Stressa genom livet

Skribenten tar snart sommarlov och släpper stressen. Bild: Mostphotos

Är det så här i livet? Att det gäller att stressa så mycket som möjligt för att prestera bra?

Inte ens på sommarlovet kan man koppla av då studentskrivningarna närmar sig. Det här gäller inte mig ännu, först nästa sommar, men själva tanken stressar mig redan. Är det så här samhället borde fungera? Att stressen driver oss framåt mot vårt öde?

Det är inte ofta man stannar upp för att fundera kring det här. Oftast först när det gått för långt. Och då är det redan för sent. Så gick det för mig.

Överallt omkring oss prioriteras det rätt så högt att lyckas. Alltid ska man prestera så bra som möjligt och så vidare. Det här har man hört hur många gånger som helst. Men är det faktiskt så? Eller är det bara vi själva som sätter för höga krav på oss och inbillar oss att det är superviktigt att göra bra ifrån sig?

Det är så jag brukar tänka när det känns som om jag har för mycket att göra. Men varför är det då så många unga som är väldigt stressade i dag, speciellt på grund av skolan?

Studentexamen hit och studentexamen dit. Skulle det inte vara viktigare att unga skulle komma ut i arbetslivet med en god hälsa och fulla av energi för att sköta sitt arbetsuppdrag?

Som exempel tar jag studentexamen. Den är något man jobbar för hela gymnasiet, något man bygger upp sina kunskaper inför. I gymnasiet är det studentexamen som är huvudpoängen, det man hela tiden betonar och det undervisningen baserar sig på. Det finns så många olika sätt man kan förbereda sig på för att få bästa möjliga betyg i studentexamensproven. Studentexamen hit och studentexamen dit. Skulle det inte vara viktigare att unga skulle komma ut i arbetslivet med en god hälsa och fulla av energi för att sköta sitt arbetsuppdrag?

I stället är man tvungen att stressa hiskeligt mycket för studentexamen, för det är ju så att man inte vill förstöra sina möjligheter att få en bra studieplats efter gymnasiet bara därför att man inte läser ordentligt till ett prov! Men efter studenten kommer det sedan inträdesförhör emot, och efter det studier på en annan anstalt. Livet blir inte mindre stressigt helt enkelt.

Jag tror att man betonar vikten av att prestera helt för mycket i dag. Vi har i Finland ett studiesystem som fungerar mycket bra, så det ska man vara stolt över. Men det här medför sedan också negativa följder, som till exempel hur man ska se till att de unga, som förväntas prestera så mycket, håller sig i skick. Vissa verkar också vara genetiskt sett mer benägna att klara av stress än andra.

Vad ska man då göra för att de unga ska må psykiskt bra i det här samhället som fungerar genom att folk presterar?

För det första borde man tala mer öppet om stress och dela sina erfarenheter med varandra. I skolan borde man försöka att inte betona vikten av att prestera så värst mycket, kanske snarare vikten av fritid och att kunna slappna av trots att man har mycket skoljobb att sköta. Kanske man kunde ändra på något i läroplanen? Så skulle gymnasiet inte vara en enda stor förberedelse för den karriärshotande studentexamen.

Nästa sommar när jag är tvungen att plugga inför studentexamensprov tänker jag ta det lugnt. Jag tänker prioritera min egen hälsa framför allt annat och komma ihåg att ta många dagar som jag bara slappar och gör kul grejer och inte tänker på skola och prov alls. Vi lever bara en gång, och den är här och nu, så det är viktigt att hitta en balans mellan utbildning och fritid för att må så bra som möjligt.