Sofistikerad tolkning av kultklassiker

DET LJUVA LIVET. Dagarnas skum är en moderniserad version av unga på verklighetsflykt. Fr.v. Meri Anna Hulkkonen, Oskar Pöysti, Terhi Suorlahti-Gerardin och Dennis Nylund.Bild: Karl Vilhjálmsson

Dagarnas skum, fransmannen Boris Vians kultförklarade roman om unga dagdrivare strax efter andra världskriget, blir på Amos-scenen en mångbottnad nutida skapelse. Föreställningen är tematiskt trogen originalet, men det konstnärligt audiovisuella betonas framför det surrealistiska.

Dagarnas skum

Samarbete mellan Ensemble Bulleribock & Svenska Teatern.

På Svenska Teaterns Amos-scen.

Av Boris Vian.

Med tillåtelse av La Cohérie Boris Vian.

Dramatisering: Otto Sandqvist.

Regi: Tanya Weinstein.

Visualist: Kaisa Salmi.

Musik: Jimi Tenor.

På scenen: Sophia Heikkilä, Meri Anna Hulkkonen, Dennis Nylund, Oskar Pöysti, Terhi Suorlahti-Gerardin, Jimi Tenor.

Premiär: 12.11.

Speltid: c. 2 t 10 min. inkl. paus.

Visas till 14.1.2017.

Rekommenderad åldersgräns: 15 år.

Det konstnärligt sofistikerade är ett medvetet vägval av dramaturgen Otto Sandqvist och den ryska regissören Tanya Weinstein, också känd för regin av Lampedusa – Dreams of EUtopia på Teater Viirus. Fokus kunde nämligen, som man litet hade förväntat sig, ha legat mera på det surrealistiskt groteska och yviga eftersom storyn ger en hel del utrymme just för det.

Dagarnas skum är en drift om det aningslösa ljuva livet och kärlekens flyktighet, och handlar om unga intellektuella människors liv mitt i en drömaktig bubbla. Vi talar om individer som avskyr arbete och i stället festar om och njuter, utan tillstymmelse till varken ansvar eller förmåga att växa upp.

Om romanförlagans personer var sin tids barn i ett efterkrigstida osäkerhetens Frankrike finns även paralleller till dagens värld. Också nu sägs många sluta ögonen och inte låtsas om verkligheten i en omgivning som allt mer präglas av otrygghet och osäkerhet. Men, men när har det nu egentligen sett ut så mycket annorlunda.

Moderniserat

Det surrealistiskt romantiska romanunderlaget om en verklighetsflykt utspelas i en scenografiskt slarvig och glamorös miljö. Tematiken har gett stoff till första aktens moderniserade, rätt komiska och kolorerade förställning om The Bold and the Beautiful det vill säga om två unga vackra par och en kvinnlig kock. Den finländska musikern och multiinstrumentalisten Jimi Tenors "rymdmusik" på bland annat synt, saxofon och piano förstärker på ett avgörande sätt skådespelets drömaktiga stämningslandskap.

Föreställningen kör i gång när den unga, rika Colin (Oskar Pöysti) vaknar upp en morgon i sängen med sin mästerkock Nicole (Meri Anna Hulkkonen). Trots ett utsvävande liv klappar Colins hjärta som hetast för den vackra Chloë (Terhi Suorlahti-Gerardin) som efter litet motstånd ger efter och bröllop stundar.

Colins vän Chick (Dennis Nylund) är en fattig av Sartre besatt ingenjör, som i sin tur förälskat sig i och gifter sig med den sköna Alise (Sophia Heikkilä). Tillsammans umgås man, festar på och skrinnar omkring på rullskridskor, i grällt moderiktiga kläder.

När det stundar till bröllop bjuds det på läckra scener i taft, tyll och spetsar. De långt utdragna scenbilderna med sin musik och visuella glans är skådespelets behållning, jämfört med replikerna som blir för påklistrade.

Förvandling

I akt två har flärden, färgerna och glädjen förvandlats i ett Dickensaktigt dystert och mörkt helvete. Pengarna är slut, Nicole har inte fått lön på månader och hotar att säga upp sig, kärleken flämtar överlag på sparlåga och till råga på allt är Chloë dödligt sjuk. Orsak och verkan eller ödets ironi, välj själv.

Det nattsvarta slutet nås av en strimma hopp när Nicole drar åt sidan scenens tunga fönstergardiner och går ut på balkongen. I detta gränsland slutar den imaginära och börjar den verkliga världen. Dagarnas skum är något ojämn men tidvis ändå mycket stilig visuell teater.

Egil Green