Spegeln, soffan och bordet – modemöblerna på 1700-talet andas status och bekvämlighet

Margaretha Jämbäck, museilektor på Borgå museum, är fascinerad av inredningen på 1700-talet. Bild: Viivi Ikonen

Ljusa färger, lättare möbler och bord i alla dess former. Så såg inredningen ut i slutet av 1700-talet i ett välbärgat borgarhem.

Trägolvet, utan mattor, knarrar välkomnande i ovanvåningen på Holmska gården i Gamla stan i Borgå. Byggnaden som i dag fungerar som museum uppfördes 1763. Det enda som skvallrar om att vi inte stigit in i en tidsmaskin är de elektriska fläktarna som surrar och en lastbil som backar på gatan utanför.

Museilektor Margaretha Jämbäck är fascinerad av inredningen från 1700-talets slut. Att man trätt in i en ny tid märks.

– Inredningen var väldigt behaglig – speciellt om vi tänker på rokokotiden – för under 1600-talet hade man väldigt mörka väggytor och möbler, det var väldigt tungt och en aning dystert, säger Jämbäck.

Bekvämlighet är också en sak man börjar fästa mer vikt vid, det kommer flera nya möbeltyper så det är ett väldigt intressant skede.

Många besökare som kommer till museet och det tidigare köpmannahemmet fascineras av de behagliga proportionerna i rummen.

– Rumsindelningen är väldigt typisk, vi har en sal i mitten och på båda sidor två mindre rum, alltså sammanlagt fyra stycken. Det här kallas för karolinisk bottenplan.

Under 1700-talet blir väggytorna ljusare och möblerna blir lättare jämfört med 1600-talet.

– Bekvämlighet är också en sak man börjar fästa mer vikt vid, det kommer flera nya möbeltyper så det är ett väldigt intressant skede.

Bord och bekvämlighet

I salen på Holmska gården finns möblerna radade längs med väggarna, men så såg det inte alltid ut.

– När man åt middag hade man middagsbordet och stolarna här i mitten av salen, säger Jämbäck.

Soffan får sitt genombrott under den här tiden, dels på grund av att man vill ha det mer bekvämt, dels för att nyheter som te och kaffe introduceras.

– Man vill sitta lite mysigt och njuta, då vill man gärna också ha en soffa att sitta i.

Soffan i rokokostil har mjukare linjer och motiv som för tankarna till natur och växter. Rocaille-ornamentet i form av en snäcka är typiskt för den här tiden. Bild: Viivi Ikonen

På 1700-talet var den praktiska aspekten en viktig del, en hel del möbler gjordes för att underlätta vardagen. Bord var en mycket populär möbel – man kan nästan säga att man älskade bord av olika slag.

– Här framför soffgruppen står ett fällbord beklätt med alrotsfaner. Borden var också behändiga som sybord om man ville handarbeta för då kunde man lätt ta med sig bordet och sätta sig vid fönstret för att få dagsljus.

Eftersom man var beroende av dagsljus hade man lätta gardiner som släppte ljuset in.

Tapeter på tapeten

Man var också intresserad av Kina och influenserna som kom därifrån på grund av att det Svenska Ostindiska kompaniet grundades 1731. Eftersom Finland var en del av Sverige nådde influenserna också till Borgå. Det syns bland annat på tapeterna med motiv med drag av asiatisk kultur i sovrummet på Holmska gården.

– På den här tiden var tapeter ännu en raritet. Papperstapeten här på väggen är en kopia, originalet var gjort av en Petter Solitander här i Borgå på 1760-talet. Han var tapetmakare och tryckte också mönster på tyger. I museets samlingar finns en mycket blekt bit av originaltapeten, säger Jämbäck.

Tapeterna i sovrummet är inspirerade av intresset för Kina, som blomstrade på 1700-talet. Bild: Viivi Ikonen

Tapeter var inte bara något man slängde upp på väggen och rev ner när det blev dags för ytrenovering.

– Länge var tapeter något man kunde ta med sig när man flyttade, de gick att ta ner och avlägsna.

I bouppteckningar hittar man också tapeter bland föremålen.

– "Några papperstapeter så utgamla att de ej kunna tillvärdetagas", det vill säga att de var oanvändbara, läser Jämbäck från en bouppteckning.

Flera sängar – mer status

I sovrummet finns det förutom färgglada tapeter också en tidsenlig imperialsäng, där gaveln mot väggen är högre än den i fotändan.

– Den här sängen ser lustigt kort ut just nu, men det har att göra med att när man la sig så drar man ut sängen och gör den längre, säger Jämbäck.

Ofta var sängen utrustad med en sänghimmel som inte bara var dekorativ utan också höll värmen inne under kalla nätter.

Antalet sängar var också en statussymbol, ju fler sängar man hade desto förmögnare var man. På Holmska gården finns det också en lyxigare vagga som skvallrar om välståndet.

– Vanligtvis stod vaggorna direkt på golvet, men den här är infälld i en säng. Så finns det praktiskt nog också en liten låda för förvaring.

Unika kakelugnar

Salen var inte nödvändigtvis rummet där man umgicks mest, det mindre förmaket var ett betydligt viktigare sällskapsrum. Det var här man satt och spelade kort, lyssnade på musik eller på högläsning.

– Ofta var förmaken väldigt fint möblerade, man satsade på möblerna i de här rummen.

Uppvärmningen av husen sköttes med hjälp av kakelugnar. Det fanns lokala kakelmakare, men en stor del importerades från Sverige. Speciellt med kakelugnar i Finland och Sverige var att man byggde rökkanaler på ett annat sätt så man kunde magasinera värmen.

– Det gick också så otroligt mycket ved åt, då kommer två herremän – general Fabian Wrede och arkitekt Carl Johan Cronstedt – på en sådan här kakelugn år 1767. Då räcker det att man eldar en gång per dag.

Skåpet fungerade som statussymbol där man visade upp sina rikedomar såsom föremål i silver, porslin och tenn. Bild: Viivi Ikonen

Kakelugnar som magasinerar värme är ett speciellt fenomen som finns nästan enbart i Sverige och Finland.

– De finns i någon mån i Danmark, men ingen annanstans. Fenomenet har inte spritt sig österut, i Ryssland känner man inte till något sådant här.

Lyxigt hos borgarklassen

Holmska gården är ett exempel på hur en välbärgad familj levde på 1700-talet, men hur såg livet ut för de mindre bemedlade?

– Vi kan konstatera att man inte hade så här många rum, man bodde då antagligen i ett trähus eller i en stuga. Då hade man också väggfasta möbler, ofta bänkar som man både satt och sov på, säger Jämbäck.

Spegeln var en annan viktig statuspryl. Flera hantverkare kunde vara inblandade i arbetet med en sådan här pjäs. Bild: Viivi Ikonen

I rummet, det var ofta ett rum, både sov, åt och umgicks husfolket. Om man var hantverkare kunde man också jobba i samma utrymme. Ibland hade man inte heller stolar, utan man satt på pallar exempelvis vid spinnrocken.

– Det är viktigt att komma ihåg att Holmska gården är ett väldigt välbärgat borgarhem. Det kan man konstatera att på 1700-talet ökar välståndet och borgarklassen får det mycket bättre, så det är en stor förändring som sker i Borgå. Men det fanns nog ännu stora skillnader på hur människor bodde.

Mot framtiden

1700-tals inredning behöver inte enbart inspirera 1700-tals människan, även nutidsmänniskor kan lära sig av inredningsidealen.

– Själv tycker jag att den här färgvärlden är harmonisk, man använde naturliga pigment och ytorna är inte glansiga utan de är mera matta.

Till och med Ikea har gjort gustavianska möbler så det är en stil som har blivit ett klassiskt begrepp och stannat kvar som ett inredningsideal. Så jag tycker nog att man kan inspireras av den här världen.

Proportionerna är också något som tilltalar Margaretha Jämbäck, och att man inte hade alltför mycket saker.

– Sen gillar jag också de här tunna, lätta gardinerna och att ljuset får komma in. Fast vi är på 1700-talet så upplever jag inredningen som väldigt tidslös. Till och med Ikea har gjort gustavianska möbler så det är en stil som har blivit ett klassiskt begrepp och stannat kvar som ett inredningsideal. Så jag tycker nog att man kan inspireras av den här världen, säger Jämbäck.

Östnyland gör en reportageserie i samarbete med Borgå museum.

Vi firar med jubileumsåret med nedslag i historien, ett århundrade i taget.

Du kan också lyssna på en längre intervju med Margaretha Jämbäck som podcast, i ljudform, på ostnyland.fi.

Tidigare artiklar i serien: 28.1, 26.2, 23.3, 23.4, 25.5 och 24.6.