Styrelseordföranden vill förklara och gå vidare

MOT BÄTTRE TIDER. Mia Heijnsbroek-Wirén ser fram emot en tid då Lovisa kommer att kunna utvecklas och locka fler arbetsgivare till orten.Bild: Kristoffer Åberg

Det har varit en stormig vår och en arbetsdryg sommar. Nu kan Mia Heijnsbroek-Wirén äntligen känna sig tillfreds och se med tillförsikt mot framtiden.

Det har stundvis känts som klappjakt. Mia Heijnsbroek-Wirén, stadsstyrelseordförande i Lovisa, upplever att turerna kring stadsdirektörens avsked i våras har satt flera förtroendevalda, med henne själv i spetsen, på de anklagades bänk.

Nu ser hon fram emot den dag, i början av december, när Lovisa stads nya stadsdirektör Jan D. Oker-Blom tillträder sin tjänst. Då hoppas hon att man kan ta itu med de frågor som har hängt i luften redan under många år.

Heijnsbroek-Wirén säger att hon inte vill idka krypskytte och att hon gärna skulle lämna det förgångna bakom sig.

– Men när andra tydligen inte vill göra det. Därför är det säkert bättre att nu svara på frågor och sen gå framåt.

Hon nämner hur före detta stadsdirektören i Lovisa Olavi Kaleva i de födelsedagsintervjuer som publicerats i lokaltidningarna ofta återkommer till att samarbetsproblemen mellan stadsdirektören och stadsstyrelsen började för två år sedan.

– Alltså då jag blev ordförande.

Jobbig organisationsförändring

Heijnsbroek-Wirén satt före det som ordförande i närings- och utvecklingssektionen.

– Redan då upplevde jag att mycket stod och stampade i staden. Också före mig hade beslutsfattare kommit med krav på ett ambitiösare ansvarstagande av stadsdirektören i närings- och utvecklingsfrågor. Bristerna blev än mer uppenbara för mig när jag blev ordförande för stadsstyrelsen.

– Ledarskap är inte alltid roligt. Speciellt inte när det uppstår behov att kräva mera resultatinriktade insatser. Jag har verkligen försökt nå ett gott och öppet samarbete med den tidigare stadsdirektören men det kändes ofta som en ansträngning bara att komma överens om regelbundna tider för att kunna diskutera aktuella frågor.

Också före mig hade beslutsfattare kommit med krav på ett ambitiösare ansvarstagande av stadsdirektören i närings- och utvecklingsfrågor.

Lovisa fusionerades med grannkommunerna från början av 2010. Från 2015 bands staden inte mer av det anställningsskydd för personalen som fusionen förde med sig.

– Det fanns mycket som kunde ha gjorts bättre, säger Heijnsbroek-Wirén. När vi på hösten 2014 lyfte fram behovet om en organisationsförändring var det uttryckligen för att få en lättare förvaltning och för att få processerna i skick. Det gäller framför allt närings- och utvecklingsärendena som står och faller på samarbete med den tekniska sektorn och med stadsplaneringen. En bra servicekedja och en snabb förhandlingsförmåga är det allra viktigaste när man skall lyckas i utvecklingsärenden.

– Den utdragna processen med organisationsförändringen har varit jobbig för alla och säkert den som tärt mest också på förtroendet.

Operativt ansvar

Man har anklagat Heijnsbroek-Wirén bland annat för att hon tagit ett för stort operativt ansvar.

– Jag har ofta blivit kontaktad i olika ärenden som jag fört framåt till den operativa ledningen eller rätt tjänsteman och det kan jag inte se som ett problem.

– I markaffären med Eltete var det också så att bolagets vd ofta kontaktade mig för att få förhandlingarna att framskrida. Optimalt är det ju om ärenden går direkt till de operativa tjänstemännen som får lön för sitt arbete och att förtroendevalda inte behöver agera budbärare.

– Jag tror att missnöjet riktas mot mig och presidiet eftersom det funnits behov att diskutera strategiska mål och tyngdpunktsområden i direktörsavtalet. Det är sådant som hör till ledarskap.

Många tabbar

Heijnsbroek-Wirén håller fast vid sin åsikt att Olavi Kalevas agerande i tomtaffären vid västra infarten var helt oacceptabelt. Hon står fast vid att området är strategiskt viktigt och att det bästa sättet att utveckla området planläggningsmässigt är att ha det i stadens ägo.

