Somliga har mycket, andra har ingenting

Så här inför jul pågår många insamlingar för att hjälpa i samhället, orden som vi ibland använder för att uttrycka det faktum att en del har för mycket, medan andra har nästan ingenting.

Kröningen av lucia i går kväll vid Gamla Rådhustorget är för många en av höjdpunkterna i adventstiden. Luciatrions sång och fackeltåget samlar år från år folkmassorna.

Men lucia väcker också andra känslor. Åtminstone i vårt västra grannland blossar diskussionen om luciatraditionen upp varje år. Här kan vi förstås skratta åt svenskarnas uppståndelse när förskolor ställer in luciafirandet. Eller som när en svensk skola förra året krönte en manlig lucia och rektorn fick ta emot skäll och hot för det.

Men i vår lilla värld, i Svenskfinland och i Östnyland, är luciatraditionen fortfarande stark och viktig, och kommer länge ännu att firas i skolor och daghem.

Det som man ibland glömmer är att lucia är så mycket mer än en fin tradition som lyser i upp i mörkret. Östnylands lucia är också en kampanj, där pengar samlas in till välgörande ändamål. Årets insamlade medel går bland annat till krigsveteranerna och till eftermiddagsklubbarna i Borgå, Sibbo och Lovisa. Omkring 15 000 euro samlas in årligen, och utan tre flickors insatser skulle det här inte lyckas.

Det som vi ser, vi som arrangerar lucia, är att färre flickor är redo att ta sig an uppdraget. När det för ett tiotal år sedan var trängsel bland alla som ville kandiderar för det ärofulla uppdraget, är det i dag ett ganska intensivt arbete att hitta de som ställer upp.

Men när luciatiden sedan väl är över, sångerna är sjungna och pengarna insamlade, är det ingen lucia eller tärna som ångrar sig. Tvärtom, de två intensiva veckorna med besök på sjukhus, daghem, ålderdomshem, skolor och många andra ställen upplevs som oerhört givande och ger minnen för livet, för att inte tala om de vänskapsband som ofta knyts mellan flickorna i luciatrion.

Luciainsamlingen är unik med tanke på dess långa traditioner men också för att summan som årligen flyter in är stor. Engagemanget och hjälpviljan bland östnylänningar är stor.

Därför är luciatraditionen viktig.

Speciellt så här inför jul pågår många insamlingar för att hjälpa mindre lyckligt lottade i samhället, orden som vi ibland använder för att uttrycka det faktum att en del har för mycket, medan andra har nästan ingenting.

I köpcentret Lundi i Borgå samlar Borgå kulturvänner in julklappar till barn i familjer, där det saknas pengar till gåvor. Över femhundra barn och unga får en eller två julklappar på julafton.

I Sibbo delar lokala Röda Kors-föreningen ut presentkort så att barnfamiljer ska kunna fira jul med festlig mat på bordet.

Lions i Borgå har samlat in 10 000 euro från försäljningen av kalendrar. Även Lions insamlade medel går till familjer som behöver hjälp av olika slag.

Det finns gott om exempel på föreningar som bidrar till att fördela det överflöd och goda som många av oss har. Bakom insamlingarna ligger timmar av frivilligt och osjälviskt arbete.

Det är fint att beredskapen att hjälpa och skänka pengar är stor. Fattigdom finns också i Finland, världens lyckligaste land, även om den inte är så synlig. Man räknar med att 100 000 barn i Finland lever i fattigdom. Bakom stängda dörrar väljer föräldrar bort egen hälsa och välmående för att åtminstone barnen ska få detsamma som deras kamrater. Gamla har inte råd med mat och mediciner.

Samtidigt känns det skevt att så mångas välbefinnande ska vara beroende av andras goda vilja. Behoven av hjälp och stöd ökar, och det är samhällets uppgift att garantera att stöden är tillräckliga och når dem som är i nöd.

Helén Kurri Nyhetschef och chefredaktör för Östnyland