Haa ́in alla ein rikit Goer Juulhölg!

Bild: Arkiv

Julafton till ära bjuder ÖN på Viktor Rydbergs dikt Tomten, översatt till östnyländska av Ella Björkman.

Tomten, av Viktor Rydberg

Vinternatt'n e kaaler å håårder

sjäärnåna blikar å glimar.

Alla såver i einsliga gåårdar

tå i te mittinattstiiman.

Måånan gaar täär lengs baanån sen,

snöön lyyser kviit opa tall å gren.

Snöön lyyser kviit opa takin,

bara tåmt ́n e vaki.

Staar täär så grååer vi föusis dörrn,

gråå moot te kviit driivån,

siir såm så mång vintrar förr,

opp moot måånsjiivån.

Siir tii moot skoogin, täär grenar å tallar

vext ti ein höuger muur, liksom vallar,

fundeerar, tenker, å fråågar

opa ein underli gååtå.

Gaar sen ti boodån å reedskapssjuule,

tjenner op all tåm lååsen.

Kuddåna dröömer i måånans juus

åm somar å gres i bååsen.

Ein såm ha glöömi båd piiskå å töumar

e Pålle såm staar i stalle å dröömer;

att hooan såm han nu staar brejvi,

e full me nyyt, gått klöver, i.

Gaar ti tjettån me laamb å fåår

siir, hur tåm såver täär inne.

Gaar ti hönsen, täär tupp ́n staar

opp, op te höugsta pinnan.

Kaarå, i hundkåjån sen, måår braa,

vacknar, å vinkar me råmpån raak.

Kaarå, noo tåmt ́n sen tjenner,

för tåm o så gooa venner.

Tåmt ́n smyyger ti siist för ti sii

opa huusboondsfålki, te tjäära,

lengi ha han noo sat märki ti,

att tåm håller hansis fliit i äärå.

Ti båånens ruum gaar han tyst opa tåå

för ti sii op alla, tåm netta småå.

Ingen haar någå emoot he tå,

å he e hansis stöörsta lyckå.

Så häär ha han siit tåm, både faadern å sån

rej i slika langa tiider,

såva såm båån; men kvartifråån

kåm tåm sen hii nider?

Slekter ha kåmi, å slekter ha gaat,

vext, blej gaamla, men jick sen, men kvart?

Inga svar op te gååtån

såm allti kåmmer ååter!

Tåmt ́n gaar sen ti leduvinn

täär haar han sen ejgi lyyå

höugt opa skullan i höö ́es lukt

näära ti svalubooe.

Nu e ju booe ännu toomt,

men ti våårn, me nyyt gres å blom

kåmmer den noo tibaaka,

me sen lill nett maaka.

Tå haar hon noo myki ti kvittra åm

myki, fråån fäärdrn ́s minne

men ingen slikan gååtå.

såm röör se i tåmtn ́s sinne.

Jinåm ein springå i leduveggin

lyyser måånan op tåmtn ́s sjeggi.

Juusstriimåm op sjeggi blenker

tåmt ́n fundeerar tenker.

Tyst e skoogin å yvi allt

Liive täär uut e frusit.

Bara juude fråån fårsn ́s fall

höörs i te sakta bruuse.

Tåmt ́n höör, såm halft i ein drööm,

tycker han höör tiidn ́s ström,

fundeerar kvart den ska fara

fundeerar kvart tjeeldån må vara.

Vinternatt ́n e kaaler å håårder

sjäärnåna blikar å glimar

alla såver i einsliga gåårdar

braa fram ti måråntiiman.

Måånan senker se sakta neer

snöön lyyser kviit opa tall o gren,

snööln lyyser kviit opa takin.

Bara tåmt ́n e vaki.

Yvisatt uta Ella Björkman.

Haa ́in alla ein rikit Goer Juulhölg!