Skeppsbron är sommarrummet där alla är välkomna

Ett havsnära, trivsamt vardagsrum för alla. Det är något som få städer klarar av. Men på Skeppsbron i Lovisa trivs ortsborna jämsides med besökare från grannstäderna och till och med huvudstaden.

Dirk och Marja Kühn dukar upp skärgårdsbordet och sätter fyr i spisen på klassiska Café Restaurang Saltbodan. Det går som på räls. Matsedeln är så gott som densamma som man haft i dryga trettio år.

Varför byta ut ett vinnande koncept? Traditionell fisksoppa, bouillabaisse och strömmingsflundror får det att vattnas i munnen varje sommar, år efter år på Saltbodan. Därför kommer man resande på utflykt till Lovisa också från huvudstadsregionen.

På våren är det en händelse när krogen slår upp dörrarna.

– Hit är alla välkomna, säger stamgästerna Yleredaktören Erik Snellman och gymnasiets nypensionerade rektor Jan Jasse Lindh.

Från sin barndom minns Jasse Lindh ett ovårdat område vid Lovisavikens västra strand där det såldes fisk och där pojkarna brukade spela fotboll vid vasskanten.

– Mitt i allt kommer Marja hit med en tysk och så börjar det hända. Dirk verkade få nya idéer hela tiden. Nu har vi ett dynamiskt och fint område som är väldigt viktigt socialt. Man kan gå hit spontant, flanera omkring och för det mesta hitta nån att slå sig ned med, beskriver Jasse Lindh Skeppsbron.

Erik Snellman som bor i Sibbo säger att inget annat ställe i Lovisa är lika viktigt för honom som Skeppsbron. Hans mamma, Karin Kull, känd för bland annat sina kåserier under vinjetten Småstad i tidningen Östra Nyland, bor på Ulrikahemmet

Historien är viktig

Man kan gott säga att tysken som kom utifrån varit eldsjälen som satte fyr under många projekt. Dirk och Marja tog personliga lån och satsade.

– Men andra nappade på och tillförde sin baskunskap. Vi bildade föreningen klassiska båtar och saker och ting utvecklades. I dag är Small Ships Race ett av stadens största evenemang där entusiaster tävlar med klassiska, små segelbåtar.

– Vart jag än kommer tar jag alltid reda på ortens historia och Lovisas historia är fascinerande, säger Dirk.

För honom är det väldigt viktigt att området är så historiskt och estetiskt hållbart som möjligt. Av de ursprungliga saltbodarna fanns endast en kvar och den iståndsattes av den lokala Lionsföreningen.

– Vi spanade efter gamla gårdar som vi kunde flytta hit. En hittade vi på en bakgård i hörnet av Karlskronabulevarden och Drottninggatan.

Området byggdes upp bit för bit, det ena gav det andra.

– En dag dök en svensk seglare upp som i sin ungdom jobbat på Norströms rederi i Tanger och frågade: Var är rederiet, hur i h-vete kan en sån verksamhet bara försvinna. Vi fick lov att hämta foton från kontorets arkiv och så småningom stod Lovisa Sjöfartsmuseum klart.

Det hela blev en succé och ingen skulle i dag komma på tanken att klaga.

– Folk kan vara misstänksamma mot nyheter men då man ser att det lyckas blir bemötandet ett annat, säger Dirk.

Aktörerna blev fler

I dag finns många olika aktörer och aktiviteter vid Skeppsbron. Högsäsongen börjar vid midsommar då man reser midsommarstången och unga och gamla tar sig en svängom i paviljongen. Precis som det ska vara i en liten stad vid havet.

Skeppsbroområdet har något att erbjuda alla. Då Saltbodan kör med à la carte har caférestaurang Skeppsbron, snäppet närmare småbåtshamnen, en mera folklig meny. Klas Holmberg har på senare år delat ansvaret med döttrarna Susanna och Linda. Och menyn är mångsidig med sallader och vegetariska alternativ.

År för år tar döttrarna över mer och mer av etablissemanget. Nu har de målat kaféet vitt invärtes.

– Pappa sade: är det inte bra som det är. Men vi ville ha vitt och fräscht. Vi har varit med här på Skeppsbron under hela vårt liv, Skeppsbron är en livsstil, säger Linda och Susanna.

Afrikansk touch

De senaste åren har Skeppsbron också fått en afrikansk touch då Jaana Kapari-Jatta öppnat sin butik Karamaloo i en av bodarna. Tillsammans med Sam Jatta har hon redan i flera år sysselsatt ett tiotal hantverkare på olika håll i Afrika men främst i Gambia. Också här har entusiasmen spridit sig. I dag upprätthåller en stödförening Lovisaskolan där 200 elever tar olika kurser. Upp till fem lärare är sysselsatta.

Jaana älskar att tillbringa sommaren med sina afrikanska tyger och föremål i en saltbod på Skeppsbron. Här säljer hon, men umgås också med nya och gamla vänner. Främst är hon dock översättare, kanske mest känd för att ha översatt Harry Potter till finska.

Nu är Jaana klar med sin senaste översättning, en indonesisk roman.

En förutsättning för att kommersiell aktivitet ska löna sig i en så liten stad som Lovisa är småbåtshamnen och gästhamnen som utvecklats år för år. Nyheter för i sommar är bland annat en rad små försäljningsstånd.

Det har blivit många aktiviteter under åren och aktörerna bildade tidigt föreningen Lovisa Skeppsbron rf för att samarbetet ska löpa.

Vad är hemligheten med att entusiasmera en hel stad för ett gemensamt samlingsställe?

– Det ska finnas idésprutor men alla måste förstå att ge plats, att låta yngre ta över då det är dags, säger Dirk Kühn.

Ett års arbetstid under en sommar. Så jobbar Marja Kühn som ansvarar för maten på Saltbodan. Under åren har hon kunnat erbjuda sommarjobb åt hundratalet ungdomar. Men mest har hela familjen jobbat, de två sönerna ryckte in som hjälp så snabbt de kunde.

Nyttiga länkar

www.visitloviisa.fi

www.osterstjernan.fi

www.laivasilta.fi/

www.saltbodan.fi

http://www.cdfastfood.fi/se

http://www.merenkulkumuseo.fi/index.php/sv