Stora pojkar bråkar i sandlådan

Under två dagar får skoleleverna i Borgå känna på hur det var att gå i skolan på den tiden när det inte fanns gratis skollunch.

Kanhända är det en nyttig upplevelse, med tanke på det missnöje med skolmaten som finns årtionde efter årtionde. Men det är inte för att ge skolbarnen en läxa som de i går och i dag blir utan skolmat utan för att Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL strejkar i två dagar.

En positiv konsekvens av strejken är det samarbete som många föräldraföreningar och företag visar prov på. Det kan du läsa mera om här.

Strejken är en protest mot regeringens förslag att försvaga anställningsskyddet i små företag, och fler strejker är aviserade. Industrifacket kommer att strejka i slutet av veckan och planerar upprepade strejker under flera veckors tid.

Konflikten mellan arbetsmarknadsparterna och regeringen har pågått hela hösten, och har nu eskalerat till en maktkamp mellan regering och fackföreningsrörelsen. Frågan är stor och komplicerad och många funderar över hur man egentligen ska ställa sig till den.

Både regeringen och facket har sina motiveringar. Lättare att säga upp skulle sänka tröskeln att nyanställa. Å andra sidan skulle ojämlikheten öka på arbetsmarknaden.

Enligt arbetsmarknadsexperter skulle reformen ha endast marginella nyttoeffekter. Ett förslag som förefaller ganska obetydligt har ändå blivit en absurd konflikt, och läget nu är att varken regeringen eller facket kan backa utan att förlora i prestige.

Det är ganska exakt tre år sedan som den då färska högerregeringen beslutade att driva igenom ett konkurrenskraftavtal för att stärka Finlands export och förbättra sysselsättningen. Reformen ledde till att 30 000 människor samlades till stordemonstration på Järnvägstorget i Helsingfors. Efter en kompromiss blev resultatet bland annat att arbetstiden förlängdes med 24 timmar om året under åren 2017-2019. Statsminister Juha Sipilä har redan från börjat visat upp en auktoritär ledarstil, och det som vi har sett under hela regeringsperioden är en maktkamp om fackets roll i samhället.

Fackföreningens roll i samhället ifrågasätts ändå allt mer och högljutt. För många representerar facket ett gammaldags och stelt tänk, och kopplingen mellan fack och parti upplevs som främmande.

Strejkrätten är en grundläggande rätt, men ett kraftigt vapen som ska användas med eftertanke. Att hota med strejk och stridsåtgärder kan därför vara ett vapen som leder till att strejkrätten, och fackets verksamhet, ifrågasätts allt ljudligare.

Det här handlar dessutom om en politisk strejk som riskerar att lamslå hela samhället om hotet om generalstrejk förverkligas. Är konflikten verkligen värd det?

Det är uppenbart att den pågående konflikten är en upptrappning inför vårens riksdagsval. Konflikten har fått stor synlighet och för närvarande domineras den politiska debatten av en höger-vänsterdimension, som man kanske inte sett så tydligt på länge. Det gynnar förstås de stora partierna på ytterkanterna, och i partienkäter är det just nu Socialdemokraterna som ser ut att bli statsministerpartiet.

Förutom att fackföreningsrörelsen riskerar sitt samhälleliga förtroende kan konflikten bidra till ett minskat förtroende för politik och politiker. Det hela ser ut som att stora pojkar bråkar i sandlådan. Nu skulle parterna – regeringen och facket – behöva backa och ena sig kring en kompromiss för att få samhällsfred. Finns det vilja finns det också en lösning, men här saknas viljan.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland