Stig överbord

"När du får en idé, säg den därför högt. Börja gå. Gå fram till den du vill tala med, du hinner hitta orden på vägen."

Jag sitter ofta på morgonkaffe på ett litet kafé intill roddstadion i Helsingfors. Det har blivit ett slags meditation att titta ut över viken. I dag följer jag med ett gäng tävlingsroddare som övar vid stranden. Tre av dem står på bryggan och ropar åt den fjärde som nu slängde sig överbord. Deras roddbåt är inte modell "eka", utan snarare en "ärtskida". En smal och snabb tävlingsroddbåt med årorna riggade ut från sidan av sittbrunnen. Genom att få tag i årorna i sina låsmekanismer och vrida dem i rätt läge får roddaren ett grepp som gör det möjlig att få balans på skrovet och häva sig upp. Att roddarna systematiskt övar sig i att ta sig upp i båten visar att de är förberedda på att kantra. Roddbåtarna verkar väldigt ranka så det är fullt möjligt att det kan ske missöden där någon välter med båten. Om man är långt ute på fjärden så blir det förstås allvar. Det slår mig att små missöden ofta tolkas som att man har misslyckats med någonting och att det är illa, fel, eller dåligt att "klåpa" och göra bort sig.

Den förre ambassadören Bruce Oreck önskar att vi finländare skulle bli mer som amerikanerna när det gäller ambition. Att vi beredvilligt borde ta för oss, ta mer plats, och bli mer företagsamma. Han menar att du själv kan skapa den framtid du vill ha. Hans vision omfattar ett förhållningssätt där man i stället för att vara rädd för att göra misstag, skall se dem som oundvikliga och förstå att se ett misslyckande som en möjlighet till att lära sig.

"Misslyckande är helt enkelt ett annat ord för utbildning", säger Oreck.

Författaren Mel Robbins är en person som dök upp när jag blev nyfiken på det här med att misslyckas. Hon har specialiserat sig på att skapa möjligheter för oss att få just det vi vill ha. Problemet är att vi aldrig känner att just nu skulle vara det rätta ögonblicket för att göra nånting. Ett av hennes exempel är "snooze"-funktionen på väckarklockan. Du har ställt klockan på väckning men tänker "jag tar bara en snooze, jag behöver sova litet till".

Det är ett litet beslut som du fattar och som leder till att det strax blir bråttom. "Jag tar bara en bulle till" eller "jag går till tandläkaren om ett år i stället" är liknande former av självbedrägeri. I stället, vid en impuls agera genast, innan hjärnan hinner komma med motargument och tvekan. "Borde jag" eller "vågar jag" är snabbt framme och saboterar. Efter fem sekunder är impulsen borta. När du får en idé, säg den därför högt. Börja gå. Gå fram till den du vill tala med, du hinner hitta orden på vägen. Börja där du är, börja med tvivel eller rädsla för misslyckande men sätt i gång.

Så långt de amerikanska visdomarna. När jag druckit upp kaffet har ingen av de fyra roddarna ännu lyckats ta sig ombord i båten. De lägger sig i stället över aktern och sparkar roddbåten in mot bryggan. Det hela verkar helt enkelt omöjligt, men de försöker ändå. Det får mig att tänka på ett japanskt ordspråk att "mästaren har misslyckats fler gånger än nybörjaren ens har försökt".

John Grönvall magister i datateknik och jobbar som lärare i medier och kommunikation på Arcada