Storläger möjlighet till nya bekantskaper

NÖJDA. Sarah Haglund, Anton Beijar, Lucas Bremer, Emil Bremer, Joachim Haglund och Sandra Lönnfors är nöjda med storlägret i Lochteå. Bild: Daniel Andersson

Nästan tre tusen ungdomar stort, sju dagar långt och nästan sex hundra kilometer härifrån, är några siffror som illustrerar det stora Lohtaja-lägret som Tolkis frivilliga brandkår deltog i.

– Lägret ordnas vart fjärde år, berättar Sarah Haglund, som tillsammans med Sandra Lönnfors och Kristoffer Johansson agerade ungdomsledare under lägret. Från Tolkis FBK, som för övrigt var den enda finlandssvenska brandkår från regionen som deltog, var dessutom Teodor Åkerstedt, Matilda Åkerstedt, Benjamin Åkerstedt, Albin Rönn, Anton Beijar, Lucas Bremer, Emil Bremer och Joachim Haglund med på lägret.

Ungdomarna konstaterar att ett läger är trevligt inte minst eftersom det är en möjlighet att lära känna nya kamrater.

– Det var drygt två hundra finlandssvenska deltagare på lägret, och vi umgicks nog mest med dem.

Förutom att umgås med nya bekantskaper som delas intresse var lägrets huvudsakliga innehåll undervisning och korta kurser.

– Vi lärde oss stegklarering och också rökdykning, men det var mest repetition av vad vi redan hade lärt oss här hemma, berättar Emil Bremer, en av deltagarna.

Sarah Haglund förklarar att deltagarna delas in i olika grupper med olika undervisning, beroende på ålder och hur långt kommen i brankårsverksamheten man är. Ett stort läger kräver stora arrangemang, och matserveringen skedde i turer. Maten lämnade i viss mån något övrigt att önska för lägerdeltagarna.

– Bara soppor och grytor, skrattar deltagarna.

Resan till Lochteå och tillbaka tillryggalades med bil och när man var tillbaka på branddepån i Tolkis stod det 1 197 kilometer mer på mätaren än innan. Men hur fördriver man egentligen tiden i bilen?

– Det gick nog bra. Vi löste rubriks kub och lyssnade på musik, säger Emil Bremer.

Vad är det bästa med att delta i frivillig brandkårsverksamhet?

– Allt är roligt! Men man får lära känna många nya kompisar, konstaterar Anton Beijar och får medhåll av de andra.