Terrorister och mc-gäng i våldsspiral i Helsingfors

Benjamin Laustiolas tredje och avslutande kriminalroman Mannen från Amman är gediget hantverk från början till slut. Bokens tre parallella storyn med rivaliserande mc-gäng, terrorister med Olympiastadion som måltavla och polismakten i trångmål, når sin kulmen en höstdag i Helsingfors.

Bokens prolog är ett effektivt och inom kriminallitteraturen ofta använt sätt i syfte att förklara och redogöra för bakgrunden till handlingen. Femårige Esbograbben Jukka Teräs kidnappas 1975 av islamistiska terrorister i turistorten Antalaya i Turkiet framför näsan på storebror Late. Föräldrarna är lamslagna och blir aldrig vad de varit.

I en koranskola utanför Amman drillas Jukka till fullblodsterrorist under sin nya identitet ibn-Faladh, med vapenhandel som specialitet. Den klipske mönstereleven stiger i graderna inom al-Qaida och blir vän och förtrogen med självaste Usama bin Ladin och är bland annat med och ser på tv hur tvillingtornen faller i New York den 9/11 år 2001.

Hemma i Finland går storebrodern Late sina egna vägar och blir ledare för det kriminella mc-gänget Brödraskapet, tills han 2009 skjuts ned av rivaliserande Himlens Änglar. Men innan han dör hinner Late berätta för Brödraskapets andra man Rainer Brännare att han har en bror som försvann i Turkiet och att han vill ha honom med på sin begravning.

Spår

Spåren leder vidare till den svåråtkomlige Jukka Teräs/Ibrahi ibn-Faladh alias John Steele, som väntar i Hamburg på order om att slå till mot Olympiastadion under en fotbollsmatch mellan Finland och Wales, med ingenting mindre än ett missilbestyckat Hornet jaktplan som ska stjälas av försvarsmakten i Österbotten. Terroristen lovar också förse Brödraskapet med 60 högeffektiva automatvapen för att kunna hämnas på Himlens Änglar.

I hasorna har de ondsinta kriminalöverkommissarie Maria Landstam, hustru till Barry Landstam, en taxichaufför som själv hamnar ut på svag is när han för polisens räkning nästlar in sig i Brödraskapet och hamnar i Amman.

Hjälp på vägen får Helsingforskriminalpolisen av NSA-expertis (National Security Agency) från USA och en kriminalpolis från Hamburg, som kör sitt eget race för att få ära och berömmelse när han av en slump råkar identifiera terroristen ibn-Faladh.

Efter avstickare till bland annat Amman, Bagdad och Sofia bär det hur som helst av till Helsingfors för samtliga inblandade och spänningen bara tilltar sida för sida, mycket tack vare Laustiolas drivna berättarteknik där de tre parallella berättelserna växlar om mot ett gemensamt slutmål.

Personkarakterisering

Handlingen är actionbetonad och både blodig och hårdför men till bokens bästa sidor räknar jag personkarakteriseringen. Med en hel drös frivilliga västerlänningar som gått med under ISIS fanor känns valet av en finländsk terrorist inte ologisk, snarare tvärtom.

Tanken går till boken Älskade terrorist, där en ung svensk kvinna omvände sig till den muslimska tron, gifte in sig i och i 16 år var med i en grupp militanta islamister, för att till sist lösgöra sig då hon insåg att hon var hjärntvättad. Litet detsamma som för Jukka Teräs i Mannen från Amman.

Det känns direkt roligt att läsa om NSA:s experter, som med satiren som hjälpmedel utmålas som både effektiva, hårdhudade och litet dumdryga samt om den tyske polisen som kan sin sak men inte kan dra sig för att spela med delvis falska kort.

Kvinnliga poliser på höga poster finns numera i en stod del av kriminallitteraturen både på gott och på ont. Maria Landstam framställs som ett fullblodsproffs, snygg, sexuellt aktiv och med hjärtat och hjärnan på rätt ställe. I synnerhet samspelet mellan poliserna över landsgränserna, där det egna egot och prestigen får ge avkall för ett högre mål, att avvärja två upptornande katastrofer mot civilbefolkningen och mellan mc-gängen är läsning som tilltalar.

FAKTA

Mannen från Amman

Författare: Benjamin Laustiola. Frilansande skådespelare och taxichaufför, f. 1971.

Har utkommit med Nattens väktare 2011, följd av Mörkrets änglar och den föreliggande tredje romanen 2017.

Är också känd för publiceringen av en samling kolumner med titeln Lindgren, taxichaufför.

Utgiven på Vilda Förlag, 416 sidor.