Skyddat hörnhus kan jämnas med marken

Bonava Suomi kan beviljas undantagslov för att riva det skyddade hörnhuset på så kallade Hopeas tomt i centrum av Borgå om motiveringarna duger. Saken utreds just nu och staden hoppas på snabba ryck så att byggandet i kvarteret äntligen kan starta.

Varför vill ingen bygga i gamla stadskärnan? Frågan har ställts i flera år, men många tomter står fortfarande tomma. Den så kallade Hopeatomten i hörnet av Mannerheimgatan och Fredsgatan är orörd och hörnhuset, som skyddats i stadsplanen, förfaller. På Etolatomten lite österut längs Mannerheimgatan har byggandet inte heller kommit i gång eftersom en förhandsmarknadsföring alldeles nyligen visat att tillräckligt med intresse inte finns för bostäderna. Elantotomten mitt emot köpcentret Lundi på Fredsgatan används alltjämt som parkeringsplats.

Visst har byggplaner funnits, men de har inte verkställts av olika orsaker. En orsak är att bostäderna ansetts vara för dyra och reserveringarna uteblivit.

Nej till erbjudande

Det reakoncept för centrum som staden i början av 2017 beslutade erbjuda fastighetsägare för att få fart på kompletterande byggande har inte haft önskad effekt. Trots att Borgå är redo att pruta på de ersättningar fastighetsägarna betalar i samband med markanvändningsavtal bara byggprojekt snabbt kommer i gång och färdigställs, nappar ingen. Detaljplaneändringar ska sökas senast inom 2018 om det inte blir en förlängning.

Nu finns alltså ändå en chans att Bonava snart sätter spaden i jorden i Hopeakvarteret. Förhandlingar med staden har förts en längre tid, bland annat om möjligheten att riva det skyddade hörnhuset.

Stadsplaneringschef Eero Löytönen undrar storligen varför Bonavas utredningar bara dröjer.

– Det är över ett år sedan bolaget kom med en förfrågan om rivning, eftersom den aktuella byggnaden är i så dåligt skick. Plastmattorna i huset lär också ha limmats med ett ämne som åstadkommer problem för betongen och sedan med inomhusluften och betongkonstruktionerna i trapphuset är så tunna att de riskerar rasa. Vi gav bolaget uppdrag att komma med en skriftlig utredning och motivering till varför en rivning är att föredra, men någon sådan har vi inte fått.

Stor kostnadsskillnad oskälig

Enligt Löytönen kan huset rivas om det exempelvis blir väldigt dyrt att sanera och bevara.

– Att sanera en gammal byggnad får inte kosta hemskt mycket mera än att bygga en ny, det anses inte skäligt.

Han berättar att Bonava också presenterat ett förslag om att riva hörnhuset och kasta om byggandet på hela tomten så att själva bostadshuset uppförs vid Krämaregatan och bilplatserna placeras vid Mannerheimgatan.

– En sådan lösning kan staden ändå inte omfatta. För oss är det viktigt att stadsbilden förbättras. Bostäderna ska ligga vid Mannerheimgatan.

Det aktuella hörnhuset är från 1940-talet och ritat av arkitekten Uno Ullberg.

– Han hade på sin tid stora framgångar i Viborg, förklarar Eero Löytönen.

Ullberg föddes 1879 i Viborg. Han utexaminerades från Polytekniska institutet i Helsingfors 1903 och återvände till hemstaden tre år senare. Han var bland annat stadsarkitekt där åren 1932-1936.

Även om Löytönen inte direkt protesterar mot att Borgåhuset rivs om motiveringarna är goda, är han glad om det går att bevara.

– Visst är det synd om alla byggnader av det här slaget försvinner från stadsbilden, en hel arkitektonisk tidsera går ju förlorad.

Flera alternativ

Vid Bonava Suomi bekräftar enhetschef Jyri Raunio att en rivning av hörnhuset utreds. Han påpekar ändå att även andra alternativ granskas.

