Stora jättar är också små i början

Små, söta ulltottar som ligger i en hög eller hoppar omkring. Visst är kaniner söta, men de kräver skötsel och förståelse från människans sida.

Två getter fungerar som välkomstkommitté när ÖN går in på Crista Kaleks gård. I en liten bur med ett litet trähus ligger kaninmamman Bäti med sina elva ungar som bara är några veckor gamla. För en vecka sedan hade de ännu inte öppnat ögonen men nu ser de redan ut som fullständiga kaniner, i miniatyr.

– De är ovanligt små för att vara så pass gamla som de nu är, inte ser de ut att vara några jättar, säger Crista Kalek och syftar på kaninungarnas föräldrar som är av raserna Belgisk jätte och Tysk jättecheck.

Crista Kalek föder inte upp kaniner i kommersiellt syfte utan gör det mest som en hobby. Ungarna i den här kullen är alla till salu. I fjol våras skaffade hon de första kaninerna som var av rasen Fransk vädur.

– Jag ville egentligen ha rasen Belgisk jätte, men jag hittade ingen då.

Kalek har redan länge varit intresserad av kaniner.

– När jag gick på trean fick jag min första kanin. Jag hade aldrig bett om en, men under ett föräldramöte talades det om ett projekt om kaniner jag gjort i skolan och hur intresserad jag verkade vara av dem.

Crista Kalek har tillsammans med sin man Miko Kalek nyligen flyttat in i ett hus på landet, och då passade hon på att skaffa kaniner igen.

– När man bor på landet så hör det väl till att ha kaniner, säger Crista Kalek.

För tillfället har Crista Kalek sex stycken vuxna kaniner och elva kaninungar hemma hos sig.

VARMT OM TASSARNA. Kaninerna har klarat hettan ganska bra, men Höpö ligger gärna på mage i skuggan och luftar baktassarna. Bild: Lotta Åberg

Särskilda behov

Kaninen är ett relativt känsligt djur och har många behov som måste uppfyllas. Den är först och främst ett flockdjur och trivs inte särskilt bra ensam.

– Kaniner putsar varandra i ansiktet och ligger ovanpå eller bredvid varandra, det är en viktig del av deras sociala liv, säger Crista Kalek.

På gården får de springa fritt, vilket har varit den bästa lösningen enligt Kalek.

– Kaniner tål hetta väldigt dåligt, man måste se till att de får vara i skuggan. När de får springa fritt söker de sig självmant till svalare platser. Om de är instängda i en bur är det särskilt viktigt att se till att det finns skuggplats under hela dagen, säger hon.

De senaste veckornas hetta har kaninerna ändå klarat av.

– Men det är första gången jag riktigt ser hur de flämtar.

Att gräva är något som hör till kaninernas natur, vilket de lätt kan göra när de får röra sig fritt. Den största faran som de utsätts för när de springer lösa kan komma uppifrån.

– Vi hade en tid hökar här, men nu har de inte setts till.

Tama men känsliga

Kaninerna är ändå så pass tama att de inte rör sig utanför gården. De känner också på sig när det är matdags, då söker de sig inomhus där maten serveras. Varje natt tillbringar de inomhus.

– De vet att det är de här händerna som ger dem mat. De är inte dumma.

Det är matandet och umgänget som har gjort dem tama.

– Genast när man sätter sig ner för att städa upp så börjar de klättra på en, säger Kalek.

Kaniner är mycket känsliga för stress. De vill gärna ha fasta rutiner och begränsat med nya intryck.

– Det är något vi människor inte tänker på, hur mycket nya dofter till exempel en matkasse vi bär hem från butiken kan ha.

Om de utsätts för mycket stress kan det till och med leda till en alltför tidig död. Även om de är tama tycker de inte alltid om att komma upp i famnen.

– Kaniner tycker inte om att bli upplyfta, men de gillar nog att man klappar dem, säger Kalek.

"Kaninfabrik"

För tillfället är Höpö, pappan till ungarna, den enda hanen som ännu inte är kastrerad, men så kommer det inte att se ut länge till.

– Efter den här kullen ska han nog kastreras, det blir så många ungar och de kräver en hel del jobb, säger Crista Kalek.

Kaninernas reproduktionsförmåga är som känt mycket effektiv. En kaninhona kan föda och bli dräktig igen samma dag, sedan väntar hon ungarna i trettio dygn. Antalet ungar i kullen kan variera, men i Bätis senaste kull finns elva stycken kaninungar. Med enkel matematik kan man räkna ut att det kan bli över 120 ungar om året.

– Även om de får springa lösa så har jag egna turer för pojkarna och flickorna, annars skulle det bli en massa ungar.

När mamman får ungar bygger hon ett bo, vilket är ett säkert tecken att något håller på att hända.

– Det är så jag vet att ungar är på väg.

Kaninmamman är mycket noga med att hålla boet hemligt för naturliga fiender, även om Crista Kaleks kaniner har färdiga hus så har Bäti varit noga med att täcka in också det.

– Även när de ger di är de mycket försiktiga. Ungarna får dia två gånger till dagen, högst fem minuter, innan mamman täcker in boet igen och lämnar ungarna så att ingen fiende ska hitta dem.

Busungar med klövar

Det finns inte bara kaniner på gården. Getterna Oiva och Vihtori kommer nyfiket fram och tittar på kaninungarna. Oiva och Vihtori är mycket försiktiga med nykomlingarna och snusar intresserat men varsamt på dem.

– Djur brukar oftast förstå att det handlar om ungar så de brukar vara försiktiga, säger Crista Kalek.

Annars brukar getterna vara riktiga busungar, enligt Kalek.

– En gång skulle min man leta efter en av kaninerna under huset och rätt som det är sticker Vihtori in huvudet genom en glugg i sockeln, med horn och allt.

Historien slutar inte där. På något sätt fick geten in frambenen i hålet så han hängde på magen i gluggen, hälften av geten utanför.

– Plötsligt fanns både kaninen, geten och gubben under huset. Som tur var fick vi ut Vihtori genom en större lucka på ett annat ställe, säger Crista Kalek.

Getterna brukar också gå på stövtåg bland grannhusen. Med jämna mellanrum får Kalek mer, men oftast mindre, nöjda samtal från grannen.

– "Nu är de här igen och äter upp mina blommor!" brukar det låta.

Även om det är mycket jobb med djuren och de kräver både tid och resurser är hon nöjd med tillvaron.

– Om jag inte hade djuren så skulle det nog vara så tråkigt, säger Christa Kalek.

Tamkaniner

Kaninens livslängd varierar beroende på rasen, de kan bli mellan 3–8 år.

I vilt tillstånd lever de i kolonier, och det är viktigt att även tamkaniner har sällskap av andra kaniner.

Till kaninens naturliga föda hör gräs och grenar som de når upp till. För tamkaniner är hö viktig föda.

En kaninkull kan bestå av upp till 15 stycken kaninungar.