Sex är inte en mänsklig rättighet

Det är en ny våg av kvinnohat på insegel och jag är ibland rädd för att vara i mitt eget skinn.

För någon dag sedan fick Abderrahman Bouanane livstidsdom för knivdåden i Åbo i augusti förra året. Dagen innan dådet gick jag genom samma stad, över torget, hand i hand med mina små döttrar. Det var varmt, solsken, sensommar. Staden var fortfarande glad. Då jag hörde om dåden följande dag tänkte jag, även om jag inte är åbobo; jag kunde ha varit där. Bara slumpen skilde mig och mina barn från att vara med om eller bevittna den fruktansvärda tragedi som utspelade sig i staden följande dag. Samtidigt var det ju inte ens nära. Vi var långt borta. Hemma. Inte ens sekunder eller minuter skilde oss från det hemska. Ändå kändes det som om vi kom undan med en hårsmån. Jag har på senaste tid funderat på varför det kändes så. Är det för att jag, nästan varje gång jag går på offentliga platser, står i en rulltrappa, sitter i en buss, kollar vem det är som sitter bakom mig. Är det en man? Ser det i så fall ut som om han kunde vilja strypa mig, hugga mig med en yxa i skallen eller kanske kniva mig i ryggen? Låter det här överdrivet? Varför?

Som ett av sina motiv har Bouanane uppgett "kvinnohat". Han hade en lista på kvinnor som borde dödas; grannar, lärare, kvinnor som irriterade honom. Hans första offer var ett Jehovas vittne som delade ut broschyrer vid torget. Bounane sade att både hennes klädsel och hennes leende fick honom att känna sig "obekväm". Ja, det handlar om sex.

Hoppa till Toronto i april detta år. Alek Minassian plöjer genom en människoskara i en lastbil för att han är sexuellt frustrerad. Han anser sig vara en incel, han lever i ett ofrivilligt celibat. Alltså han har inte fått sex på länge och tycker det är kvinnors fel. Några månader senare har medier rapporterat om Incel-män som en rörelse. Också dessa män, precis som andra extremister, anser att kvinnors rättigheter till sin egen kropp måste styras av män och kontrolleras. Kvinnor som lever som de vill måste tvingas till annat beteende och bestraffas. Börjar det här låta som Margaret Atwoods "Tjänarinnas berättelse"? Släng ännu in den amerikanska psykiatern och föreläsaren Jordan Peterson och hans teorier om att den naturliga maskuliniteten är hotad och att kvinnor inte borde tävla med män om makt och positioner i samhället så ser många redan hur en röd tråd börjar löpa. Alla dessa komponenter är separata men tillsammans bildar de en helhet. Det är en ny våg av kvinnohat på insegel och jag är ibland rädd för att vara i mitt eget skinn. Incel-män propagerar för syraattacker i ansiktet på kvinnor. Föreläsare anser att kvinnor borde tvingas gifta sig mot sin vilja för att förhindra sexuellt frustrerade män från att bli våldsamma. Varför är det kvinnors kroppar som ska fungera som en buffert mot sårade manliga egon? Sen när blev sex en mäns-klig rättighet?

Johanna Holmström författare