Skolorna måste kartlägga vad de unga behöver för att kunna greppa tillvaron igen

Gymnasierna och yrkesutbildarna har också ett stort ansvar för att skadorna minimeras och erbjuda stöd- och annan undervisning åt dem som är i behov av det.

Restriktionerna till följd av pandemin drabbar oss alla på ett sätt eller annat. Äldre personer har i olika grad isolerat sig och arbetsföra jobbar på distans i yrken där detta är tillåtet. Inom grundläggande utbildningen och småbarnspedagogiken fungerar vardagen någorlunda trots restriktioner och trots att många försatts i karantän.

Värst är det för ungdomar i gymnasierna och inom yrkesutbildningen som på distans kämpar med en inlärning som många gånger skulle kräva närvaro i klass eller grupp för att vara effektiv.

Att man kan lära sig också på andra platser än i "klassrummet" är naturligt och bra att inse. Men då närundervisning, handledning eller närvaron av en yrkeskunnig människa blir så liten att den hämmar inlärningen eller skapar oro och stress har det gått för långt. Aspekten om minskad närundervisning i framför allt yrkesutbildningen och effekterna av den är en allmän principiell fråga vi borde diskutera mera och den är inte direkt kopplad till pandemin.

Under pandemins och restriktionernas år har många barn, men framför allt unga farit illa. Det kan handla om uteblivet eller minimerat socialt liv, kamratstöd, för lite stöd av hälsovårdare, kuratorer och lärare. Hela det vuxna nätverk som borde finnas i våra ungas liv har många gånger svårt att nå ut till de unga som mest är i behov att stöd och hjälp. Alla har gjort sitt bästa, men det är mycket krävande att på distans undervisa vissa praktiska ämnen och också svåra, teoretiska ämnen kräver ofta möjlighet att ställa frågor, resonera och diskutera sig fram till en lösning.

För att minimera skadorna av det förlorade året måste kommuner, gymnasier och yrkesutbildningsanordnare nu kartlägga vad de unga behöver för att kunna greppa tillvaron igen. För någon kanske det handlar om psykosocialt stöd för att få tag i dygnsrytmen igen eller för att orka med vardagen, för en annan kanske det handlar om stöd- repetitions- eller upphämtningskurser i gymnasierna och yrkesskolorna.

Många kommuner gör ett positivt bokslut för pandemiåret 2020, vi skall använda överskottet klokt och investera långsiktigt. Därför borde kommunerna kartlägga vilka behov som finns bland unga och skrida till åtgärder så fort läget möjliggör det. Gymnasierna och yrkesutbildarna har också ett stort ansvar för att skadorna minimeras och erbjuda stöd- och annan undervisning åt dem som är i behov av det.

Så fort läget det medger är det dags att för våra unga visa att pandemins år inte blev en biljett till ett legaliserat utanförskap.

Mikaela Nylander, stadsfullmäktiges ordförande (SFP), Borgå