Skapa mera jämlikhet mellan språkgrupperna

Varför ges inte de finskspråkiga eleverna samma resurser? Vi anser att detta inte är en språkfråga utan en jämlikhetsfråga.

Tack till reporter Stina Jäderholm för artikelsvaret till vår insändartext (ÖN 31.10). Vår avsikt var inte att göra ärendet endast till en språkfråga, men tyvärr kom språkfrågan nu i fokus. Vi ville öppna upp till en öppen debatt om jämlikhet inom utbildningen i det mångkulturella Borgå. Det är dock naturligt att frågan även är en språkfråga eftersom elever med invandrarbakgrund endast studerar i de finskspråkiga skolorna.

I vår text tog vi också upp andra skolpolitiska frågor. Utbildningsdirektör Rikard Lindström och Catharina von Scoultz, ordförande för bildningsnämnden, som intervjuades i artikeln, konstaterar att dessa frågor är skolpolitiska som invånarna aktivt borde bedöma och ta del i. Vi är av samma åsikt och därmed vill vi lyfta fram elevantalet i klasserna. Vi vet inte orsakerna till varför skillnaderna mellan elevantalet i klasserna är så stora, men vi vill främja debatten och bidra till mera jämlikhet mellan språkgrupperna i Borgå.

I lågstadieskolorna i Borgå har 1,7 procent av grupperna i de finskspråkiga skolorna mindre än tolv elever, medan motsvarande siffra på den svenskspråkiga sidan är 13,9 procent.

I de finskspråkiga skolorna har 10,3 procent av elevgrupperna mer än 26 elever, medan samma siffra bland de svenskspråkiga skolorna är endast 1,5 procent.

Av alla finskspråkiga högstadieskolornas elevgrupper har 3,5 procent mindre än 17 elever då motsvarande siffra på de svenskspråkiga högstadieskolorna är 46,7 procent.

Av de finskspråkiga högstadieskolorna har 14 procent elevgrupper med mer än 23 elever och motsvarande siffra bland de svenskspråkiga högstadieskolorna är 6,7 procent.

I dessa siffror har vi inte räknat med att specialgrupper och sammansatta klasser har räknats årskursvis.

von Schoultz påpekar i artikeln att det är varje rektors sak att se till att skolan har tillräckliga resurser. Jobbet är inte så enkelt. En enskild rektor kan inte ändra på de resurser som den enskilda skolan har fått.

Enligt språkprogrammet får en svenskspråkig elev 152 timmar mer undervisning än en finskspråkig. Detta är ett politiskt beslut. Varför ges inte de finskspråkiga eleverna samma resurser? Vi anser att detta inte är en språkfråga utan en jämlikhetsfråga.

Borgå får stöd från staten att undervisa flyktingar och invandrare, men detta stöd riktas i nuläget inte enbart till den finskspråkiga skolsidan. Vi anser att Borgå stad absolut borde rikta stödet endast till finskspråkiga, mångkulturella skolor till vilka stöden är avsedda för och där det praktiska arbetet görs.

I artikeln jämförde von Schoultz integreringen av invandrarbarn med undervisningen av tvåspråkiga barn. Ett tvåspråkigt barn, som bor i Borgå, blir förstådd på endera finska eller svenska och har oftast en bra utgångspunkt i livet. Ett invandrarbarn kommer ofta från krigszoner, i många fall utan sina föräldrar och anländer till ett helt annorlunda språk och ny kulturell miljö. Att undervisa dessa barn till att bli tvåspråkiga är ett krävande och respektabelt arbete. Förutom vanliga lärare behövs det speciallärare, tolkar, kuratorer, hälsovårdare och psykologer. Trots detta: en skolkurator har i den finskspråkiga grundskolan 591 elever att sköta om när en kurator i den svenska grundskolan har 431 elever. På den finska sidan är det 960 elever per en skolpsykolog då siffran på den svenska sidan är 861 elever.

Pauliina Impiö Liisa Odiah Borgå