Det gjordes många tabbar i beredningen.

– Stadsstyrelsens och fullmäktiges presidium tillsammans med medlemmar från koncern- och näringsutskottet har förklarat sitt agerande i ett genmäle till stadsdirektörens svar, men den förklaringen har tigits ihjäl.

Heijnsbroek-Wirén anser att stadsdirektören själv direkt i november 2016 borde ha inlett förhandlingar med bolaget och inte klassificerat det som ett litet ärende som inte hörde till honom.

– Det gjordes många tabbar i beredningen, allt från utredningen som gav skrattretande priser på Eltetes markområde, ett beställningsarbete så gott som något.

– Processen har satt spår och den kändes väldigt orättvis för de förtroendevalda som i bästa välmening jobbat häcken av sig för många goda ting i Lovisa.

Men det enskilda ärendet blåstes upp alltför mycket. Det berodde helt enkelt på att bägaren då rann över, att stadsdirektörens agerande blev alltför flagrant.

Inget företagsstöd

Många stadsbor har ansett att Eltetes företagssanering är ett tecken på att Kaleva gjorde rätt som inte ville använda stadens pengar till markköp.

– Det handlade inte om ett dolt företagsstöd, säger Heijnsbroek-Wirén. Vi behövde marken lika mycket som Eltete behövde pengar för att investera och sysselsätta.

– Tack och lov att företaget fick inleda företagssanering. Jag glömmer inte lätt Schneider Electrics exit från Strömfors och hoppas nu på en ljusare framtid där vi sätter vikt på att bygga goda verksamhetsmöjligheter för företag att växa och utvecklas i Lovisa.

Kärlek till hemstaden

Krisen har fått Heijnsbroek-Wirén att fundera över sin egen roll som stadsstyrelsens ordförande och sina bevekelsegrunder.

– Det är kanske bara tjugo procent av allt det jag gör, alla möten och alla kontakter, som syns utåt. Jag har inget behov att visa upp mig, jag vill jobba osynligt och genuint. Det viktigaste är att ärendena går framåt. Och de måste inte alltid gå framåt just som jag själv vill.

– Jag har lärt mig att som ordförande har jag en roll där de personliga åsikterna ofta måste ställas åt sidan för att vi ska kunna komma fram till en så stor enighet som möjligt.

Att jobba som stadsstyrelsens ordförande är ett tidskrävande uppdrag. Heijnsbroek-Wirén säger själv att det ofta inte räcker med 20-30 arbetstimmar per vecka.

Jag har lärt mig att som ordförande har jag en roll där de personliga åsikterna ofta måste ställas åt sidan

Vad är det som driver dig att göra det här jobbet?

– Innerst inne är det väl en kärlek till min hemstad och till medmänniskorna som motiverar mig. Och det finns så mycket potential i Lovisa, staden kan utvecklas på så många olika sätt.

– Jag har åtagit mig ett uppdrag och vill sköta det så bra som möjligt.

Det är inte bara knutpatriotismen som står i fokus. Heijnsbroek-Wirén vill tänka i vidare cirklar.

– Jag sitter från och med i höst i Nylands förbunds styrelse, som enda SFP:are. Där vill jag jobba regionalt och tänka på hela Nyland och givetvis bevaka speciellt de östnyländska kommunernas intressen.

– Vi kan satsa mycket mera på regionalt samarbete och stöda utvecklingen hellre än snegla med avund om det går bra för grannen. Om man lyckas med att utveckla Borgå och Lappträsk så leder det automatiskt också till bättre möjligheter för Lovisa, och tvärtom.

FAKTA

Lovisas stormiga vår

Började redan i slutet av 2016 när Eltetes vd Bo Österman tog kontakt för att meddela att tomten i Drottningporten, vid västra infarten till Lovisa, är till salu.

I slutet av januari har stadens ledande tjänsteman, inte Kaleva, meddelat att Eltetes pris är för högt.

7.3. fördes underhandlingar på platsen, mellan Österman och stadens förtroendevalda och tjänstemän, Kaleva var inte på plats.

3.4. samlades stadsstyrelsen till ett långt möte där man beslöt att begära stadsdirektörens skriftliga utredning om varför det gick som det gick i markköpsaffären.

24.4. röstade stadsstyrelsen 6-4 för att inleda ett hörande som kan resultera i en varning till stadsdirektören.

25.4. meddelar Kaleva att han anhåller om befrielse från sin tjänst som stadsdirektör.