Skuggan över det nya livet

TRIVS I LOVISA. Zabihullah Nikzad har träffat många nya vänner under sin tid i Finland. Bild: Jeannette Lintula

Just nu lever många asylsökande i Finland i ett sorts limbo. Migrationsverket delar ut negativa beslut, förläggningar stängs och människor måste flytta. Förfärligt och omänskligt, säger Röda Korset i Borgå.

När verksamheten i Poppeli upphörde i slutet av förra året skickades de asylsökande som bott där till förläggningar i Pyttis, Kotka, Orimattila och Tammerfors. Nu har nästan alla Poppeli-bor sökt sig tillbaka till Borgå.

– Jag tror att det är endast en eller två familjer som inte kommit tillbaka, säger Päivi Waldvogel som är vice ordförande på Röda Korset i Borgå.

Under den tid som verksamheten i Poppeli var i gång bodde där som mest omkring 200 asylsökande. Orsaken till att de återvänder till Borgå verkar självklar för Waldvogel.

– De flesta av dem hann bo här ett år. Poppeli öppnades för asylsökanden i november 2015. De hann skapa kontakter och bygga upp ett socialt nätverk i Borgå. Att de plötsligt blev skickade bort till olika delar av Finland är förfärligt, rentav omänskligt, säger Waldvogel.

De som återvänt till Borgå bor nu hemma hos frivilliga Borgåbor. I enstaka fall där det varit möjligt har asylsökande också hyrt lägenheter. Det förstnämnda alternativet är ändå det överlägset vanligaste.

STÖDER OCH HJÄLPER. Röda Korsets frivilligarbetare Päivi Waldvogel och Veli-Matti Salo har engagerat sig med de asylsökande i Borgå sedan hösten 2015. Bild: Jon Nyqvist

Enligt Veli-Matti Salo, ordförande på Röda Korset i Borgå, väntar 46 tidigare Poppeli-bor just nu på beslut från Migrationsverket. De har alltså fått sitt första negativa svar och lever nu i en ytterst osäker tillvaro där det enda de kan göra är vänta på besked om deras överklagan. Många av dem är barn.

– De asylsökandena är ofta sorgsna. Känslan av osäkerhet orsakar både ångest och nervositet. Barnen har rätt att gå i skola, men speciellt kvinnorna har svårt att hitta sysselsättning. Det orsakar lätt att humöret sjunker, säger Salo.

– Men det är också häpnadsväckande hur snabbt barnen snappar upp finskan. Vi ordnar läxhjälp en gång i veckan där flera pensionerade lärare från Borgå hjälper till. En av de äldre flickorna ska börja gå på ett kvällsgymnasium i Helsingfors på hösten, säger Waldvogel.

Vägen till Finland

Zabihullah Nikzad har personlig erfarenhet av den olidliga situationen som många asylsökanden befinner sig i just nu. För några veckor sedan återvände han från Villmanstrand där han haft sin fjärde intervju med Migrationsverket angående sin asylansökan.

Just nu bor Nikzad vid flyktingförläggningen i Strömfors men eftersom den ska stängas i juni vet han inte var han kommer att hamna. Nikzad kom till Finland efter en lång och svår resa från Afghanistan. Han tvingades fly sitt hemland när han inte längre kunde känna sig trygg. Nikzad var aktiv inom flera människorättsorganisationer. Han var engagerad i arbetet med att förbättra kvinnors rättigheter, vilket gjorde honom väldigt impopulär bland konservativa och radikala element i hans hemland. Det slutade med att han började få dödshot.

– Mina vänner sa till mig att jag måste fly.

Hans resa till Finland var fylld av faror. Människosmugglare, kidnappning, Turkiskt fängelse, skeppsbrott och svensk byråkrati var bara en del av de hinder Nikzad råkade ut för under sin resa till Finland. Det kanske låter som ett stort äventyr men Nikzad försäkrar om att det var allt annat än roligt.

– Jag fick uppleva nästan allt som jag aldrig ens tänkt att jag skulle kunna råka ut för. Människosmugglarnas hänsynslöshet var speciellt deprimerande. De verkar väldigt engagerade tills de får tag på dina pengar. Sedan bryr de sig inte så värst mycket. Det känns rätt så hopplöst att tvingas lita på sådana människor, säger Nikzad.

Ett nytt liv?

När han väl kommit in i Finland var Nikzad en av de första som flyttade in i flyktingsförläggningen i Strömfors. De första dagarna på förläggningen var säkerhetsvakterna den enda mänskliga kontakten. Sedan träffade han författaren Päivi Storgård som hjälpte Nikzad och de andra unga asylsökandena att påbörja sin integration. Det var ett viktigt första steg.

– Jag älskar Lovisa, Borgå och Helsingfors. Jag har fått många nya vänner kring hela Finland. Det tar kanske lite tid men i det skedet när man kommer i kontakt med lokalbefolkningen så börjar man flesta inse att trots väldigt olika bakgrunder så har vi i själva verket ganska mycket gemensamt, säger Nikzad.

Det är ingen överdrift. Under en kort promenad nära torget i Lovisa möts han av flera glada hälsningar från Lovisaborna. Nikzad deltar aktivt i olika program som främjar förhållandet mellan asylsökande och lokalbefolkningen. Han är positivt inställd trots sin egen situation och erbjuder aktivt hjälp åt andra asylsökande, vare sig det gäller översättningshjälp eller enbart moraliskt stöd.

Nikzad oroar sig över att många asylsökande är mentalt utmattade och ofta deprimerade efter negativa beslut.

– Jag och mina vänner pratar ofta med andra asylsökande som mår dåligt. I till exempel Sverige har det skett att flera asylsökanden begått självmord. Vi vill göra vårt bästa för att hindra att något liknande sker här. Vi vill ge dem hopp.

Ett "säkert" land

En stor del av de negativa beslut som nu delas ut åt asylsökande från länder som Afghanistan, Somalia och Irak beror på en ändring i migrationsverkets linje som trädde i kraft sommaren 2016. Humanitärt skydd beviljas inte längre och Migrationsverket har också bedömt att säkerhetsläget har förbättrats i dessa länder. Beslutet gav upphov till protester. I Helsingfors har asylsökande samlats på Järnvägstorget i över hundra dagar.

Jag skrev ett brev till statsminister Juha Sipilä där jag försökte förklara situationen i Afghanistan som är allt annat än säker.

Nikzad har också aktivt försökt nå beslutsfattarna i Finland.

– Jag skrev ett brev till statsminister Juha Sipilä där jag försökte förklara situationen i Afghanistan som är allt annat än säker, säger Nikzad.

Också på Röda Korset i Borgå är man förbryllad över Migrationsverkets linje.

– Vi jobbar fortfarande med asylsökanden varje dag. Vi har blivit vänner med många av dem. Det är hemskt att se dem tröstlöst kämpa mot Migrationsverkets byråkrati, säger Päivi Waldvogel.

Hon hänvisar till en Facebook-grupp som samlat in över 8 000 namn på en vecka: "Vetoomus maahanmuuttoviraston lainmukaisuuden selvittämiseksi", det vill säga en appell som kräver att Migrationsverkets laglydighet ska undersökas.

Trots motgångarna håller Nikzad fast vid tanken om en ljusare framtid.

– En situation förekommer ofta där jag träffar nya människor som är lite försiktiga i början. Det finns en hel del föreställningar om asylsökande, flyktingar och invandrare. Men när man väl får kontakt med själva personen så blir det mycket svårare att dra alla över samma kam.

Mer läsning