Tilliten till polisen är i farozonen

En majoritet av finländarna har fortfarande stort förtroende för polisen. Men nyheten om att polisen att lägger ner ett stort antal förundersökningar kan innebära att både förtroendet och medborgarnas rättsuppfattning minskar.

ÖN skriver om brottsfall och tidningens artikelarkiv visar att det också förekommer en hel del brottslighet i regionen. En del brott är riktigt grova och får mycket mediebevakning under hela rättsprocessen. Men mycket handlar om det så brukar beskrivas som lindriga brott – klotter, sabotage, inbrott, stölder och misshandel.

För de som drabbas kan också lindriga brott innebära konsekvenser av olika slag och för en lång tid.

I en artikel publicerad i november förra året berättar Sibbobon Camilla Estlander om inbrottet familjens hus. Det var inte bara värdeföremål som inbrottstjuvarna fick med sig, de tog också tryggheten.

Det tar tid att bygga upp känslan av trygghet i sitt eget hem efter en sådan händelse.

ÖN har även i flera artiklar tagit upp problemen med för långa utredningstider, för få poliser, vakanta polistjänster som ingen söker, underbemanning och poliser med alltför många arbetsuppgifter i förhållande till tiden man har.

Där anges också en orsak till de långa utredningstiderna, och även till nedlagda brottsutredningar. Polisen i östra Nyland utnyttjar möjligheten till medling flitigare än många andra polisinrättningar. Medlingen har lett till goda resultat, samtidigt som det i statistiken ser ut som om polisen lägger ned utredningar.

När ett brott hittar en lösning via medling för man samman målsägande och svarande. Målet är att hitta en lösning utan att behöva gå till rätten.

Medling skulle alltså, vid en viss typ av brott, kunna vara en metod att satsa ytterligare resurser på. När offer och gärningsperson träffas öga mot öga och resonerar sig fram till en lösning, kan det resultera i att offret får rättvisa och gärningspersonen en möjlighet att verkligen stå för konsekvenserna av vad hen har gjort. Medlingen kanske till och med åstadkommer en vändning till ett hederligt och rättskaffens liv.

Men det är ett faktum att antalet poliser i Finland har minskat under det senaste årtiondet. Enligt uppgifter i Helsingin Sanomat går det 1,3 poliser på tusen invånare. Samma trend gäller inom hela EU.

Färre poliser är bland annat ett resultat av att man för tio år sedan minskade antalet studieplatser inom polisutbildningen. Nu har platserna igen ökats, samtidigt som man från polisutbildningen säger att allt färre som söker till utbildningen har de kvalifikationer som krävs för jobbet. Det finns knappast snabba lösningar för att avhjälpa den skriande bristen på poliser.

Förr i tiden kunde man se poliser som patrullerade ute på stan. Folk kände igen dem och visste ofta vad de hette. Det finns kanske inte en direkt koppling mellan poliser som syns oftare i gatubilden och mindre brottslighet, men bidrar till känslan av trygghet och säkerhet.

När polistätheten minskar, och allt färre brott får en lösning ökar känslan av att samhället är otryggt. Tröskeln att begå brott blir lägre, när risken att bli ställd till svars minskar. Tröskeln att anmäla brott kan bli högre, när man upplever att det inte lönar sig. Det är en utveckling som man inte kan godkänna.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland