Sirpa Häkli målar den oskrivna duken

MÅNGBOTTNAD. Sirpa Häkli framför State of Nature II där hon beskriver naturens ständiga flöde. På typiskt vis har hon i otaliga lager, sparat element från föregående lager, suddat, täckt över och fortsatt skapa. Bild: Petra Lind

Bildkonstnären och målaren Sirpa Häkli har intresserat sig för det filosofiska begreppet och fyller sina tomma, griffelaktiga tavlor med sinnets strömningar. I Konsthallen visas just nu expon

Sirpa Häklis utställning (Sinnets) rum i Konsthallen i Konstfabriken är skräddarsydd just för den lokalen. Hon bekantade sig med det höga och ljusa rummet och visste att hon vill arbeta i det stora formatet efter en paus på flera år. Fyra av arbetena är helt nya, skapade enkom med Konsthallen i åtanke, men tematiskt sett fortsätter hon utforska den klassiska griffeltavlans hemligheter.

– Det är något med griffeltavlor och de vita spåren som kritorna lämnar som fascinerar mig. Det kanske är en generationsfråga, men för mig känns det spännande att leka med kritmärkena.

Häkli lägger till, suddar ut, lägger till och suddar ut, och underliggande streck, fläckar och former blir ställvis kvar, lite som minnen som håller på att blekna eller en tanke som drar förbi. På botten som skiftar från griffeltavlans traditionellt gröna nyans till ljusgrön och grafitgrå lever hon ut känslor och tankar.

– Griffeltavlan som utgångspunkt väcker en massa sinnebilder och fantasier hos mig. Det fascinerar mig att tänka på en målning som på en krittavla.

Tomt tänk

Häkli arbetar utifrån en viss kontinuitet och utställningen är hennes tredje där hon undersöker begreppet tabula rasa. Det latinska uttrycket som betyder tom tavla myntades av filosofen John Locke i brytningen till 1700-talet och tog fasta på idéer om att människans sinne är tomt, som ett vitt papper, då hon föds.

Jag målar flyktiga tankar och minnen som försvinner.

– Med kritspåren på griffeltavelaktig botten skapar jag visuella bilder som jag hoppas väcker upplevelser hos betraktaren. Jag kommer inte med exakta budskap, så där som min matematikerman som fortfarande räknar ekvationer med krita på griffeltavla.

I de tre pinfärska verken med namnet Tabula Non Rasa har hon tagit Lockes tankegång ett steg vidare och har så att säga fyllt det oskrivna pappret med sina upplevelser och observationer.

Största delen av expons tretton arbeten är skrymmande och för Häkli har det varit fysiskt krävande att förverkliga sina motiv. Dukarna har legat flata på golvet då hon sakta, i lager på lager lockat fram kritmönster eller bläckplumpar som i Yhteyksiä III där det fantasieggande motivet skapats med akryl, olja och bläck.

Kritvit

För hållbarhetens skull använder hon inte tavelkrita utan vitt pigmentpulver som hon späder ut med bindemedel. Med olika metoder, till exempel genom att breda ut färgen med handske, får hon fram kritdammssuddiga spår av olika slag. Hantverket accentuerar färgens vithet men ibland skapar hon extra skinande effekter med oljefärg utanpå.

Sammanhanget tavlorna emellan förstärks av att hon ofta och gärna arbetar i serier.

– Jag försöker tänka ur samma synvinkel och till exempel kan vissa element hänga med från en tavla till en annan.

Sirpa Häkli gillar kontraster men strävar efter att de olika elementen i tavlorna väger upp varandra och bildar en balanserad helhet. En ständig rörelse i motiven är också viktig för henne liksom estetiken: Ibland kan hon begrunda en tavla i ett halvt år innan hon kommer fram till om motivet fungerar eller inte.

Utställningen (Mind) Space är Sirpa Häklis första separatexpo i Borgå.

Helsingforskonstnären Sirpa Häklis utställning i Konsthallen i Borgå pågår till den 10 april.

Utställda är tretton verk varav hela sju är skapade i år.

Mer läsning