Stort missnöje med sämre banktjänster

Kunder köar i timmar, småföretagare har problem med växelpengar, flera samhällsgrupper lider av att bankerna begränsar sina kassatjänster. Ilskan är stor och behovet av medborgarintitiativ diskuteras på gator och torg.

– Jag anser att de som har bankrättigheter måste betjäna alla kunder på lika villkor, vilket också betyder rätt till kontanter, säger Borgåföretagaren Mimi Skog som i sitt jobb som naprapat och fysioterapeut så gott som dagligen pratar med missnöjda bankkunder.

Många känner sig förnedrade då de till exempel tvingas köa till bankkassorna de tider service ges. En del banker har dessutom slopat denna betjäning helt.

– De människor som av någon orsak inte kan agera digitalt "omyndigförklaras" dessutom och måste låta andra sköta sina bankärenden, antingen de vill det eller inte.

Skog påpekar att om en läkare, frisör eller annan serviceproducent tvingar sina kunder att vänta i timmar eller inte uppenbarar sig alls, är det helt förkastligt. Men bankerna, som opererar med kundernas pengar, får tydligen bete sig hur som helst.

Stor frustration

Hon säger att diskussioner om ett eventuellt medborgarinitiativ förs just nu. Så många har fått nog.

– Jag hoppas att någon eller några skrider till åtgärder på nätet, där den här sortens upprop bör göras. Själv är jag inte alls bra på det digitala, därför vill jag inte vara primus motor, men jag skriver nog på.

Mimi Skog känner också bra till frustrationen hos de småföretagare som exempelvis måste ha växelkassor.

– Man kan ju inte bara gå till banken och snabbt växla utan måste köa för sin tur. Att exakt veta hur mycket som behövs är svårt eftersom behovet kan variera stort. Det omöjligt för företagarna att med jämna mellanrum sitta i timmar ii kassaköer.

Själv har hon ingen stor växelkassa, men funderar för tillfället på hur hon ska kunna avsluta ett konto.

– Det måste man göra i banken, men jag kan ju inte sitta i kö mellan tio och tre, då betjänar jag ju mina kunder.

Hon anser att om bankerna inte kan upprätthålla den service kunderna behöver, får väl staten lov att grunda en egen bank med denna service.

– Det pratas alltför lite om problemet. Jag vet att många inte vill gå ut i offentligheten eftersom de har lån och är så beroende av bankerna. Jag är gärna talesman för alla missnöjda grupper.

Skog påminner om ett händelseförlopp i Kilpisjärvi för något år sedan, då lägerskolpengar på tusentals euro brann upp efter att den berörda skolans lärare flera gånger försök få in pengarna på bankkonto i Nordea.

Då skolan öppnade kontot fanns närmaste bankkontor i Muonio, cirka 200 kilometer från skolan. Men Nordea skar ner sin service och slutligen fanns närmaste kontor i Rovaniemi på 440 kilometers avstånd. Man försökte sätta in pengarna på skolans konto flera gånger, men det lyckades inte eftersom banken just då inte hanterade kontanter. Slutligen brann pengarna upp i samband med en eldsvåda i skolan.

– Det här visar hur absurd bankverksamheten kan vara. Hos oss är avstånden inte så här stora, men grundproblemet är detsamma.

Springer fram och tillbaka

Att det här med växelkassor är besvärligt, intygar en kaféföretagare ÖN talat med men som gärna vill vara anonym. Hen säger att även om kortbetalningarna ökat, vill många använda reda pengar och växelpengar behövs dagligen.

– Växelkassan töms allra först på 20 cents mynt och 10 euros sedlar.

Detta kafé ligger inte långt från bankkontoren och företagaren brukar göra så, att hen först går och plockar upp en kölapp för att återvända till jobbet och sedan springa tillbaka till banken vid uppskattad betjäningstid.

Ibland lyckas aktionen, ibland inte. I värsta fall får hen ta en ny kölapp och ta om från början.

