Svårt att hitta lämpliga polisstuderande

Det råder brist på poliser i Finland, där nyutexaminerade i stort sett kan välja var de jobbar. Matilda Nyqvist, ny på Polisyrkeshögskolan, är entusiastisk över sitt karriärbyte.

Gatan är öde, som i en katastroffilm utan innehåll. Ett ensamt trafikljus byter slött från grönt till gult och vidare rött. Men det kommer ingen bil, och ingen rör sig på trottoarerna. Ingen besöker Alkobutiken, ingen sitter vid uteserveringen vid "Bubi", som puben i kvarteret skämtsamt heter. Bilarna står övergivna i bilbutiken. Matilda Nyqvist ser sig omkring.

– Ingen är här nu, så vi får vara här en stund. De kör nog bort oss om det blir annorlunda, säger hon.

Staden är förstås inte riktig. Vi befinner oss i Polisyrkeshögskolans låtsasstad i Tammerfors, en kuliss som är till enbart för att utbilda blivande poliser, som Borgåbon Matilda Nyqvist.

Nyqvist är, med en knapp månad bakom sig, en av den senaste årskursens nya studerande. Hon är också en del av svaret på två dilemman inom polisen: skolan har för få dugliga sökande och det finns för få poliser på fältet och bakom skrivborden.

Det råder polisbrist för tillfället.

Längre utredningstider

Läget på Östra Nylands polisinrättning är inte det bästa möjliga – om ändå ingen katastrof. I skrivande stund finns 30 öppna tjänster, varav två i Borgå (se faktaruta).

Polischef Kari Rantala säger att behovet av naturliga skäl är störst i Vanda. Man har också satsat energi på att kunna rikta resurser dit de behövs, så att man kan anpassa sig. Behovet är ändå så stort att det kan påverka utredningstiderna – där till exempel poliserna i Polisinrättningen i Inre Finland gemensamt gått ut med ett uttalande där de uttrycker sin oro över resursbristen och att vissa uppdrag blir ogjorda.

– För tillfället försöker vi sköta utryckningar och trafikövervakningen så att alla får hjälp. Där är ingen katastrof i siktet. Utredningstiderna kan ändå riskera bli långa, säger Rantala om läget i östra Nyland.

Situationen är klart annorlunda än tidigare, då många nyutbildade poliser i stället fick gå arbetslösa. Rantala beskriver det dåvarande läget som "rafflande", och tillägger att nyutbildade poliser i dagens läge får jobb i princip genast, och att de flesta kan välja ganska fritt var de vill jobba.

– Det är besvärligt att synkronisera antalet utbildade med behovet inom polisen. Nu lever vi i en tid med pensioneringar. Det är oerhört svårt att kalkylera behovet, och varje år lever vi med en ny budget.

En parentes i det hela är lönerna inom polisen, och att de beskrivits som förhållandevis låga (se faktaruta). Rantala säger att poliser med skiftesjobb förvisso har en skälig inkomst med alla tillägg.

– Men förstås är det en konkurrenssak. Om lönerna uppfattas som dåliga så är risken att folk söker sig till andra jobb.

Han vill ändå inte gå med på att lönerna skulle vara för låga. Man klarar sig. Ett fall för sig är ändå huvudstadsregionen där levnadskostnaderna är klart högre än på andra håll i landet.

– Där finns det större utmaningar. Det har varit försök att höja dyrortstillägget.

Givande jobb

Tjugonioåriga Matilda Nyqvist är medveten om diskussionerna kring hennes blivande jobb. För hennes del är lönen ändå mindre viktig än det faktum att hon får jobba i en bransch som förhoppningsvis är givande och betydelsefull. Att hon sannolikt kan välja ganska fritt var hon jobbar är sedan en stor bonus – även om hon som tidigare Lovisa- och Borgåbo inte har några direkta behov av att jobba i sina hemtrakter.

Hon har i och med studierna gjort ett karriärbyte från ergoterapeut till polis, där hon efter några år i arbetslivet återvände till skolbänken i början av augusti.

– För ungefär ett år sedan frågade en bekant om jag funderat på att bli polis. Jag skulle tydligen passa bra. Budet var att jag är lång, stark och empatisk.

Sedan visade det sig att den svenskspråkiga polisutbildningen hade en extra ansökningsrunda eftersom man inte lyckats fylla den första.

– Så jag sökte. Egentligen hade jag tänkt vänta till nästa runda, men den här kom lämpligt.

Kort senare fann hon sig i Vancouver i Kanada jobbande på Finnish home, ett serviceboende för äldre personer med finländsk bakgrund. Hon noterade en kollega på jobbet som förhöll sig passionerat till sitt arbete – med ett stort intresse för den senaste forskningen och framstegen.

– Då läste jag samtidigt materialet till Polisyrkeshögskolans inträdesförhör vid sidan om jobbet. Medan jag läste växte mitt intresse för polisyrket hela tiden, och i kombination med diskussioner med min kollega blev jag säker på att jag vill komma in.

Efter en månad har hon ingen klar bild av studierna ännu, eller fått polisuniformen som är den normala klädseln i skolan. De inledande studierna har kretsat kring studieorentering och en del trafik och körövningar på hanteringsbanan.

