Sjuk 96-åring rekommenderas bo hemma

HEMMABOENDE. Var går gränsen för vem som kan bo tryggt hemma? Bild: Kristoffer Åberg

Carita Boström undrar vem hon kan vända sig till efter att hennes 96-åriga mamma hamnade på sjukhus.

Carita Boström vände sig till Facebook och skrev ett långt inlägg om saken när hon kände att ingen lyssnade efter att hennes mamma föll och bröt höftbenet och bäckenbenet.

Problemet var inte fallet i sig - eller skadorna - utan bemötandet som följde därefter. Ännu fem veckor senare ligger Boströms mamma i Näse på en rehabiliterande avdelning där målet är att mamman ska hem efter vården.

– Hon kom som fortast hem efter sjukhusbesöket. De hade gett en rollator, och när jag besökte mamma nästa gång stod rollatorn inklämd i toaletten och mamma hade kissat ner sig i sängen.

Lång väntan

Att mamman är 96 år gammal, haft hjärnblödning, stundvis är oklar i huvudet, har brutet bäckenben, dåligt hjärta, nedsatt njurfunktion och svåra blodcirkulationsproblem verkar inte spela någon roll. Boström har upplevt det som en omöjlighet att få förståelse för att mamman behöver en plats på ett vårdhem.

Därefter väntade vi på kirurgen i en korridor. Vi var där i sju timmar och mamma fick inget att äta, bara en energidricka.

Det är inte bara det. Efter fallet lades mamman in på Näse hälsocentral, varifrån hon skickades till sjukhuset för en granskning av läget. Efter en diskussion med läkaren blev frågan huruvida en operation var aktuell.

– Jag, läkaren och min mamma, som hade en klar stund, ansåg att en operation inte är nödvändig eftersom hon är så gammal. Därefter väntade vi på kirurgen i en korridor. Vi var där i sju timmar och mamma fick inget att äta, bara en energidricka. Där fanns inte ens plats för mig att sitta invid henne. Till sist sade de att kirurgen inte alls hinner komma.

Därefter skjutsades mamman igen tillbaka till Näse där personalen lyckligtvis hade sparat lite mat som de värmde upp. Boström är ändå upprörd över placeringen. Mamman ligger nu på en rehabiliterande avdelning där hon får sjukgymnastik och matas med energidricka och vitaminer.

– Ibland är hon jätte virrig och får raseriutbrott. Hon pratar om gröna symaskiner, hon var sömmerska tidigare. Läkaren i Näse anser bara att hon ska rehabiliteras och sedan skickas hem. Ett bättre alternativ vore att få en plats på ett vårdhem. De säger att hennes muskler blir för svaga om hon bara ligger. Som om jag skulle vilja det? Jag vill bara att hon har det bra.

Boström har varit i kontakt med alla från socialsköterskor till olika nämnder. Nu vet hon inte vart hon ska vända sig för att få en ändring på situationen. Ett alternativ har varit Lagmannens vårdhem, men om man kommer dit privat ligger prislappen på 3 300 euro i månaden, plus mediciner.

– Från FPA sades det att mamma kan sälja lägenheten och betala för vistelsen på det viset. Om pengarna skulle räcka till så skulle vi göra det. Men vad händer sedan när pengarna tar slut?

Enda gången vi får prata med henne är på ronderna. Och då står vi där vid sängen tillsammans fysioterapeuten och läkaren och sköterskan och pratar över mammas huvud hur virrig hon varit.

Vad göra?

I nuläget ligger mamman på en avdelning där det av allt att döma är omöjligt att sätta i gång en process för att flytta till ett serviceboende - en uppfattning som Boström fått. Hon beskriver det som en djungel av människor där hon inte vet vart hon ska vända sig. Hon får inte heller prata privat med läkaren.

– Läkaren har förbjudit oss. Enda gången vi får prata med henne är på ronderna. Och då står vi där vid sängen tillsammans fysioterapeuten och läkaren och sköterskan och pratar över mammas huvud hur virrig hon varit.

Om Boström fått bestämma hur processen skulle gå till skulle en läkare i Näse bestämma om en flytt till något serviceboende.

– På det viset skulle mamma få lite lugnt och skönt den sista tiden. Hon är så trött hela tiden. Hon bara sover, trots att hennes rumskompis har spasmer och vrålar nätterna igenom. Ibland måste jag gå riktigt nära för att se om hon alls andas. Inte kan hon bo hemma.

Ålder och olika sjukdomar är inte i sig automatiskt ett hinder. Det finns också andra faktorer som avgör om man kan bo tryggt hemma.

Varje fall unikt

Pia Nurme, social och hälsovårdsdirektör i Borgå, säger att hon inte kan kommentera enskilda fall. Hon konstaterar ändå att det på ett allmänt plan inte är ovanligt med meningsskiljaktigheter mellan vårdare och närstående. Det är upp till läkaren att avgöra om någon kan bo hemma.

– Ålder och olika sjukdomar är inte i sig automatiskt ett hinder. Det finns också andra faktorer som avgör om man kan bo tryggt hemma, säger Nurme.

Angående den sju timmar långa väntetiden på sjukhuset konstaterar hon att det är något som sjukhuset får kommentera.

– Men det är inte rimligt att behöva vänta så länge. Det är självklart.