Typiskt kolonialt upplägg värdigt en bananrepublik

Som jag ser det kommer grannarna och staden att stå med Svarte Petter på hand, medan turbinerna mal avkastning åt fonderna.

Vindkraft och andra förnybara energikällor är avgörande när vi försöker rädda biodiversiteten och naturresurser åt kommande generationer. Ett hållbart jord- och skogsbruk och annan markanvändning är givetvis en annan del av pusslet.

För att vindkraften skall blomstra måste vi försäkra oss om att alla parter kan känna sig som vinnare både ekonomiskt och miljömässigt. Så är inte fallet nu, och jag tänker på de senaste diskussionerna om den planerade vindkraftsindustrin i Tetom i Lovisa. Grannarna får se åtta kraftverk i klass med Eiffeltornet. De jag sett på nära och långt håll på till exempel Åland är förskräckliga, men estetik är en knepig fråga.

Bullret däremot är nog så reellt. På vår kökstrappa kan jag mäta 45 decibel cirka 800 meter från motorvägen. Ingen speciellt hög ljudnivå, men nog så framträdande. Tyvärr har diskussionen mest handlat om infraljud, men propellrarna genererar ljud av alla hörbara frekvenser. En källa uppger till exempel 45 decibel vid 125 hertz på 500 meters avstånd från en större turbin. Gå gärna in på https://www.szynalski.com/tone-generator/ och kolla hur 125 hertz låter – inget för mysiga kvällar framför tv. Jag lovar.

Ekonomin har behandlats rätt ytlig. Jag letade förgäves i Östnylands arkiv. Yle har tidigare skrivit om hur Ilmatar Windpower Oyj bygger dessa industriparker och sedan säljer dem vidare. En sökning med "Ilmatar Krogerus SUSI Partners" ger några exempel. Denna koreografi nämnde också Outi Cavén-Pöysä i sin insändare (ÖN 20.10). Hon noterade också att Lovisa stad kanske får en skatt på 200 000 euro. En summa som lätt kan gå på minus med mindre inflyttning och försämrade värden på fastigheter. Vad delgeneralplanen redan kostat kan Lovisa svara på.

Det återstår att se om Ilmatar Loviisa Oy genererar någon samfundsskatt. Det sedvanliga dotterbolagssyndromet är att moderbolaget ger koncernlån med hög ränta som reducerar dotterbolagets resultat. Att bena ut ägarstrukturen och resultaträkningar går tyvärr inte för oss medborgare. Dessa uppgifter är numera kostnadsbelagda eller bara tillgängliga för myndigheter. Här kunde pressen ha en uppgift.

Kraftverksområdets fastighetsägare kommer säkert att få någon form av ersättning eller hyra, och några entreprenörer har jobb under byggskedet, men turbinerna tillverkas inte i Finland.

Många detaljer är öppna, men som jag ser det kommer grannarna och staden att stå med Svarte Petter på hand, medan turbinerna mal avkastning åt fonderna. Ett rätt så typiskt kolonialt upplägg värdigt en bananrepublik?

Miljön kan förstås vara en vinnare, under förutsättning att vindkraften ersätter fossila eller icke förnybara källor. Så trots allt kan jag väl uppmana att byta till en vindtariff som ilmatar.fi föreslår på sin hemsida på bägge inhemska – det vill säga finska och engelska.

Pontus Mattsson, diplomingenjör, it-arkitekt, Borgå

Mer läsning