Mörskom sparbank är i dag det enda bankkontor i Borgå som erbjuder kassatjänster hela dagen lång.

– Ekonomiskt lönsamt för banken är det förstås inte, säger verkställande direktör Jari Oivo, som nog säger sig förstå de banker som begränsat servicen.

Enligt honom ställer stora banker stora kunder i fokus.

– Hanteringen av kontanter är outsourcad och verksamheten är dyr för bankerna. En liten sparbank kan visserligen agera lite annorlunda eftersom inga aktieägare sitter och väntar på sin vinst.

Mörskombankens kassatjänster är åtminstone tillsvidare obegränsade i kontoret vid Mannerheimgatan i Borgå, men Oivo påpekar att begränsningar nog införts på mindre orter.

– I Borgå växer vi kraftigt och rekryterar för tillfället ny personal. Vi följer med situationen, det är klart, men just nu finns inga planer på att begränsa tjänsterna här.

Hög tröskel

Många Borgåbor har öppnat konto i Mörskombanken för den goda servicens skull, men Jari Oivo vet att tröskeln för bankbyte i allmänhet är väldigt hög.

– Man gör det i lånesammanhang, men i övrigt rätt sällan.

Även om det talas om att utvecklingen går mot ett kontantlöst samhälle tror han inte att kontanterna försvinner inom en nära framtid, om ens någonsin.

Sverige hör till de länder som kommit längst på sin väg mot ett samhälle utan kontanter. Svenska handeln tror enligt en undersökning att det avgörande årtalet är 2025. Efter det försvinner kontanterna.

Riksbankens visioner är annorlunda. Banken har tidigare talat om cirka 2030, men nu vill man inte spekulera över årtalet. I Finland gör man inte det heller.

Samtidigt som det lobbas för kontantfria samhällen, blir vi påminda om exempelvis samhällets sårbarhet, ökad internetbrottslighet och människors integritet om allt går via nätet.

Riksdagsledamot Mikaela Nylander (SFP) känner till det missnöje med bankservicen som förekommer på olika håll, hon är ändå inte övertygad om att just ett medborgarintitiativ leder till önskat resultat.

– Men visst är det viktigt att frågan diskuteras. Det vore bra om bankerna själva hittar tillfredsställande lösningar. Statlig reglering av verksamheter är ju något man numera försöker minska på.

Skriftligt spörsmål

Bankservicen har visserligen varit aktuell också i riksdagen. Centerns riksdagsledamot Pertti Hakanen gjorde exempelvis 2016 ett skriftligt spörsmål om tryggad tillgång till kund- och kontantservice för bankkunder.

Han påpekade att kontantservicen fortsättningsvis är viktig med tanke på bland annat den äldre befolkningen och andra grupper, vars självständiga liv försvåras eller omöjliggörs om tjänsten försvinner. Han efterlyste åtgärder för att garantera att alla människogrupper ska ha samma möjligheter att sköta sina penningaffärer på egen hand.

Det svar han fick av dåvarande finansministern Alexander Stubb (Saml) var ganska flummigt. Ministern hänvisade bland annat till de åtgärder bankerna vidtagit för att trygga kund- och kontantservicen när kontorsnätverket inskränks och till att konsumentbeteendet förändrats så att allt fler föredrar elektroniska tjänster.

Antalet bankkontor som betjänar privatkunder uppgick i fjol till 979, enligt Finansinspektionens statistik. En minskning har skett under de senaste åren, och även kontanttjänsterna på bankkontoren har reducerats: cirka 30 procent av kontoren för privatkunder tillhandahåller reducerade kontanttjänster och cirka 15 procent tillhandahåller inte den här sortens tjänster alls. Också antalet uttagsautomater, självbetjäningsterminaler och betalautomater har minskat. Frågan är om det finns en gräns för när Finansinspektionen ryter till och var den i så fall går.