Tunga sexor på bordet

Bild: Flickr -Eduardo Merille

Bra att föräldraledigheterna tas upp på bordet. Den som vill tala om värdeval nu behöver förtydliga sig.

6 + 6 + 6 kallas en av de föreslagna modellerna för hur man borde utveckla föräldraledigheterna, i sex månaders perioder som kvoteras mellan föräldrarna.

Man kan lägga till ytterligare en tung sexa här – det trista faktum att bara 6 procent av männen efter inledande pappaledigt stannar hemma för en längre tid.

Hemvårdsstödet som gäller då utnyttjas årligen av 115 000 familjer, i praktiken då av över hundratusen mammor. Kommunerna skär ständigt i sin andel av bidraget, som i dag är i snitt 420 euro i månaden.

Samlingspartiets Sanni Grahn-Laasonens förskräckte i tisdags i direktsändning (Yle1 18.10) sin riksdagskollega Annika Saarikko (C) innan hon ens har tillträtt som familje- och grundtrygghetsminister, vilket ska ske våren 2017.

Regeringen skulle ju inte peta i föräldraledigheter och hemvårdsstöd under mandatperioden. Nu vill Grahn-Laasonen och andra samlingspartister göra det i alla fall, så att reformens resultat är på plats 2018.

I en ovanlig, ohelig allians vill Samlingspartiet nu bygga på FFC-fackets modell. Den är inte lika generös mot barnfamiljerna som 6 + 6 + 6. FFC vill kapa hemvårdsstödet när barnet har fyllt ett och ett halvt år, mot nuvarande tre. Som i den andra modellen vill även FFC villkora ledigheter och förmåner. Tar inte mannen tar dem, går familjen miste om dem.

I radion satt Centerns Saarikko först smått häpen inför Grahn-Laasonens utspel, sedan kontrade hon med att det här är "komplicerade saker, en större helhet som behöver utredas". De två relativt unga, ledande politikerna kan branschknepet: Det du vill förhala, fördröja eller motarbeta, föreslå att det "utreds grundligt".

Å andra sidan har Saarikko rätt. Det är, som det heter på Facebooks relationsrad, komplicerat.

Ingenting annat får männen att stanna hemma än pengar, argumenterar många nu. Den vårdpeng man föreslår skulle en längre tid än nu vara inkomstrelaterad; bunden till den lön man har på jobbet.

Frågan är ändå om inte mera inkomstrelaterade system snarare befäster den evigt orättvisa balansen mellan mäns och kvinnors löner än gör någonting åt den. För att inte tala om att de också ökar inkomstklyftorna mellan hög- respektive låglönehushåll.

Centern och andra partier längre ut på den värdekonservativa skalan talar om "värdeval". Det är helt riktigt. Det är ett av livets många val att avväga hur den ekonomiska framgång och trygghet man vill ha står i samspel med den tid man vill, eller kan, vika för sina barn, sin familj eller sina närmaste.

Den som vill argumentera med värderingar borde däremot göra det utifrån jämställdheten som ett ledande värde och inte försvara system som bevisligen försämrar kvinnors chanser på en allt knepigare arbetsmarknad.

Men så ger värderingar också belöningar, lycka och en livssyn man kan vara tillfreds med. Tala i så fall om det också. Man kan inte betala en man för att han i sex månader ska ha en värdering. Då höjer han bara priset nästa gång.

I den offentliga diskussionen skapar också trendbegreppet "ambitiös småbarnspedagogik" en motsägelse.

Det sägs alltför svartvitt att barn som stannar hemma går miste om värdefull pedagogik som samtidigt försiggår på dagis. Det höjer man också ribban för män som vill gå mot våra sorgligt djupt rotade könsroller – och friskt, glatt och orakat stanna hemma kring morgongröten.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Mer läsning