Sibbos stöd av familjer

Jag har läst artikeln om mamman med ett barn med flera neuropsykotiska diagnoser, ledaren om Sibbos bonusar och indragna närståendestöd och till sist servicedirektörens bemötande.

Det som slog mig i dessa texter är, att då de närstående talar om dåligt bemötande, avsaknaden av förståelse och beslut som tydligt fattas på förhand, så skriver servicedirektören om att allt baserar sig på lagar och kommunens riktlinjer samt konsultation.

Jag förstår att besluten baserar sig på dessa regler, både lagliga och kommunala, men det som syns i kommuninvånarens vardag är tjänsteinnehavarnas tolkning av dem. Det är där som tjänsteinnehavarnas professionalism ska komma till synes. De ska kunna sätta sig in i stödmottagarens vardag och de praktiska problem som uppstår. Artikelns vittnesmål gör gällande att så inte varit fallet.

Om ett barn inte kan ta sig till skolan själv, om det i skolan kan uppstå oväntade kriser som kräver att föräldern måste rycka in med kort varsel och om barnet ska hämtas från skolan och inte heller kan vara ensamt hela eftermiddagen och till sist också kräver övervakning nattetid, så kräver det en närstående som har tid dygnet runt. Det finns ingen förälder som klarar av detta vid sidan om ett jobb och knappast heller en arbetsgivare som kan anställa någon under dylika premisser.

Jag hoppas att Sibbo även i denna verksamhet tillämpar kommunens värden: tjänstvillighet, öppenhet och uppfinningsrikedom och alla de punkter som finns uppräknade under dem (kan läsas på Sibbos webbsida). Jag tror att de alla ger möjlighet för tjänsteinnehavarna att visa empati, att ställa sig i den närståendes skor och att vara flexibla.

Siv Olenius-Jansson Paipis