Thomas Antas svarar Nylands förbund

Min avsikt har inte varit att orsaka ogrundade misstankar kring landskapsförbundets planering. Avsikten var att belysa diskrepansen mellan den referensram som landskapsförbundet arbetar inom och den verklighet som markägaren möter. Till vissa delar beskriver landskapsförbundets respons just det problem jag vill beskriva i min kolumn.

Landskapsförbundet förser områden med en beteckning, som i praktiken innebär att området är skyddat, samtidigt som inget egentligt skyddsförfarande har initierats, inletts eller slutförts. Jag bemöter inte responsen punkt för punkt, men redan det första svaret ger en fingervisning vad det handlar om: ett de facto skyddsbeslut tas av landskapsförbundet, markägaren informeras inte ens om att så har skett och sedan är det en tredje part (NTM-centralen) som borde verkställa skyddet. Skyddet borde dessutom ske på markägarens initiativ, även om markägaren inte nödvändigtvis ens känner till att hens mark har försetts med skyddsbeteckning. Situationen är absurd.

Svaret om oskälig olägenhet är också mycket beskrivande, då landskapsförbundet säger att "En skyddsområdesbeteckning orsakar ingen oskälig olägenhet för markägaren eftersom markägaren får en skattefri ersättning som motsvarar områdets gängse pris." Svaret innehåller en oavsiktlig osanning, eftersom skyddsområdesbeteckningen i sig inte alls leder till ersättning eller ens till att en process för att förverkliga skyddet och utbetalning av ersättning skulle inledas. Markägaren tvingas till en rätt så omfattande process för att återfå bestämmanderätten över sin egendom. Ingen har gjort en bedömning av olägenhetens oskälighet.

I min kolumn i tidningen Östnyland berör jag inte alls planbeteckningens förhållande till skogslagen och en del andra lagar. Inte heller behandlar jag aspekten av jämlik behandling av invånare i vårt land. Österbottens förbund har också en ny landskapsplan under beredning. Det är beaktansvärt, att de planutkast som Österbottens förbund har lämnat, inte innehåller skyddsområdesbeteckningar för områden som inte har skyddats genom lag. Österbottens förbund har inte av miljöministeriet eller någon annan fått anvisningar om att områden från till exempel myrskyddets kompletteringsprogram borde lyftas in i planen. Man kan med fog fråga sig om medborgarna behandlas jämlikt, då landskapsplanering utförs med så olika principer och mål i olika delar av landet.

De aktuella beteckningarna innebär alltså för markägaren att markägaren mister bestämmanderätten över området. Processerna för att förverkliga tillräckliga utredningar, hörande av den berörda markägaren och ersättningsförfarande inleds först senare, utan att markägaren har några som helst garantier för att dessa inleds utan markägarens initiativ. Detta må vara juridiskt rätt, men förfarandet strider åtminstone mot min rättsuppfattning.

Mer läsning