Till litteraturens försvar

Bokhandlare. Fyra bokälskare från olika kulturer beger sig ut i ödemarken med minibuss för att öppna en bokhandel för kvalitetslitteratur på en avlägsen plats.Bild: Filmikamari

Rax Rinnekangas fortsätter att gå sin egen väg med en lyrisk och andäktig kärleksförklaring till det skrivna ordet.

ESSÄDOKUMENTÄR

Världens sista bokhandel

Regi och manus: Rax Rinnekangas. Foto: Gorka Gómez Andreu. Medverkande: Hannu-Pekka Björkman, Kaisa Kukkola, Boris Koneczny, Nacho Angulo.

Rax Rinnekangas, mannen bakom filmer som Theos hus, Resan till Eden och Lucifers sista resa, fortsätter att gå sina egna vägar. Detta med filmer som inte låter sig definieras i traditionella termer.

Rinnekangas filmer har en mera essäistisk och intellektuell kvalitet, något som gäller även för Världens sista bokhandel (Maailman viimeinen kirjakauppa). Det är filmen där fyra bokälskare tar plats i en skåpbil och sätter kurs på den spanska ödemarken.

Syftet är att slå upp en bokhandel på betryggande avstånd från den västerländska civilisationen och dess "termiter" som gör att den klassiska litteraturen nu är allvarligt hotad.

Med på resan, i första hand en ursäkt för att ondgöra sig över dagens litterära strömningar (med ett allt större fokus på våld och mord), följer skådespelaren Hannu-Pekka Björkman och tyska kollegan Boris Koneczny, översättaren Kaisa Kukkola och den spanska konstnären Nacho Angulo.

Resultatet är en sorgmodig men samtidigt lyrisk och andäktig kärleksförklaring till det skrivna ordet, till tankens flykt. Och därifrån är steget inte långt till att meditera över varats olidliga lätthet även i övrigt.

Det vore lätt att avfärda Rinnekangas film som pretentiöst snömos, för lätt. För trots att filmen, en serie monologer med roadmovieinramning, struntar i de traditionella koordinaterna (orsak nog att inte betygsätta filmen) har Rinnekangas sina poänger.

Underförstått: i en värld där bokhandlar dukar under och där snart alla är sin egen författare går ingen säker.

Krister Uggeldahl