– Vi vill från vår sida vara med om att utveckla Borgå centrum och eftersträvar nu en så bra lösning som möjligt, förklarar han.

Att utredningarna tagit tid beror enligt Raunio på att man vill syna olika modeller ordentligt.

– Jag hoppas att vi når en lösning tillsammans med staden senast under sommarens lopp.

Situationen på så kallade Etolatomten såg nyligen hoppfull ut eftersom YIT Talo startade en förhandsmarknadsföring kring Asunto Oy Porvoon Maria för att kolla intresset för att reservera bostäder.

– Intresse för projektet fanns nog, men det var si och så med reserveringarna så vi avslutade marknadsföringen, säger bostadsförsäljningschef Riikka Korkia-Aho.

Vad som händer härhäst är inte klart.

– Inom kort måste vi fatta beslut. En möjlighet är att sälja tomten.

Bygglovet går snart ut så börjar man trots allt bygga krävs en ny lovomgång.

Kvadratmeterpriset på den här platsen har uppskattats till drygt 6 340 euro.

YIT Talo hade för avsikt att först fixa nybygget och lämna det skyddade trähuset vid Mannerheimgatan orört för att senare ta sig an det som ett separat projekt.

Saluhall på Elantotomten?

Staden vill utveckla torgområdet i rask takt och kan själv bestämma över vad som händer med själva torget. I maj presenteras en förberedande plan som stadsborna får ta ställning till.

Eero Löytönen säger att staden allra först måste ta ställning till torgparkeringsfrågan. Ska det byggas parkering under torget eller inte?

Själva torget ska enligt honom förbli ganska öppet så att det går att ordna olika evenemang på platsen. Här ska stadsborna kunna träffas året om på ett naturligt sätt.

Han anser att Elantotomten kan bebyggas utifrån den plan som finns i dag.

– Planen tillåter olika möjligheter, exempelvis en saluhall.

Men någon måste förstås bygga.

Mikko Broberg, som representerar en av de centrala fastigheterna i centrum, nämligen Nimbushuset, ombeds uttala sig om stadens byggreaerbjudande, tvekar han inte med svaret.

– Vem vågar ta en dylik risk, säger han och konstaterar att moroten är för liten då staden kommer farande med käppen.

Risken för stor

Han framhåller att förändringarna i samhället i dag är väldigt snabba och stora. Om byggarna av någon anledning inte lyckas hålla byggtidtabellen och fylla alla villkor, måste man i alla fall betala.

Om exempelvis Nimbus tar emot en extra byggrätt på 5 000 kvadratmeter, är priset cirka 500 euro per byggrättskvadratmeter och slutsumman går på 2,5 miljoner. Sedan söker man om stadsplaneändring och betalar 15 procent, det vill säga 375 000 euro.

Sedan har man tre år på sig att bygga färdigt. Garantin åt staden är drygt 2,1 miljoner, pengar som binds som säkerhet. Om inte 80 procent av byggprojektet är klart om tre år brinner dessa pengar.

Han påpekar att parkeringsfrågan dessutom blir olöst. Staden kräver parkeringsplatser som ändå inte ryms på tomterna.

Broberg skakar på huvudet åt stadens påståenden om att också Konstfabrikens område är en del av centrum.

– Så är det inte i dagens läge. Och varför går staden med på två timmars gratis parkering väster om ån när det kostar två euro per timme att parkera på östra sidan? Hur rättvist är det?

Han hänvisar till uttalanden av andra centrumaktörer i Borgå företagarförenings tidning Pore. Bland annat Fredrik Nyman säger att staden gjort sitt yttersta för att göra det svårt för företagare att verka på området. Anne Lahtinen igen tycker att bilarna borde få parkera gratis, nu är det på tok för dyrt.

Eero Löytönen vet att parkeringskritiken numera oftast riktas mot priset.

– Det talas inte så mycket om brist på parkeringsplatser längre.