Stor idé, liten utdelning

Lösningen på överbefolkningen: krympa världen till ett Lilliput.Bild: null

Downsizing är en film med en suverän premiss som tyvärr endast räcker till en lovande början. Sedan går luften ur.

Välkommen till en värld där vetenskapen, i Rolf Lassgårds skepnad, gjort det möjligt att krympa människor. Norska forskare har lyckats genomföra permanent cellreduktion som gör människor 12,9 cm långa, ett fenomen som snabbt framhävs som lösningen på överbefolkning och andra miljöproblem. En liten människa tar mindre plats, äter mindre, använder mindre energi, genererar mindre avfall och så vidare. Entreprenörer bygger snabbt små mikrosamhällen där de som väljer "downsizing", som fenomenet kallas, kan bo bekvämt och lyxigt.

Detta är premissen för Alexander Paynes dystopiska drama Downsizing, och det är en kittlande sådan. Payne målar snyggt upp diskrepansen mellan den altruistiska idén om att bli liten för att rädda planeten och den faktiska orsaken till att folk gör det: för att få en bättre ekonomi. Som liten kan du leva lyxliv på samma pengar som i den stora världen knappt täcker lån och dagliga utgifter.

Straff och rättigheter

Konsekvenserna av den nya tekniken är allt från diktatorer som straffar politiska aktivister genom att göra dem små, till vanliga människor upprörda över att små människor har samma rättigheter som stora fast många av dem inte ens betalar skatt.

Bland dem som överväger downsizing finns Paul (Matt Damon) och Audrey (Kristen Wiig), ett gift par från Omaha med belastad ekonomi. Efter ett besök på Fritidslandet, ett populärt mikrosamhälle vars förtjänster Neil Patrick Harris och Laura Dern på ett underhållande sätt redogör för, bestämmer paret sig för att genomgå processen. Men när Paul vaknar upp, efter att ha rakats och blivit av med sina plomber (metallen kan få huvudet att explodera) gör han det utan Audrey. Hon har ångrat sig i sista sekund.

Liten som stor

Den lilla världen visar sig snabbt vara föga mer än en mikroversion av den större. Via sin festande granne Dusan (Christoph Waltz) möter Paul den vietnamesiska aktivisten Ngoc Tran Lan (Hong Chau i en roll som ständigt gränsar till karikatyr) som blivit krympt som straff. Efter att ha varit förstasidesnyhet är hon nu städerska och bor i de fattiga slumkvarteren utanför Fritidslandet där hon försöker hjälpa sina grannar med mediciner och matrester som hon får av sina arbetsgivare.

Regissören Payne (Sideways, The Descendants, Nebraska) visar att strukturer inom ett kapitalistiskt system inte förändras eller försvinner för att samhället krymper och kanske kunde han ha fått ihop det, men i stället för att fördjupa kritiken väljer han att göra ännu en utsvävning som inbegriper metanutsläpp i Arktis, en resa till Norge, och kultliknande preppare.

Det visar sig med all tydlighet att Downsizing är en suverän premiss som tyvärr endast räcker till en lovande början. Sedan går luften ur och kvar står Payne med en utdragen film om en intetsägande man som lär sig hjälpa andra. Jaha.

FAKTA

Downsizing

DRAMA

**

Regi: Alexander Payne. Manus: Alexander Payne, Jim Taylor. Foto: Phedon Papamichael. I rollerna: Matt Damon, Christoph Waltz, Hong Chau, Kristen Wiig.