Slår knut på sig själv

EN ANDRA CHANS. Jamie Dornan och Dakota Johnson i Fifty Shades Darker.Bild: Okänd

Ifall vi bortser från att ridspöna och hästpiskorna i – den hårt hajpade E.L. James-filmatiseringen – inte kom kusarna i stallet till fromma var det som vilken som helst herrgårdsroman. Typ flicka av folket möter skamlöst stilig rikeman i behov av vägledning och sunda vätskor.

Här kunde man förstås också tala om den "manliga blicken", om det här med pisk och smisk, dominans och underkastelse, men den springande punkten var ändå den urtrista och blodfattiga iscensättningen.

I den meningen är den obligatoriska uppföljaren, Fifty Shades Darker, på inget sätt överraskande. Återigen varvas de banala replikskiftena med störtsköna ljussättningar och ett smörigt soundtrack, de snabbt undanstökade sexscenerna inte att förglömma.

Återkommer gör också Dakota Johnson i rollen som Anastasia Steele, den litterära grå musen som efter skilsmässan med Christian Grey (Jamie Dornan) lägger allt krut på jobbet som förlagsredaktör.

Det vill säga tills den traumatiserade rikemanspilten gör comeback, nu med vädjanden om en andra chans. "Inga regler, inga straff och inga hemligheter" är vad som står på agendan, tro det den som vill.

Det ena leder till det andra, komplett med silverkulor och andra styggheter. Men i bilden finns också genuint ljuv musik, förvisso kombinerat med den sedvanliga dosen av svartsjuka och krav på ensamrätt.

På den sistnämnda punkten bjuder Erik Johnsons förlagschef, en ulv i fårakläder, på motstånd. Och då har vi inte sagt ett ord om gamla flamman Elena, en Kim Basinger i "Mrs. Robinson"-skrud. För att inte tala om Leila (Bella Heathcote), den före detta knullkompisen som nu agerar fullblodspsykopat.

Av det här skulle man säkert kunna få till ett spännande och suggestivt drama, modell Farlig förbindelse, men se nej. Regissören James Foley (Glengarry Glen Ross, The Chamber) skyr allt vad risker heter och fuskar bort det mesta, inklusive sexet.

Slutresultatet känns både styltat och utstuderat, liksom förste älskaren Jamie Dornan som nog skulle göra sig bättre i ett pojkband. Dakota Johnson kan åtminstone falla tillbaka på sin girl next door-charm men som hon biter sig i läppen bär det inte särskilt långt.

Nej, vad man saknar är feber och passion, något som skulle väga upp den småtråkiga inramningen med allt vad det innebär av snofsiga takvåningar, stearinljusmiddagar och "Seattles mest åtrådda ungkarl".

Det är nästan så man längtar tillbaka till Adrian Lynes 9 ½ vecka, gud förbjude.

Filmrecension

DRAMA

Fifty Shades Darker

HIIII

Regi: James Foley. Manus: Niall Leonard. Foto: John Schwartzman. I rollerna: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Erik Johnson, Kim Basinger.