Tvångsinlösningen är ett smärtsamt minne

Var det ett politiskt maktspel av sällan skådat slag vi såg för tio år sedan när annekteringen av Östersundom genomfördes mot Sibboinvånarnas vilja?

Det som hände är fortfarande ett sår som läker långsamt, och många kommer aldrig att glömma kampen som förgäves fördes för Sibbo.

Sibbovargen fick stå som symbol för kampviljan och i demonstrationer skallade slagorden – Tassarna bort från Sibbo!

Året var 2009 när kommungränsen mellan Helsingfors och Sibbo flyttades, så att Östersundom blev en del av huvudstaden. Statsrådet hade godkänt Helsingfors tvångsannektering av delar av Sibbo för att huvudstaden skulle få mera mark att bebygga. Planerna för utvecklingen i den östra riktningen var storslagna, men i dag har ännu ingenting hänt i Östersundom. Nu räknar man med ytterligare ett par decennier innan något börjar hända.

Matti Vanhanen (C) var statsminister 2007 och han var med om att driva igenom beslutet som gav Helsingfors rätt att ta en del av Sibbo. I en intervju för Yle medger han att beslutet var fel, eftersom Östersundom ligger lika orört som för tio år sedan.

Vad var det vi sa? Så tänker säkert många i dag, men känslan av att få rätt blandas med en känsla av obehag. Så här orättmätigt kan det gå till. Att man får lägga beslag på någons annan egendom som då gjordes är inget annat än att släpa demokrati och rättssamhälle i smutsen.

I samma Yle-program uttalar sig också Anni Sinnemäki (De gröna), biträdande borgmästare i Helsingfors. Hon förklarar att orsaken till att ingen utveckling eller utbyggnad har skett i Östersundom beror på att dagens småbarnsfamiljer inte längre vill flytta ut från centrum för ett lugnt liv på landet. På tio år har trenden förändrats och i dag vill man bo i höghus och nära centrum.

Sinnemäki förstår att många i Sibbo känner sig lurade "men det var ingen som för tio år sedan tänkte att det skulle gå på det här viset som det har gått", förklarar Sinnemäki.

I dag ställer man sig frågan hur mycket av planerna som nu finns slår rätt. Hur kommer Östersundom att se ut om några årtionden? Har metron och höghusen ersatt grisarna och korna? Eller har trender och ekonomi satt käppar i hjulen?

Nu verkar det vara metroplanerna, ett miljardprojekt, som styr utvecklingen, men bland andra kommundirektör Mikael Grannas säger till ÖN att han inte tror att metron är aktuell i kollektivtrafiken år 2030. Tekniken går framåt och det är kanske självstyrande bussar som är det bästa alternativet, både med tanke på ekonomi och på miljö.

Ilskna och besvikna Sibbobor menar att också språkpolitik vägde in när Sibbo tvingades avstå från Östersundom, och att tidigare statsministerns ångerfulla attityd i dag enbart är valfläsk och ett sätt att stödja Centerpartiet inför riksdagsvalet.

Sibbos nyinflyttade invånare är säkert inte alla medvetna om kommunens samtidshistoria. I dag ser det snarare ut som om Sibbo kom ut som vinnare i en sorglig process, för där har minsann hänt mycket på tio år. Nya bostadsområden har vuxit fram, inflyttningen är den största i hela landet. Tillväxten är ett resultat av långtidsplanering, och startskottet för ett annat tänk i planeringen gick just i samband med Helsingfors krav att få annektera Östersundom. Kämpaviljan fick en fortsättning vars resultat vi ser i dag, tio år senare.

Inget dåligt som för något gott med sig. Processen kring annekteringen får underkänt, men Sibbos förmåga att resa är beundransvärd.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland