Sommar och segel

Jag tror att om vi här i Lovisa skulle ha en segelklubb, till exempel vid Skeppsbron, skulle fler unga bli ivriga seglare – segling är miljövänligt.

Då jag var tonåring seglade vi mycket H-båt med min kompis familj och senare Flying Junior på tumanhand. Vi hängde dagar och kvällar på Helsingfors Segelsällskap där vi var medlemmar. Seglade och solade oss. Och bara vistades på ön för det sociala umgänget och stämningen.

Som yngre vuxen vistades jag på somrarna under flera år i Pellinge skärgård och senare seglade vi under somrarna med kompisar. Oftast västerut mot Hangö eller Åbo skärgård.

Det var underbara somrar och jag kommer ihåg att jag läste Henrik Ramsays Sommar och segel som jag fick av en god väninna. Boken har jag ännu kvar, men seglat har jag inte gjort på nästan tjugo år. Och detta fast jag har flyttat för att bo precis vid havet, till Lovisa.

Det kan bero på flera saker men en av dem, den största, beror säkert på det faktum att jag alltid, alltid endast varit en lydig gast. Synd, för båtliv är ju det bästa som jag kan tänka mig. Synd att jag alltid har nöjt mig med att inte själv stå vid rodret. Att fungera som gast utan att tänka så mycket på vad som händer. Synd, men samtidigt konstigt, för annars har jag alltid varit rätt så självständig och hurtig.

Hur som helst. Under mina första Lovisaår tänkte jag att mina pojkar säkert kommer att lära sig segla. Jag hade en eka. Men när min äldre son var ungefär tre år satt vi för det mesta bara i sittlådan på picknick. Sen sålde jag båten och pojken deltog i alla optimistjollekurser här och på ett läger på Breidablick. Senare var han också med i boyscouterna som har en fin segelbåt – men av någon anledning blev han inte riktig biten av seglingen. Kanske av den anledning att jag inte seglade och att vi inte hade båt. Efter att ha sovit i bilen under Hangöregattan önskar han säkert att han hade varit där med båt. Såsom vi gjorde en gång i tiden – och det var alltid roligt. Båtliv är helt enkelt så fint.

Min yngre vägrade åka på läger och han vägrade också att delta i optimistkursen. Så det var det. Han är född med bensin i ådrorna och håller på att lära känna Lovisa skärgård med sin lilla motorbåt. Bra så! Skärgård, vatten, båtliv, segel, vind, sommar – dessa är ord som man ska känna på sin hud om man är så privilegierad att man får bo vid havet.

Jag kommer inte att delta i någon kvinnosegelkurs eller kvinnoseglats men jag kommer ändå inte att segla för mig själv. Desto mer kommer jag att njuta av att åka med den lilla motorbåten i Lovisaviken, kanske till Hudö eller "Dunkkis", ensam eller med kompisar. Och oftast kommer det ju nån bekant dit.

Jag tror att om vi här i Lovisa skulle ha en segelklubb, till exempel vid Skeppsbron, skulle fler unga bli ivriga seglare – segling är miljövänligt. Om vi hade en klubb i centrum av sommarlivet skulle det underlätta och möjliggöra att seglingskulturen skulle rotas. Det skulle då ske lite av sig själv. Barn kan man inte skicka ensamma längs skärgårdsvägen var klubben än finns– men framtiden ligger i juniorerna. C'est la vie!

Päivi Ahvonen designer på en reklambyrå i Lovisa