Två skolor, ett skolhus och en gemenskap

Två månader in på det första gemensamma läsåret trivs både elever och lärare i Nickby hjärta. Samvaron och samarbetet mellan de två skolorna blir starkare ju mer man lär känna varandra.

Arbetet i de luftiga, ändamålsenliga utrymmen i Nickby hjärta där de finska och de svenska eleverna jobbar sida vid sida har kommit i gång bra. Svenskspråkiga Kungsvägens skola och finskspråkiga Sipoonjoen koulu flyttade ihop när läsåret inleddes i augusti.

Efter en hektisk höst då allt varit nytt för både lärare och elever börjar arbetet och rutinerna falla på plats. För ett par veckor sedan var det öppet hus i skolan, för en vecka sedan högtidlig invigning. Nu börjar vardagen.

De problem vi haft under hösten har haft med fastigheten att göra, inte med samverkan mellan människor.

Åttondeklassarna Bertil Eriksson, Sofia Andersson och Jasmine Al-Ahrash har lektion i ett av textilklassrummen.

– Lite kändes det som om jag skulle ha varit en sjua (sjundeklassare) igen. Allt var nytt och jag hittade ingenstans i skolan, kommenterar Bertil Eriksson skolstarten i det nya skolhuset.

De tre eleverna tycker att det fungerar bra med två språk i ett skolhus och har inte upplevt några språkliga motsättningar. Rektor Petra Paakkanen håller med.

– Det har fungerat superbra med två språkgrupper under samma tak, trots väldigt olika verksamhetskulturer. Själva flytten gick också fint, säger Paakkanen.

Som alla fastigheter har också Nickby hjärta vissa brister som kommer fram under användning. Dessa har sysselsatt rektorn och delvis orsakat frustration bland personalen.

– De problem vi haft under hösten har haft med fastigheten att göra, inte med samverkan mellan människor, säger Paakkanen.

Förebyggande arbete

Redan i våras inleddes arbetet med att minimera risken för friktion mellan skolorna och språken. Skolornas ordningsregler anpassades till varandra, man träffades för att lära känna varandra.

– De första månaderna tillsammans har gått över förväntan bra, tycker Päivi Tuohisto-Kokko som leder elevkåren i den finska skolan.

Minna Oja leder elevkåren vid Kungsvägens skola. Hon och Tuohisto-Kokko gick medvetet in för ett samarbete redan från början. Nu jobbar de två elevkårerna tillsammans.

– När vi hade öppet hus ordnade vi guidning för föräldrar på två språk. Elever från båda skolorna guidade tillsammans, ger Tuohisto-Kokko som exempel.

Eleverna har varit med från början, de har målat och byggt.

– Elevkårerna och skolans stödelever driver också tillsammans en kiosk där man förutom att köpa sig mellanmål eller en kopp kaffe kan låna idrottsredskap för rasterna mot en pant, säger Oja.

I skolans aula hänger ett stort hjärta där den ena delen är orange och den andra delen är grön och på vilket alla, både lärare och elever, satt sitt fingeravtryck. Konstverket symboliserar gemenskapen i skolan.

– Alla färdighets- och konstämneslärare i skolan har varit med om att förverkliga konstverket och färgsättningen. Det var mycket givande att utveckla ett gemensamt konstverk tillsammans, säger Sipoonjoen koulus bildkonstlärare Merja Mannila.

– Eleverna har varit med från början, de har målat och byggt. Alla lärare hjälpte sedan till med att få alla elevers fingeravtryck, säger Kungsvägens skolas bildkonstlärare Annette Lagerqvist.

Samarbetar

Många av lärarna i de två skolorna har inte känt varandra tidigare fastän de undervisar i samma ämne. Undantaget är de två lärarna i bildkonst. De har känt varandra i 25 år och samarbetat lika länge, bland annat genom den gemensamma utställningen Kuvis-Tecka med arbeten som både de finska och de svenska skolornas elever har gjort.

– När vi började vårt samarbete var det nästan inga andra som kände sina kolleger. Vi är väl pionjärer vad gäller samarbete, konstaterar Mannila.

Lagerqvists och Mannilas klassrum ligger vägg i vägg med en dörr mellan.

– Vi fortsätter som tidigare, det har bara blivit lite lättare att träffas när vi finns i samma hus, säger Lagerqvist.

FAKTA

Nickby Hjärta

Ett bildningscenter i Nickby. Första fasen blev klar hösten 2016.

I Nickby hjärta jobbar finskspråkiga Sipoonjoen koulu och svenskspråkiga Kungsvägens skola, klasserna 7–9.

Sammanlagt har skolorna omkring 740 elever.

I följande fas byggs en gymnastiksal, lokaler för en skola för klasserna 1–6 och förskolelokaler för omkring 350 barn. Den fasen planeras nu.

Minna Oja undervisar i textilslöjd och hälsokunskap, tidigare som den enda läraren i sitt ämne. Nu har hon en finskspråkig kollega, Hanna Pohjamo, och även om de två inte planerar lektioner tillsammans är ändå samarbetet brett.

– Vi planerade våra klassrum tillsammans i våras. De är spegelbilder av varandra och vi springer in och ut till varandra hela tiden, säger Oja.

Genom att göra gemensamma beställningar och dela på tygpackarna kan båda skolorna få ett större urval material för sina elever.

– Vi har inte helt samma program, men nog gemensamma projekt, säger Pohjamo. Det är bra att vi kan byta idéer, man inspireras av vad den andra håller på med.

Skolmoster

I ett av rummen med glasväggar ut mot korridoren sitter Petra Bäcklund med sin bärbara dator. Det är lektion, och alla elever är i klassrummen. Bäcklund är anställd i Nickby hjärta som gemenskapsfostrare.

– Jag har döpt om det till skolmoster, det är lättare att greppa och säger mera vad jag gör, säger Bäcklund.

Hon fungerar som en nyckelperson när något gemensamt program ordnas i skolan. Det är också hon som tillsammans med elever radar upp stolar för fester och som tillsammans med elever sköter teknik och mixerbord.

– Jag fungerar som en tilläggsvuxen där det behövs, och kan till exempel prata med någon elev om känslorna hettar till eller om någon bara vill umgås.

Varje skola har sina egna traditioner. I Sipoonjoen koulu har man till exempel varje år ordnat en bandtävling. Sjuorna har haft en dag praktisk arbetsorientering, prao, som gjorts i skolan. I Kungsvägens skola firar man av tradition lucia och halloween. Nu blir festerna och evenemangen gemensamma för skolorna.

– Sjuorna har prao i par från och med det här läsåret. I paret finns en finsk elev och en svensk elev, säger Minna Oja,

Det är skolmoster Petra Bäcklund som har hand om praorna under deras dag. Då får de sälja i kiosken eller hjälpa henne med någon av hennes uppgifter.

– Skolmoster är en förenande länk mellan de två skolorna, säger Oja.

Jag fungerar som en tilläggsvuxen där det behövs, och kan till exempel prata med någon elev om känslorna hettar till eller om någon bara vill umgås.

Det har varit fullt upp sedan skolan startade i augusti och lärarna har inte haft tid att reflektera så mycket över hur deras arbetsmetoder förändrats i och med att skolorna blivit sambor. När det kommer till kritan samarbetar lärarna i den finska och den svenska skolan mycket. De bara inte tänker på det.

– När vi lär känna varandra ännu bättre blir det säkert ännu mera samarbete, tror Minna Oja.

Det verkar också de andra lärarna tro.