Säga sin mening utan att bilda förening

Om man i vårt glest befolkade Finland blir upprörd eller engagerad av någon sak finns det en risk man bör vara medveten om. Det är att man går till ett möte. Och att man kommer hem därifrån och har blivit vald till sekreterare.

Finland är föreningarnas förlovade land. Fast våra myndigheter för ett år sedan städade ut 34 975 sovande och inaktiva föreningar så finns fortfarande över 105 000 kvar.

Det är som med historien om det tre finländarna som led skeppsbrott och spolades i land på en öde ö. Eftersom de var tre var det första de gjorde – att grunda en förening.

Det moderna Finland förändras. I ett mera hektiskt arbetstempo och med en mera personligt aktiv fritid drar många sig för att binda upp sig i föreningar. Man ska numera nästan vara lagd på ett speciellt sätt för att binda sig så.

En förening behövs om man ska hantera pengar, bidrag eller egendom. Men föreningen behövs inte nu längre så ofta om man enbart vill hantera idéer. Det kan man också göra till och med under en längre tid i webbforum, Facebookgrupper och andra informella sällskap där man träffar likasinnade.

Föreningar var förr centrum för kunskap på ett annat sätt än i dag. Det var där man liksom beställde böckerna och hade studiecirkeln. I dag är människors privata allmänbildning högre, dels är det också oerhört mycket lättare nu att själv söka både information, och likasinnade, när man behöver det.

Gemenskapen behövs däremot fortfarande därute, att fysiskt vara tillsammans med andra. Samtalet behövs också i en värld där början till många goda tankeutbyten fortfarande rivs av att vi alltför tanklöst och spontant messar på sociala medier. Våra inlägg missförstås i ett slags skriv- och lässvårigheter som blivit typiska på nätet, för att vi inte känslomässigt lyckas uttrycka oss så precist som det vore bra att kunna.

Vi behöver också samtala om vår livsmiljö, om allt det praktiska på den ort där vi bor.

Begreppet närdemokrati slog tyvärr aldrig riktigt igenom. Sociologerna ska säkert en dag förklara varför vi, i praktiken genom vårt ointresse, valde bort alla stadsdelsfullmäktigen och byakommittéer som våra nordiska samhällen försöka införa. De skulle ha varit väldigt goda skolor i både medborgarskap och demokrati.

Borgå stad ska nu dra upp en strategi för Borgåborna för de kommande tolv åren. Målåret är 2030.

Staden vill också höra invånarna i samtal om framtiden. På svenska förs samtalen i första hand i konceptet Club Strategi (sidan 4) som ÖN och Borgå folkakademi står bakom. Det bygger fritt vidare på aktualitetskvällarna Club Fakta som redan har rullat på en tid.

Borgå är en urgammal civilisation av ofta innovativt och klokt folk. I dag beräknas omkring 7 000 personer pendla härifrån om dagarna för att använda sin dagliga kompetens någon annanstans – ofta i huvudstadsregionen, som i fråga om affärspraxis, teknologi, forskning, mode och andra samhällsmekanismer står för det mest avancerade i vårt land.

Den kompetensen skulle vi gärna höra av också i vår sovstad, industristad, turist- och restaurangstad, stiftsstad, skärgårdsstad med dess medeltida rötter. Av er alla reklammakare, ingenjörer, fysioterapeuter, studerande, vad ni än är.

Vi behöver nya former för att dela med oss av vår kunskap. Vi har i århundraden haft alla dessa sällskap, föreningar, riksförbund, aktionsgrupper och demonstrationer. Nu har vi inför 2020-talet nya verktyg och nya metoder att samtala om framtiden, inte bara för att mentalt plantera de där årtalsblommorna på åbrinken i Borgå om och om igen, utan för att tala om hur vi tänker oss Borgå i framtiden.

Hur du har valt att tänka att ditt liv ser ut. Vad du tänker bidra med om du får en chans. Du behöver inte oroa dig för att ge lillfingret till en registrerad förening, eller att sedan sitta med läppen i mangeln som sekreterare. Sekreterarna är redan utsedda.

Club Strategi hålls i Borgå to 1.2, 15.2 och 1.3.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm