Skolan viktig i integrationen

Flyktingbarn är en synnerligen heterogen grupp när det gäller skolgången i deras forna hemländer. Hur man på bästa sätt inkluderar dem i det finländska skolsystemet är en fråga det finns olika synpunkter på.

Ro­bert Ru­ne­berg, kontaktchef på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, samlar in erfarenheter från kommuner i de nordiska länderna om hur man lyckats få invandrarbarn med i den ordinarie undervisningen. Från och med november kommer han att planera och genomföra fem konferenser på temat.

– Traditionellt har man gjort så att man låtit alla barn gå i de vanliga klasserna och gett dem som behöver extra stöd. Men i Sverige började man med så kallad förberedande undervisning år 2015.

Runeberg säger att det var bland annat på Gotland man utvecklade systemet där invandrarbarn till en början går i helt egna klasser där deras tidigare kunskapsnivå kartläggs och de får lära sig grunderna i olika skolämnen. Orsaken var att man på Gotland hade fler invandrarbarn än svenska barn och det behövdes ett nytt system för att skolgången skulle fungera för alla parter. Den förberedande undervisningen spred sig sedan runtom i Sverige och även i Finland har många kommuner, däribland Sibbo, tagit efter.

– I Sverige visar erfarenheterna att flyktingbarn som får förberedande undervisning tycker att den är en behaglig mjukstart på skolgången. Men hur och med vilken tidtabell barnen borde flyttas över till de "vanliga" klasserna är en svår fråga. En del flyktingbarn vill så fort som möjligt övergå till den ordinarie undervisningen där de kan få kompisar bland majoritetsbefolkningen medan andra barn upplever att de känner sig "korkade" i den vanliga undervisningen. Antagligen är det så att det inte finns någon lösning som fungerar för alla barn, individuella lösningar skulle vara de bästa.

Även det gamla systemet där alla barn direkt hamnar i samma klasser kan fungera bra i vissa situationer.

– I Esbo valde ett antal invandrarbarn att integreras på svenska. De har gått i de vanliga klasserna i de små svenska byskolorna och de har fått fem timmar språkstöd per vecka. Där har man goda erfarenheter av det här. Exemplet visar att olika metoder kan ge bra resultat i olika kommuner.

Trevande start i Sibbo

Oili Grönroos (läs mer i artikeln invid) har på nära håll följt med situationen i Sibbo där de minderåriga invandrarna inledde sin förberedande utbildning i Nickby hjärta i mars i fjol. Två grupper samlades i lågstadiet Lukkarin koulus lokaler och två i medborgarinstitutet. Till en början hölls invandrarbarnen helt åtskilda från de övriga eleverna.

– Invandrarbarnen hade inte ens rast samtidigt som de finska barnen vilket ju skapar en grogrund för segregation. Den här saken korrigerades ändå snabbt men det dröjde ända till efter årsskiftet innan invandrarbarnen i större utsträckning kunde börja delta i samma undervisning som de finska barnen, säger Grönroos som var med om att lyfta upp frågan om större inkludering på agendan.

Hon påpekar att eftersom invandrarbarnen är en väldigt heterogen grupp kan det vara svårt att hitta den lämpliga undervisningsnivån för dem.

– Då deras skolbakgrund är så varierande kan det hända att ett invandrarbarns kunskaper i engelska är på åttonde årskursens nivå medan han i matematik är på årskurs fem. Men till exempel i Helsingfors, Esbo och Vanda har man redan efter 2–3 månader påbörjat integrationen i praktiska ämnen som gymnastik, slöjd och så vidare. Det ger invandrarbarnen möjlighet att knyta kontakter och lära sig det finska talspråket.

Just det här efterlystes av många av invandrarbarnen.

– En jag talade med sade att invandrarna pratar dari och arabiska sinsemellan på familjegrupphemmet och eftersom deras utbildning ordnas skilt från de finländska barnen så talar de dari och arabiska sinsemellan också i skolan. När ska de då lära sig finska?

Grönroos är ändå glad över att antalet skoltimmar då undervisningen sker integrerat ökat kraftigt. Men då tiden går har antalet invandrarbarn i Nickby hjärta blivit färre.

– I dagsläget är det endast arton invandrarbarn som fortfarande omfattas av läroplikten. Över hälften har fortsatt sina studier på andra stadiet i någon annan kommun.

Liisa Juga, rektor för Sipoonjoen koulu som tillsammans med Kungsvägens skola fungerar i Nickby hjärta, anser att undervisningen och integreringen av de minderåriga invandrarbarnen i skolans verksamhet ändå gick bra som helhet.

– Det fanns ingen färdig plan att ta till men i samarbete med lärarna lyckades vi komma överens om hur vi skulle göra och skapa plats i undervisningsgrupperna. Samtidigt arbetade vi med att få igång verksamheten i Nickby hjärta där två skolor skulle fungera under samma tak, så det var verkligen mycket på gång.

Juga säger att en viss språkkunskap är nödvändig för att man ska kunna ta till sig undervisningen i de flesta ämnen och att integrationen försvårades ytterligare av att invandrarbarnen hade väldigt olika bakgrund när det gäller skolgång.

– Jag tycker ändå att vi lyckades bra, men vi kunde kanske ha varit mer förutseende. Vi gjorde i alla fall vårt bästa.