ingen av mina företrädare har bott kvar till livets slut, förutom Hemmer förstås. Rabbe Enckell sa att han flyttar innan han bryter nacken i Flensborgsbrinken. Hälsan är den avgörande faktorn, när rollatorn kommer tackar man för sig och flyttar ut, skrattar hon.

Julen firar Ulla-Lena Lundberg i Mariehamn i lugn och ro. Flytten till Borgå sker ungefär i mitten av januari.