– Och snart börjar vi komma in på de juridiska ämnena. Jag ser mest framemot arbetspraktiken. Då får man prova på olika aspekter av polisyrket.

Så här i början av studierna är Nyqvist nyfiken på vad yrket kommer att innebära i praktiken.

– Jag tänker mig att fältarbete är människonära arbete. Och jag tänker på närpoliser och förebyggande arbete och att man får hjälpa människor. För mig känns det viktigt.

Svaga sökande

Kjell Nylund, chef för den svenskspråkiga utbildningen på Polisyrkeshögskolan, är försiktig med vad han säger. Budet är ändå att majoriteten av årskurserna under de senaste tio åren inte blivit fyllda, där man fyllt i medeltal mellan 16 och 18 av de 24 platserna. Samma sak hände i den förra ansökningsrundan. Då dög bara en bråkdel av de sökande till årskursen som skulle starta i januari, och beslutet från skolans rektor Kimmo Himberg var att satsa på marknadsföring och försöka på nytt senare samma år. Den gången gick det bättre, och nu har man en årskurs på sammanlagt 26 elever, varav andelen kvinnor också är högre än normalt – omkring 45 procent i stället för de traditionella 20 till 30 procenten.

Visserligen har man sett detsamma som i försvarsmakten, att den allmänna konditionen blivit sämre med åren. Problemet i Polisyrkeshögskolan ligger ändå inte där: problemet överlag har varit att modersmålskunskaperna varit svaga, och eftersom polisyrket i Finland bygger på kommunikation är resultatet därefter.

– Polisutbildningen är ändå helt annorlunda än i många andra länder, som USA där det handlar om veckor eller månader och där man till stora delar fokuserar på maktmedel, säger Nylund.

Problemen med de svaga sökandena på svenska i Finland handlar om grundläggande språkliga kunskaper som kommatering, syftningsfel och rättstavning och att göra sig förstådd. Även de psykologiska och sociala färdigheterna har visat sig vara problematiska.

– Generellt sett kan vi säga att behovet på fältet i nuläget är betydligt större än vi kan producera. Det gäller också den finskspråkiga sidan.

Oavsett hur bra urvalsmaterialet är, är Nylund mån om att påpeka att skolan inte bestämmer antalet platser, det gör Polisstyrelsen. Det är i sin tur kopplat till allmänna ekonomiska konjunkturer och säkerhetsläget i Finland. Det betyder, i förlängningen, att man inte hinner med i förändringarna i polisbehovet.

– Vi kan inte massproducera poliser. Det tar tre år att bli färdig. Det betyder att man får en gummibandseffekt där det ibland uppstår arbetslöshet, ibland behov.

I motsats till startproblemen är andelen studerande som avstår från sin studieplats eller som under utbildningens gång självmant slutar väldigt liten – också efter att studierna riktat in sig på livets baksida med död, våld och olyckor. Visserligen måste någon gå ut och kräkas när den obligatoriska obduktionen äger rum, men få avbryter studierna. Nylund har inga siffror att ge, men beskriver antalet som försvinnande litet.

– Det handlar om en procent eller mindre. De som kommer in är väldigt drivna. Det märks också i inträdesproven. De som inte är målmedvetna har inte heller läst böckerna eller tränat för det fysiska provet. Vi listar precis vad som krävs.

Olika roller

Med bara en månad bakom sig har Matilda Nyqvist svårt att veta vad som intresserar mest. Just ser hon framemot ett pararbete där man ska intervjua någon yrkesverksam polis och presentera resultatet inför klassen. Dels får hon själv tala med någon, dels får hon höra om andra roller. Det kan ge inblick i frågan vad som väcker mest intresse, om det till exempel är brottsutredningar, fältarbete, eller kanske Skyddspolisen.

– Det blir intressant att höra om olika delar av jobbet. Själv vet jag ännu för lite för att veta vad jag vill ge mig in på.

Hon är inte heller nämnvärt oroad över den kommande obduktionen eller det att hon som polis kommer att få kontakt med mord, olyckor, dråp, misshandelsfall och sexualbrott.

– Egentligen har jag inget bra svar för hur jag känner kring det där. Det är klart att det kommer emot saker som kan vara jobbiga. Men man kan inte veta hur man reagerar förrän man är där.

Löner och jobb

En normal startlön ligger på omkring 2 250 euro för en äldre konstapel som jobbar med brottsutredning.

Med erfarenhet stiger lönen till drygt 2 550 euro.

En kriminalöverkonstapel som jobbar med utredning startar på strax under 3 000 euro.

På fältet har en äldre konstapel strax över 2 100 euro, plus tillägg.

Det finns 30 lediga tjänster på Östra Nylands polisinrättning.

26 är tjänster där ansökningstiden gått ut men man inte har anställt någon (läget kan vara annorlunda när den här texten är publicerad).

Av de 30 är 19 inom brottsutredning, resten gäller fälttjänster.

4 tjänster är lediga att söka.

I Borgå letar man efter 2 äldre konstaplar.