Sympatisk pjäs för små dagisexperter

DAGISDAGS. Med Lilla-Robinson på dagis har Christian Lindroos har skrivit en skön liten pjäs som belyser barnens dagisvardag. Ingemar Raukola och äkta leksakshunden Fredag är ursympatiska i sina roller.Bild: Tani Simberg

Unga Teaterns gästspel i Konsthallen i Borgå börjar med en smäll som ger publikens minstingar hicka. Men då dagispojken Robin lockar fram bästa lurvkompisen Fredag ur en låda släpper spänningen direkt.

Teater

Lilla-Robinson på dagis

Unga Teaterns turnépjäs

Text: Christian Lindroos.

Regi: Paul Olin.

Musik och sångtexter: Pasi Hiihtola.

Scenografi och dräkter: Janne Siltavuori.

Ljuddesign: Jukka Hannukainen.

Rekvisita: Carola Blom, Tuula Laakso.

Förverkligande av dräkter: Tuula Laakso.

Förverkligande av scenografi: Jannike Store.

På scen: Ingemar Raukola

Premiär 12.2. Föreställning i Konsthallen i Borgå 15.2.

Unga Teaterns turnépjäs Lilla-Robinson på dagis är den fjärde i ordningen om Robin och hans ludna bästis Fredag. Christian Lindroos tar fasta på övergångarna i dagisvardagen och gör det sympatiskt, med glimten i ögat, på barnens egen nivå. Leka, äta, sova, pyssla. Dagis är ett tema som barnen kan relatera till på flera olika plan, och det gör upplägget tacksam från start.

Den unga publiken, bekvämt sittande på trasmattor som bretts ut på golvet i Konsthallen i Borgå, tar omedelbar till sig Ingemar Raukolas snickarbyxklädda Robin och fyrbente plyschkompisen Fredag. Raukola är helskön i sina roller och växlar smidigt, både sett till lynne och gläfsighet, mellan pojke och hund.

Små kunskapsduschar om allt från dynamit till blandskogar får plats i manus, och visst är det kul då leksakshunden agerar besserwisser och påstår sig veta nästan allting. Fredag är också den som svänger sig med franska för husbehov och fyrar av långa och krångliga ord – som blir nästan rätt. Vovven vänder och vrider även gärna på olika uttryck och dem vägen har Christian Lindroos kunnat strö in en hel del kul ordlekar i manuset.

Publikens unga dagisexperter tycker det är väldigt roligt då Fredag undrar om dagIS är en väldigt kall plats. Eller då han ifrågasätter att Robin har två hem, ett hem och ett dagHEM. Det leder förstås till att Fredag får följa med Robin till hans arbete, det vill säga till dagis, och det råkar sig inte bättre än att det är måndag och Mulleskogen som gäller.

Smart scen

Här kommer Janne Siltavuoris enkla scenografi, som består av en kista och ett skåp, väl till pass. Skåpet, en klassisk portal till andra världar, har dörrar som döljer en höstglödande skog – en utmärkt plats för lite naturskådning. Matsäcken är med (alltid kul med matsäck), liksom kikaren (prima vara tillverkad på dagis) och förstoringsglaset som bjuder Fredag på så spännande synupplevelser att han nästan trillar baklänges.

På klassiskt dagismanér samlar duon olika slags löv (vadå boklöv förundrar sig den fyrbenta) och kvistar som de tillbaka på dagis pysslar någonting av. Eftermiddagsvilan är ett annat dagismoment som publiken förstår sig mycket bra på och måhända får dagistanterna förklara sig efter föreställningen. Fredag vill nämligen veta vad dagistanterna gör då barnen har sovtimme.

Den fjärde Lilla-Robinsonpjäsen är regisserad av Paul Olin och publiken är helnöjd över att få se sin dagisvardag sympatiskt och humoristisk beskriven på scen. En stor del av pjäsens behållning ligger i musiken och sångtexterna. Sås och Kopp-veteranen Pasi Hiihtolas melodier och ordlekar är hur sköna som helst och lockar omedelbart några små åskådare till en liten dans.

Då publiken inte klappar takten till de glada trallvänliga låtarna så fyrar de av frågor kring det som utspelar sig på scenen, och någon försöker rentav delta i själva föreställningen. Lilla-Robinson på dagis är ingen uttalat interaktiv pjäs men Ingemar Raukola plockar lyhört upp barnens funderingar och inlemmar dem i pjäsförloppet.